Varför tror man på gud?

Det finns inga "svar" att hämta/hitta i imbecila spekulationer om 7-sidiga tärninger.

Vad gör du i ett diskussionsforum då om inte dina åsikter får ifrågasättas?

Oj, nu blev det virrigt för dig igen.
Vore jättespännande om du tog dig lite tid att försöka bena ut vad du menar här.
Som vanligt obegripligt.

Du menar precis som skribenten ovan att vi ska separera tro och fakta?
I så fall vore det toppen.

Jag kan göra det åt dig!

Tro är ursäkten man använder när man inte har fakta.

Exempel: Jag tror att Jesus var född av en oskuld.

Det finns absolut ingen fakta (nej, Bibeln är inte fakta) över huvud taget som kan styrka detta - men jag väljer ändå att tro på detta av anledning x (x = känns bra, mina föräldrar tror det, kommit i kontakt med pinsam kristen litteratur som inte förstår bevisning eller den vetenskapliga metoden)

Så länge du håller denna tro för dig själv eller hos din församling - fine.
Men nu befinner du dig på ett diskussionsforum och då diskuterar man.
Då kommer människor ifrågasätta denna orationella tro.
Fortsätt informera att det handlar om en tro (alltså inte en faktabaserad slutsats) så är allt toppen.

Men sekunden när du börjar svamla om Guden Darwin, halvapor, skapelser och annat flum som du kokar ihop i en obegriplig röra är det inte lika toppen längre.

Än så länge finns det bara en person här som uppenbarligen inte förstår skillnaden mellan tro och fakta och det är du.

Men du "bestämmar" inte över 7-sidiga tärninger.

Att försöka det är megalomant trams.

Nää...
"Vertere" på latin (som härleds till "versum") betyder rullande eller ändrande ("versum" betyder alltså det som ändras eller rullar/roterar). Universum betyder alltså ungefär "det som roterar/ändras som ett". Ordet har ingenting med melodi eller musik att göra, även om man naturligtvis kan se det så eftersom skapandet av en melodi också handlar om att få många saker att ändras som en enda.

Att man kan se det som en melodi och att olika liv lägger in var sin egen ton är ju en annan sak, och jag håller med, men det i sin tur har ju ingenting med gud att göra.

Fast om du uteslutande avgör vad som är bra är tro på, vad har du för motivation till att inte bara fortsätta rättfärdiga cirkelresonemang och svammel?

Från inlägg addresserat till göran744:


Jag är 100% överens med dig i denna formulering.


Och här.

Jag har en kompis som har en sjusidig tärning!

Va' bra. Då blir det ju plats för dom prickar som inte får plats på vanliga tärninger.

Dom kan helt enkelt inte acceptera livets orättvisor. Så enkelt är det.

"Jag lever ett kasst liv nu men kommer belönas efter döden", typ.

Vilken lättnad det måste innebära för goran744. Jag bryr mig dock inte.

Det är problemet med religiösa som resonerar så då de inte ser att de blir utnyttjade hela livet av andra människor som istället väljer att leva ett gott liv (utan att för den sakens skull vara hemska människor, bara lite mer innovativa).

1) Vilken kronologi? Menar du hur många liv jag levat?
Det finns inte endast EN "rätt skrift" för alla människor på jorden.
Om det finns en Gud (vilket jag inte bara tror utan är helt övertygad om), så tror jag att Gud uppenbarat sig på en massa olika sätt och gör så än idag. Människorna på vårt jordklot är olika, har olika språk, olika utbildningsnivå, olika kultur och Gud uppenbarar sig därför på det sätt som är mest lämpligt för den plats, situation och tid som det gäller. Jag tror på att kärnan i gudstron är det centrala. Det förekom t.o.m. ett citat från Bibeln igår från en av de mer bokstavstroende Bibeltolkarna här om att inte bara kristna och judar var älskvärdiga, att även andra inriktningar kunde få Guds nåd. Det tog sin tid att komma fram till det.

2) Hur tänker du nu? Vilken rad och i vilken skrift? Alla de heliga skrifterna är skrivna av människor, enligt mig. Dessutom är jag säkerligen inte bokstavstroende, åtminstone inte på det sätt som en del av dessa väljer att tolka det som står. Vedalitteraturen är 5000 år gammal så det är väl rätt käckt att börja där. Bibeln är en fantastisk bok.

3) Nja, nej, jag tillhör ingen ism eller religion så klockrent. Men det naturliga eftersom jag är svensk och född i Sverige är väl att tillhöra den religion som Sverige tillhör. Nej visst nej, det är ju ateismen, så det gick ju inte. Knepigt. Gudstroende är tillräckligt för mig. Gudsmedveten. Måste man tillhöra en viss religion? Är inte alla religioner olika sidor av samma mynt? Min mor var född ortodox katolik enligt pappren, men hon vet knappt själv vad det innebär, har inga minnen från det. Jag kommer inte från ett särskilt kristet utövande hem, d.v.s. vi gick inte i kyrkan, bad bordsbön eller liknande. Men jag är döpt och konfirmerad. Att prata om satans irrläror är inte en fråga om att prata om kristendom, judendom, islam eller hinduism för mig, utan i så fall mer en fråga om att prata om satanism eller ej. Eller ännu hellre, Gudsmedvetenhet eller icke Gudsmedvetenhet, bort från egoism, falskhet, ondska eller till det.

4) Läs Vedalitteraturen. Jag följer inte en särskild religion. De är alla skrivna av människor. Jag är Gudsmedveten. Läs allt. Var inte inskränkt. Läs allt. Gud guidar dig rätt.

5) 4.5 miljard år ungefär. Vi har funnits här - du och jag - i dessa våra nuvarande liv oerhört kort tid.
Bokstavtrogna? Hade man varit det enligt vad som står i Gamla Testamentet så hade man begått lagbrott ideligen i det svenska samhället och rättsväsendet hade tids nog varit tvungna att ta upp dödsstraffet som den enda utvägen. En av de största myterna - och som även omtalas ibland i detta forum - är vanföreställningen om att vi i Sverige baserar vår Lag på kristendomen och Bibeln. Vi är mycket långt därifrån. Läs själv.

6) Jag väljer inte ett enda av mina andetag. Inte du heller, tror jag. Men det blir mer en filosofisk fråga kanske.

Hoppas du är lite mer nöjd nu.