Edens trädgård

Platsen var en Edens trädgård har varit uppe för diskution och forskning ett bra tag nu, detta oavsett bibliskt eller sumeriskt perspektiv, av bl.a. D J Hamblin och Juris Zarins. Det är då föreslaget att det geografiska läget skulle vara i ett tidigare icke översvämmat Persiska gulfen.

Ämnen som dessa väcker en stor nyfikenhet i mitt hjärta. Är det någon som följt utvecklingen i området? Är teorin befäst? Har det gjorts arkeologiska utredningar?

Alla kommentarer är välkomna, även om jag icke önskar en alltför religös vikning då jag anser det ganska irrelevant i just vårt fall.

Edens lustgård är väl ingen specifik plats, utan just en 'idealplats' för just den omgivning där religionen uppstod. Kristendomen uppstod i ett ökenlandskap med torka och brännande sol som ständigt närvarande problem. Därför utmålas 'paradiset' som en skuggig trädgård med porlande källor och massor av växter och djur, medans helvetet framstod som ännu hetare och brännande än den verklighet de stackarna levde i till vardags.

I den nordiska mytologin - som jämförelse - var helvetet en iskall, mörk och dyster plats där köld, frost och mörker plågade de stackare som kom dit, medans paradiset - Valhall - var att sitta inomhus i värmen vid ett dignande bord och äta konstant, och dessutom ha en gris som återuppstod för att slaktas på nytt varje dag. Vardagen för våra förfäder var nämligen fylld av svält, umbärgelser och ständig oro över den annalkande vintern.

Det är säkert lika dant med övriga religioner...

Förmodligen någonstans i södra delen av europa eller arabiska halvön, Där fikonlöven växer.

Berättelsen om Paradiset är ju ursprungligen en sumerisk myt - berättelsen om Enki och Ninhursag. Paradiset placeras där i landet Dilmun:

In Dilmun the raven utters no cry,
The ittidu-bird utters not the cry of the ittidu-bird,
The lion kills not,
The wolf snatches not the lamb,
Unknown is the kid-devouring wild dog

Från Samuel Noah Kramer: History Begins at Sumer sid. 144

Dilmun var dock inte bara en mytologisk plats, utan omtalas i andra sammanhang som ett land som sumererna bedrev handel med. Det har spekulerats mycket om var detta Dilmun låg, men det mesta talar för västra delen av Persiska Viken, kanske i dagens Bahrain:

http://en.wikipedia.org/wiki/Dilmun

Det finns ju indikationer på att t.ex. den assyriske kung Sanherib skulle ha byggt en överdådig trädgård som kanske stod modell för en senare "gudomlig" trädgård. Men det blir ju enbart spekulationer.

Det är allmänmänskligt att ha fantiserat om något idealtillstånd som sedan har blivit korrumperat. Det är nog främst så man får tolka myten Eden.

Just den bibliska berättelsen om Edens lustgård kommer dock från den sumeriska myten om Enki och Ninhursag, som jag nämnde ovan. Det ser man även på andra detaljer, som detta med den förbjudna frukten, syndafallet, och historien om revbenet:

Enki äter av den förbjudna frukten i Paradiset (Dilmun):

What, pray, is this (plant)? What, pray, is this (plant)?
His messenger Isimud answers:
"My king, the tree-plant" he says to him;
He cuts it down för him, he (Enki) eats it.

Isimud (en gud med två ansikten) spelar alltså den lömske ormens roll i den sumeriska myten.

Modersgudinnan Ninhursag blir arg över detta tilltag och förbannar Enki så att han blir sjuk:

Thereupon Ninhursag cursed the name of Enki:
"Until he is dead I shall not look upon him with the eye of life."

Så småningom förbarmar hon sig dock och föder Ninti - den sumeriska Eva - för att bota Enkis onda revben:

"My brother, what hurts you?"
"My rib hurts me."
"To the goddess Ninti (that is 'lady of the rib' or 'lady who makes live') I have given birth for you."

Texter från Samuel Noah Kramer: History Begins at Sumer

Se också:

http://faculty.gvsu.edu/websterm/sumerianmyth.htm

Observera dock att Enki inte är en människa utan en gud, och inte heller vilken gud som helst, utan människornas särskilde vän och beskyddare. Det är Enki som långt senare befaller den sumeriske Noa - Ziusudra, eller Athrahasis som han hette på akkadiska - att bygga en ark när den högste guden Enlil bestämt sig för att dränka alla människor i en syndaflod:

Enki made ready to speak, and said to his servant:
"You might say, 'Am I to be looking out while in the bedroom?'
Do you pay attention to message that I speak for your:
'Wall, listen to me! Reed wall, pay attention to all my words!
Flee the house, build a boat, forsake possessions, and save life.

http://www.livius.org/as-at/atrahasis/atrahasis.html

De kryptiska orden Wall, listen to me! Reed wall, pay attention to all my words! beror på att Enki står utanför Athrahasis vasshydda och i smyg talar till honom genom väggen, för att Enlil inte ska upptäcka att han skvallrar om den kommande syndafloden.

Se även:

http://www.britishmuseum.org/explore/highlights/highlight_objects/me/c/cuneiform_the_atrahasis_epic.aspx

Enki är alltså den sumeriska motsvarigheten till Jahve, som räddar Noa genom att befalla honom att bygga en ark. Samtidigt är dock Enki som vi såg ovan den vars revben figurerar i skapandet av kvinnan.

I den sumeriska versionen av skapelseberättelsen är alltså Ninti av gudomligt ursprung. När samma myt långt senare återberättas i Bibeln har hon dock - som Eva - degraderats till något som skapas av Adams revben.

Man kan fråga sig om det speglar en skillnad mellan sumererna och hebréerna, där den senare var mer patriarkala och därför modifierade myten så att kvinnan inte längre var av gudomligt ursprung.

En annan intressant detalj är att det är Enki - Gud - som äter av den förbjudna frukten och straffas för det, inte Adam. Den teologiskt intresserade kan ju fråga sig om den kristna läran där Jesus dör på korset för att sona arvsynden är ett avlägset eko av den sumeriska myten.

Det är floderna (som nämns i första mosebok i bibeln) man följer när man letar efter Edens Lustgård. Tyvärr så tror jag man bara kan spekulera eftersom jorden och atmosfären har sedan dess gått igenom ett antal stora förändringar.

Detta med floderna är intressant. Enki var nämligen flodernas och sötvattnets gud. I myten om Enki och Ninhursag berättas det om hur Paradiset - Dilmun - först var torrt och sterilt men genom Enkis försorg bevattnades:

From the "mouth whence issues the water of the earth,"
brought her sweet water from the earth;
He brings up water into her large . . .
Makes her city drink from it the waters of abundance,
Makes Dilmun (drink from it) the waters of ab(undance),
Her well of bitter water, verily it is become a well of sweet water

James B. Pritchard: Ancient Near Eastern Texts (Ed. 3) sid. 38

Du menar att man hittat ~4000 år gamla sumeriska texter och som handlar om bibelns Edens trädgård?

Visst. Fast sumererna kallade alltså Paradiset för Dilmun.

En del av texterna - som de jag citerade ovan - finns som sumeriska original, en del är babyloniska och assyriska avskrifter, där man bytt ut gudarnas namn mot deras semitiska motsvarigheter.

Det är inget konstigt med det, då mycket av innehållet i Genesis kommer från de gamla sumeriska myterna. Det bästa och mest välkända exemplet är berättelsen om Syndafloden. Jag skrev om det i en annan tråd:

http://www.flashback.org/p50402394#p50402394

Till och med detaljer som att Noa skickade ut en duva och en korp för att söka efter land är bevarade mellan de två berättelserna.

kan du länka till de som gjort dateringen är du snäll. Gärna till skriften också.

jo, det är jättekonstigt med så gamla skrifter.

Men din korkade ateist.

Du sprider dina egna tankar som om det vore fakta. Du har inget bevis på att Bibelns skapelseberättelse kommer från några sumeriska källor, utan du bara letar bevis för att kunna motbevisa tron på Gud.

Det är som om du hade sagt att konceptet om Domedagen härstammar från fornnordiska myter eller något annat bara för att även de trodde på ett liv efter döden. Inser du inte hur korkat det låter?

Det finns fler skillnader än likheter i berättelsen men du bortförklarar alla skillnader som om dem inte ens existerade.