Citat:
Ursprungligen postat av
tantigheter
Jag tror att vi så sakteliga börjar närma oss denna kärnpunkt, att det helt enkelt blev för mycket för Amani.
Om man skalar ned spekulationer om skumma affärer och snaskiga dubbelliv så blir det bara så. Och att Rami, som är en ännu svagare karaktär, fallerat totalt i att skapa ett gott familjeliv i en ny och tryggare miljö (jfr Gaza).
Amani presenterar sig som god och glad å ena sidan och å den andra som en person som inte är omtyckt. Hon har kunnat vara nyttig genom att hjälpa till med att föra släktingar till Sverige och som genom en nyck skulle hon visa sin omtanke genom att ta Yara hit för kurering och i slutändan rädda resten av familjen, på samma sätt som hennes andra syskon fått ett bättre liv här.
Men det flöt inte på som hon planerat. Det blev outhärdligt så småningom och Yara var i vägen för henne, den översvallande tacksamheten uteblev (hon hade sett sig som hjältinna i detta räddningsdrama). Instängd som hon var, kanske med en längtan ut till världen utanför blev hon bara mer och mer mentalt kringskuren ... i botten är hon säkert ganska häftig till humöret osv osv ...
Jag tror att de flesta av oss kan få en bild av det livet.
Jag tror också att det är viktigt att "skala ned" hela berättelsen och börja om från början, inifrån och utåt, från de två huvudpersonernas karaktärer och livssituationer - att jobba sig inåt, från periferin (dvs geopolitiska lägen, klanstrider och annat) förvirrar bara. Om de dyker upp som viktiga faktorer, då lägger man till de pusselbitarna.
Som jag ser det ... vi har alla lite olika arbetsmetoder ...
Sakens kärnpunkt är inte att det blev för mycket för Amani, och ditt inlägg var det dummaste jag läst på Flashback! Men ordet är fritt!
Det är inte så enkelt att du bestämmer vad som är relevant, och att du ändrar på lagen i din fanatasi så att tidigare brott inte räknas, i svensk rättsskipning.
All information om dessa personers kriminalitet är viktig för straffmätningen och senare utvisning. Om deras asylskäl är lögn, kan de åtminstone få en signal i själva domen, som utvisning efter avtjänat straff. Och vi vet inget om framtiden på Gaza efter att Madi och Rami fått sitta några år i svensk fängelse. Situationen på Gaza kan om några år vara sådan att det går att verkställa utvisning, särskilt med tanke på att Palestina kan bli en erkänd stat, med goda relationer till Sverige.
Vi vet inte alls varför Yara mördades, och en sak är säkert, avsaknaden av motiv är inget som friar folk när det är styrkt att ett brott har begåtts. Motiv som svartsjuka och trötthet, är bara spekulationer, om det inte framkommer att Rami visade osunt intresse för Yara. Och då måste det föras i bevis att Yara var utsatt för sexuella övergrepp.
Att hänga upp sig på motiv är tantigt och idiotiskt för man vet inte alltid varför folk gör som de gör i alla detaljer, särskilt när de blir så besinnigslösa att de begår våldsbrott.
Av den bevisning som presenterats i domstolen kan man inte få fram rätt gärningsman, antingen Madi eller Rami, om man ska döma enligt minimumkraven på rättvis rättegång, för det finns rimligt tvivel i all bevisning. En sak som framkommer tydligt av själva åtalet och särskilt av hur åklagaren presenterar bevisningen. Det sunda förnuftet säger att ingen kan misshandla och slå ihjäl ett barn utan att den andra märker det. Viss bevisning pekar på att Rami också slog, och att han slog hårdast.
Det som är bevisning, är bevisning från en städad och tillrättalagd brottsplats och därför ger denna bevisning inget som pekar på Madi, på så sätt att hon ensam kan dömas som skyldig bortom rimligt tvivel till allt vad som står båda till last.
Det bevisningen ger är att Yara dog i lägenheten med de båda närvarande efter att Yara kom hem från skolan på egna ben. De hade båda möjlighet att begå brottet. Därför medgärningsmän i åtalet.
Men visst hade det varit underbart med en plågad man som stått under brödkavelns våld i ett genderkorrekt samhälle, öppet för att allt är möjligt. Men statistik och tidigare erfarenhet talar för att mannen inte är oskyldig.
Denna sak kommer handla mer och mer om juridik och dessa två personers ansvar som vårdnadshavare. Dessa två barnplågare som var närvarande när Yara misshandlades till döds, av antigen en av dem eller båda. De visar båda på en ynklighet när de inte vidkänner något fel i sin hantering av Yara. Men att blåneka är inget som friar någon när det finns bevis på att de båda har varit närvarande när ett barn misshandlats till döds.
De har båda varit Yaras vårdnadshavare under all den tid hon varit misshandlad med skador som är så hemska att det finns inte ord för att beskriva hur hemska Yaras smärtor måste ha varit, i tillägg till övrig skräck de utsatte ett barn för. Madi har som kvinna i huset "normalt" ansvar. Med de utfästelser som hon gjort till familjen skulle jag vilja se på hennes ansvar som starkt, och att det medför att hon också är ansvarig för Yaras säkerhet, trots att det inte fanns formella beslut som i Ramis fall.