Citat:
Ursprungligen postat av
ShaidarHaran
Personligen tycker jag (spel)beroende är rent trams.
Alla beroenden går att ta sig ur. Enda som krävs är att man har viljan till det.
Har personlig erfarenhet av det från alla möjliga olika saker och det enda som funkar är helt gratis, ge sig fan på att nu får det vara nog helt enkelt. Inte svårare än så.
Du har inte helt fel i det du säger enligt hur jag tänker. Vilja är nummer ett såklart. Finns inte viljan finns ju ingenting, ingen anledning.
Sen är ju beroende ett ord, eller en känsla som kan yttra sig på olika sätt. Ex. fysiskt och psykiskt.
Vad menar du att din personliga erfarenhet ligger i?
Jag ser mig själv om missbrukarpersonlighet och inte beroendepersonlighet- Vad jag menar med det är att det känns som om allt jag rör vid missbrukar jag till fullo. Jag är väldigt intensiv. Allt eller inget. Jag har svårt att säga stopp till mig själv, jag överdriver det jag gör.
Exempelvis alkohol, droger och spel. Inget kan jag nyttja, eller bruka, if you will. Allt blir missbruk. Men inte beroende.
Det enda jag någonsin, enligt mig själv, varit rent beroende av är nikotin. Det handlar inte om att gå galet in utan hämningar till slut, utan rent beroende. Varje dag vilja ha hela tiden och det känns sjukt jobbigt att gå länge utan.
Men jag är fortfarande med dig på viljan. Vill man så gör man, punkt. Dock är den där punkten på olika avstånd beroende på vilket ämne vi pratar om och beroende på individ.
Så det kan absolut vara olika svårt från individ till individ, just för att vi helt enkelt är olika. Vi fungerar olika och våra system är inte kopplade på samma sätt.
Men du som kväker så "insiktsfulla" ord av vad som mest verkar inbegripa din egna upplevelser framför andras kanske behöver ta dig en stund att reflektera över det?
Alla lika alla olika... come on dude, common sense.