Citat:
Ursprungligen postat av
HubertNorlen
Enligt Ljung rörde det sig hursomhelst inte om "den aktuella situationen" utan om "förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden". (Se dagboken 20e september 1985)
Jag utesluter emellertid inte alls att du har rätt. Gordievskij kan mycket väl ha haft andra informationer också. Ljung går per omgående till Thunborg, som "lovade att beröra frågan med statsministern". Därefter går han till utrikesministern, men får inte träffa denne förrän "regeringen redan tagit ställning i frågan".
Sättet som ärendet hanteras på rimmar något illa med att det bara gällt information om Nejlands relation till OP. Gordijevskij har ju i andra sammanhang kastat misstankar på Schori. Eventuellt kan man naturligtvis tänka sig att det också fanns sådan information med i budskapet från London.
Ang det fetade! Thunborg hade ju som vi förstår för IB:s räkning på Palmes och Elmers uppdrag tillsammans med Sten A och Schori haft de regelbundna kontakterna med KGB som Frånstedt nämner i sin bok sedan 70 talet vilket kan spela in. Om Gordievskis uppgifter handlat om saker i samband med det föll kanske inte Ljungs informationer i god jord. Policyn inom S ledning var ju att det var ok kontakter och många trodde nog att dokumentationen var borta för dessa hemliga kontakter.
Åsikten att varken militära underrättelsetjänsten eller Säpo skulle lägga sig i denna typ av personfrågor från S-ledningens sida var ju tydlig sedan länge. Möjligt är väl att man avvisade uppgiften av den anledningen men att man försökte hantera det internt.
Men vilka signaler gick till dem som vidarebefodrade uppgifterna. Istället för försiktighet som borde anbefallas i ett sådant läge körde man på med full fart framåt och när denne Thunborg placerades i Moskva som ambassadör lagom till den planerade resan till Sovjet skickade det kanske inte lugnande signaler till dem som larmat. Kombinerat med kontroversiella signaler kring försvarsbudget och annat måste det sett konstigt ut då samtidigt det dolda samarbetet med Nato verkade svikta helt.
Signalen sa att S-ledningen och delar av s interna uderrättelsekader i det fallet agerade itan insyn eller råd från vare sig militären eller underrättelsetjänsterna helt självständigt.
De tunga namnen inom en vittrande SB-organisationen måste känt att de måste diskutera det.
Lite bättre kan man förstå att vissa var allt mer oroade över utvecklingen och kontakterna OP/S och Sovjet i kombination med försvarspolitiska signaler. En klar riktningsändring som man inte hade insyn i eller förstod eller kunde utläsa att någon ens tog notis om.