Var normalviktig under min barndom och tonårstid men blev fet för ungefär tre år sen. Slutade idrotta och kände för att vara lat istället. Det ledde till en slutlig vikt på ~100 kg (är 178cm). Började dock träna igen för ett år sen och nu har jag ett BMI på 24, där merparten av vikten utgörs av muskler så BMI:et är lite missvisande.
I alla fall, när jag för tre år sen la ner idrottandet och började glo på Tv istället, fortsatte jag att äta som vanligt men med skillnaden att
suget efter sötsaker successivt ökade ju fetare jag blev. Kosten under dagen såg ut enligt följande:
Frukost: Havregrynsgröt, macka (mörkt bröd), ett ägg och kaffe samt ett glas apelsinjuice.
Lunch: Paj, microvariant eller nån baguette eller sallad.
Middag: Husmanskost oftast
Kväll: Macka med ägg och en kopp te.
Inte så farligt va? Hur gick jag upp i vikt då? Mellanmålen! Bestod av riktigt skräp, typ ostkryddade nachoschips, Maryland-kakor (gärna ett helt paket på en gång) och/eller liknande kakor och snacks.
Den största boven var nog
lättdrycken aka blandsaft/blandjuice. Drack som mest två liter om dagen (till snacksen och kakorna). Måste bara upprepa det jag skrev innan:
ju fetare jag blev, desto mer sugen blev jag på ännu mer skräp. Jag blev en oansvarig, lat tjockis helt enkelt. En viktig anledning till uppkomsten av sötsuget, tror jag så här i efterhand berodde på att portionerna vid de fasta måltiderna var alldeles för små (ej tillräckligt mättande).
Nuförtiden tränar jag 5-6 dagar i veckan men min baskost ser ungefär likadan ut (se ovan), med skillnaden att jag äter mer kyckling, samt att snacksen och saften till mellanmålen är utbytta till kvarg, bananer, nötter och äpplen. Skräp äter jag bara på lördagar.
PS. Jag gillar inte hälsopredikanter osv, utan tycker att alla får äta vad fan dom vill, när dom vill, oavsett graden av fethet. Däremot står jag fast vid ståndpunkten att tjockisar är tjockisar just för att dom är lata (vilket jag ju själv erfarit). Men ibland är det faktiskt j*vligt gött att vara lat