Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Här håller jag med dig till fullo. Svårdiagnoserad diagnos men jag ser inte heller något som pekar åt det hållet.

Inte för handlingen givetvis (Det ansvaret vilar på JH) men däremot för sin del i att skapa denna svåra situation för båda involverade parter. Är ovidkommande om människor beter sig som svin till höger och vänster, det förändrar fortfarande inte det faktum att dom har delvis en ansvarsdel i dom försvårande omständigheter som dom är delaktig i att skapa. Särskilt om dom är drivande part.

I fallet JA så hade han bollat och lekt med LL sedan dom gick högstadiet, varit notoriskt otrogen mot henne. Och det var också han som tog initiativet till att inkludera JH i detta trots att han hade en ''relation'' då redan med LL. Leker du med trasiga människor tillräckligt länge skall du heller kanske inte bli förvånad om det slutar med att något extremt tar sig uttryck till slut.

Är det någon här på flashback som träffat J*nna? Hur är hon som person?
Vi har ju fått höra av vittnet som hon har haft en kort relation med att hon var väldigt glad men finns det något mer?

Även om du redan tappat fotfästet kan du väl försöka hålla det något så när värdigt iallafall. Med ''problematisk uppväxt'' åsyftas antagligen det klassiska med 'splittrad familj' osv. Och nej Borderline inträder uteslutande ALLTID redan i samband med puberteten.

Och omgivningen märker definitivt av det, visste du egentligen något alls om hur denna problematik tar sig uttryck så skulle du heller inte skriva stycket om att JH kanske kan ''dölja'' detta för omgivningen. Just sådant som är typiskt kännetecknande för BL är att man helt saknar ''rustning'' och känner därför av allt som händer, och dessutom då även förstärkt.

Dvs hade hon haft BL skulle du ha ett helt pärlband med försvårande omständigheter genomgående i hennes uppväxt, personer i direkt relation till henne skulle kunna vittna om det oavsett om det är vän,familj eller partner.

Att människor bär 'masker' inför sin omgivning är f.ö inte ovanligt alls.

Nej, men allt skilsmässan i sig medför, särskilt om personen ifråga fortfarande är hyfsat ung när 'splittringen' av familjen sker. Det finns dock inga som helst tecken innan denna triangeln på att JH tex lidit av depressioner eller ens perioder av nedstämdhet. Tror inte du riktigt förstår dig på hur BL tar sig uttryck överhuvudtaget.

Det handlar inte om hur vida omgivningen själva skall ha förstått eller ej att det var just BL som förelåg. Det handlar om att historiken från familj/vän/partners skulle gå som ett pärlband tillbaka till barndomen där denna problematiken skulle tagit sig uttryck på olika vis.

Och något sådant finns inte alls att finna i detta fall.

Finns det något annat fall där det som i detta fall funnits bevis för kartläggning/planering innan själva mordet, samt där den misstänkta påstått att den inte minns och att allt var kaos men ändå städat undan på platsen ordentligt efteråt? Där det har stått mellan mord och dråp?

Jag upplever det som så att om det hade varit så kaosartat som jonna beskriver det och att det verkligen inte var meningen att LL skulle dö, så hade hon väl snarare flytt från platsen i panik och lämnat allt? Det känns som att all tid efter att LL dog väger tyngre mot mord, iom ordentlig städning, klippa mattan, rengöra kniven, skriva lapp, smsa, ringa, googla på saker, snickesnacka lite med grannen. Man får nästan känslan av att jonna har gjort allt detta samtidigt som hon varit ganska lugn, möjligtvis upprymd och med känslan "shit jag gjorde det verkligen" medans hon sen tänkt ut hur hon ska gå tillväga för att få undan allt och inte upptäckas. Säkert gått runt och nynnat på någon låt som gick i somras, medans hon skurade bort blodet på golvet.

Om det inte var tänkt att LL skulle dö, och det "bara blev så", så brukar man väl för det första inte läsa på om hur man mördar och dumpar en kropp i förväg, man brukar väl heller inte storstäda städa ordentligt efter sig, minst av allt skulle man väl gå och knacka på hos grannen precis efteråt och dessutom lyckas bete sig som om ingenting? För har man sån jävla panik så hade de flesta människor brutit ihop på en gång om man var tvungen att prata med en granne?

Men jonna har lyckats stycka, städa, planera att ersätta mattan, skölja kniven & lägga tillbaks den på exakt samma ställe, jobba, prata med sin syster och vänner, som om ingenting har hänt?

Anledningen till varför jag tror att hon hittade på den första historian om slagsmål med LL var nog för att hon visste att grannen kunde identifiera henne från den morgonen. Att hon ringde på hos grannen var för att försöka undvika att grannen skulle ringa polisen så hon fick tid att städa upp allt.

Jag tror att jonna var precis lika lugn under mordet och styckningen som hon är nu under rättegången, tror även att hon än idag minns allt i detalj. Det som gick fel var att det var svårare att döda någon än hon hade tänkt sig, hon var nog övertygad om att slagen med hammaren skulle räcka. I jonnas huvud skulle det varit mycket enklare än vad det blev i slutändan. Slå till lovisa som då blir medvetslös, injicera henne, lyfta ut henne till bilen och åka iväg. Nu blev det mycket mer komplicerat och den ursprungliga planen fungerade inte.

Därmed undrar jag om det finns andra fall där någon har dömts till dråp istället för mord trots att man kunnat bevisa att det var planerat att döda, och även där brottsplatsen städats till samma skick som innan händelsen?

Jag måste gå in och hålla med här. JA må ha varit ett egoistiskt svin MEN det går inte skylla mordet på honom. De här kvinnorna har hela tiden haft ett VAL, att ta hand om sig själva och lämna den destruktiva relationen.

Kompisar räknas väl inte direkt som anhöriga?

Det kan hon säkert ha gjort men hon berättar bara inte om det?

Nej förlåt, skrev fel. Menade nära vän.

JA hade en blå matta i sin hall (som jag tror sedan även hittades på fyndplatsen). Den blev förmodligen blodig och därför sökte JH efter en likadan på IKEA. Troligtvis för att kunna köpa en ny och lägga dit istället för att dölja spåren.

Jag tror också som du, att det var överlagt och iskallt genomfört. Tycker att det hon sa i tidigt polisförhör, nåt med att hon "gjort typ alla fel man kan göra", och i rättegång att hon ville/funderade på att "ge upp" flera gånger under morddagen, tydligt pekar på att det var ett mord och inget annat. Båda utsagorna använder "det perfekta mordet" som referenspunkt, och det var "det perfekta mordet", planerat att se ut som ett självmord, som hon hade för avsikt att lyckas med.