Varför vill partierna på riksnivå inte ha sina kärnväljare längre?

En genomgående trend är att partierna på riksnivå blir allt mindre intresserade av sina kärnväljare. Socialdemokraterna är inte ett arbetarparti längre utan vänder sig till bidragstagare. Centern är ointresserat av landsbygden utan styrs av stureplansgänget. Moderaterna rörde sig kraftigt åt vänster förra mandatperioden och uppgörelsen med MP om invandringen ledde till väljarflykt. Folkpartiet blir allt mindre liberalt och får färre och färre röster för varje val.

Handlar det om att partierna "åldras" på så sätt att ledningen tar kärnväljarna för givna och tror att de kan göra vad som helst för att locka nya väljargrupper utan att skrämma iväg de gamla? Eller är detta en generell samhällstrend?

Nja, om du hade läst tidningen Framåt så tar dom upp lite av detta och just centern har typ 6 väljare per medlem.
De partiet som har kommit in och sugit åt sig nya personer är såklart SD.

Dessa vill nog ha kvar sina väljare men kan inte lämna sin inslagna väg och mångkulturen är viktig för många.

Även N.E.Henix va med i Moderaterna förr.

Sossarna har alltid stått för högre skatter och att det ska fördelas till de som tjänar minst. I början av socialdemokratins historia bestod dock gruppen som tjänade minst till stor del av arbetare och den gruppen var stor. Nu har vi däremot stora arbetargrupper som tjänar mycket bra, många gånger bättre än tjänstemän och skiljelinjen mellan tjänstemän och arbetare är mycket mer diffus än tidigare.

Det är alltså en klart lägre andel arbetare som nu tillhör gruppen som har det sämst i samhället. Detta har de senaste årtiondena spätts på kraftigt genom kraftig invandring av lågutbildade. Därför är det helt naturligt att sossarna har glidit från att vara ett arbetarparti till att bli ett bidragsparti och den glidningen kommer knappast att vändas.

Centerns kärnväljare är historiskt sett bönder men den gruppen har minskat ordentligt och allt fler flyttar till städer. Därför är det svårt för Centern att fokusera på sina gamla kärnväljare.

Moderaterna har sett hålet som sossarna har lämnat efter sig när de övergett arbetarna och dessutom insett att de måste föra en politik som attraherar vanligt folk, annars vinner de inga val. Att ta rollen som det nya arbetarpartiet har därför varit rätt självklart.

Folkpartiet är allmänt förvirrade och har tappat fotfästet. De håller fast vid gamla slagord om liberarism men vet inte längre vad det betyder.

Har ställt mig själv samma fråga många gånger. Undrar om det inte beror på det ständiga taktiserande som blivit än mer uttalat de senaste åren? Partistrateger som hoppar från tuva till tuva för att locka till sig nya väljargrupper för att på så sätt öka i storlek...vilket får till följd att 'kärnväljarna' inte längre känner igen sig och i större utsträckning väljer andra partier.

Uppgörelsen mellan M & MP om gratis vård till de som uppehåller sig illegalt i landet är ett utmärkt sådant exempel som helt säkert fick många av Moderaternas kärnväljare att bli förbannade, även om det bakomliggande skälet var ytterligare ett jobbskatteavdrag. Att benämna personer som sysslar med RUT-tjänster, såsom städning mm, för nedvärderande epitet som pigor hade månne samma effekt på en del socialdemokratiska kärnväljare osv.

Det beror på att partierna, som så många andra organisationer, fått för sig att lämna över inflytande till räknenissar. Följden har blivit att politik reducerats till vilken vara som helst och väljaren till en kund. Eftersom alla räknenissar är skolade på samma sätt blev följden att politik numera säljs enligt samma princip som tandkräm eller mineralvatten, vilket innebär att målet är att ständigt "förnya", "utveckla varumärket" och framförallt annektera mer plats i butikshyllan (media).

Genom att ständigt ha nya produktlanseringar ("extra white", "dubbel flour", "lime", "extra kolsyra", "mindre kolsyra", "granatäpple & vanilj", "skogsjordgubbe & harsyra", "slånblär & flourtant" etc) hoppas man på mer uppmärksamhet av kunden och större plats i hyllan. Eftersom alla gör samma sak har vi snart metervis med tandkrämshylla och drickakylar som täcker en hel vägg, men mest av allt uttröttade och ointresserade kunder. Man låter helt enkelt den senaste lanseringen (eller utspelet) få definiera vem man är. Framgångsrika lanseringar kopieras av konkurrenterna och snart är skillnaderna mellan Ramlösa och Loka, FP och MP, Colgate och Pepsodent inte bara små utan också helt ointressanta.

För att förenkla det lite har partierna bytt ut den gamla frågeställningen;
"Vad vill vi med samhället?"
Till marknadstänket;
"Vad vill kunderna ha?"

Det är lite av "fångarnas dielmma" på så vis att den som först gör det bytet av problemformulering på kort sikt har framgång med det. Samma problem omfattar ju alla f.d. idéburna organisationer från Cancerfonden till Svenska Kyrkan och är såvitt jag kan se i princip irreversibelt med mindre än en kollaps. Har väl räknenissarna fått fäste i en av de större organisatinerna på ett område så kommer alla att följa efter tills hela "branschen" blivit en tandkrämshylla.

Att det dyker upp en "pirat" på hyllgaveln och ställer fram "vanligt jävla vatten" till en tredjedel av priset mot en "Ramlösa med extra lite kolsyra och smak av Smörblomma och Julbock", blir bara ett kortsiktigt avbräck i försäljningen (ca 13% i år...). Det har ingen större påverkan på marknadsstrategin så länge huvudkonkurrenten inne i drickakylen antas ha längre uthållighet och dessutom just har lanserat "Loka di speziale med smak av fnittrig sommar och Toscana" i en ny, fräsch grönaktig butelj som verkar få massa likes på facebook. Eller Gabriel Wikström.

Är det något parti som kommit på kant med sina ursprungliga väljare är det SD. Nu är det iofs ett specialfall eftersom de nya väljarna är så många fler än de gamla.

Men ta tex sionismen som har mycket större utrymme hos SD:s ledarskikt än vad det har hos gräsrötterna.

Svenne-i-Banan: Ja, samhället har förändrats mycket de sista decennierna. Men det var inte oföränderligt förr heller. Så jag tror att det är något mer som gör att partierna blivit hoppigare idag.

Men hur kan man missa att ett sådant agerande skrämmer bort väljare? Tänker att det kanske beror på att partier med tiden blir allt mer centralstyrda (en naturlig åldrandeprocess) och får allt mindre med gräsrötterna att göra.

"Kärnväljaren" finns inte längre. De avskaffade tillsammans med ideologierna. Nu handlar det om att stjäla röster från andra i snabbare takt än man förlorar och hoppas att man når ett nettoöverskott. Det är ju hela upplägget liksom. Krig är fred, Björklund är liberal, okunskap är styrka etc

Väljare generellt är besvärliga att tas med. Det värsta som en politiker vet är en väljare som har åsikter. Det bästa som finns är en väljare som lydigt gör det som han/hon blir tillsagd att göra. Det är ganska enkel psykologi bakom det.

Politiker är rädda för beställningspolitik där väljarna beställer en viss sorts politik, oftast helt omöjlig att genomföra, som politiker därefter måste försöka baxa igenom demokratins alla filter innan det hela slutligen landar i en kompromiss där alla är halvt missnöjda eller halvt nöjda om ni vill kalla det för det.

Som en del skriver kunde hänvisning till ideologin vara ett sammanhållande kitt som alltid gick att använda i det halvt missnöjda läge som då hade uppstått. Tyvärr är den ideologiska debatten mer eller mindre död nu 2014. Kittet fungerar inte mer. Kittet har torkat.
Det handlar mer om den lägsta A-kasseersättningen ska vara 635,87 kr eller 642,38 kr.

Hur stimulerande känns den frågan?

Håller med till viss del men största orsaken är den allt mer tilltagande proffisionaliseringen av politiken.
Det är klaner och familjer där föräldrar och i bland far och morföräldrar varit verksamma och där man hämtar idéer och intryck från varandra som är den största orsaken, i kombination med att politikerna lever i symbios med media.
Det gör att lobbyister från organisationer kan via media effektivt driva politikerna framför sig gällande de frågor och ställningstaganden som de organisationerna gör.
Vidare är vårt system byggt så att partierna väljer vilka som får uppdragen och väljarna gör sig icke besvär.
SD's framväxt är exeptionell och kommer av en stigande frustration bland folk att deras röster inte hörs.
Inget parti har på allvar tagit tag i den problematiken utan tvärtom präglas den nuvarande regeringen av total tondövhet.
Sjuklövern kommer få betala priset i valet 2018 där ytterligare 10-15% av väljarkåren går till det enda oppositionspartiet.

Jo, flera underliga ministrar nu. Kan det handla om att mer seriösa kandidater anar nyval och därför inte vill bränna sin chans?

Jag tänkte ungefär som du förut men har på senare tid ändrat uppfattning. Ta en sån som Jan-Emanuel Johansson som sossarnas valberedning satte betryggade långt ner på valsedeln, men folk personkryssade in för "han hade ju vunnit Robinson". Väl inne i riksdagen berikade han sig på ett sätt som socialdemokratiska väljare absolut inte är för.

Sen tror jag att väljarna i vissa fall är mer benägna att välja politikerbarn än politikerna själva. Då tänker jag främst på infrastrukturminister Anna Johansson, sossarna i götet framhäver henne för de vet att Göteborgs starke mans dotter lockar väljare (boskap som tror att eftersom hennes pappa var bra så måste hon vara bra också) snarare än att hon framhävs för att hon är Göteborgs starke mans dotter.

"Vår starke mans dotter blir vår röst i Stockholm", tänker boskapen.


Idag ja. Men kollar man valsedlarna om 20 år kulle jag inte bli förvånad om en hel del barn till dagens SD:are står med. Då är det dags för ett nytt oppositionsparti att bildas.

...och det gäller inte bara inte politiker/väljare utan även partiledning/politiker. En politiker med för många och/eller starka åsikter kommer aldrig göra karriär i något parti. Först viner partipiskan och räcker inte det så petas man helt enkelt från nästa lista. Kvar står en salig blandning av mellanmjölk och mellanmjölk. För övrigt intressant att se hur SD så pass snabbt anpassat sig till samma recept. Den som sticker ut åker...ut.

Nja, att det är partierna som får röstena och styr nomineringaen tror jag egentligen delvis är en motverkande faktor. En högre grad av personval skulle öka incitamentet att "lansera nya produkter" i form av fötertädare med målgruppsanapassat utseende, image etc. Så kan det mycket väl bli. SD har ju klarat sitt svåra andra album betydligt bättre än väntat. Men mycket av det hänger nog på vilken väg moderaterna tar. De är av tradition extremt skickliga på att vara i opposition och har dessutom (än så länge) en högre trovärdighet än SD. Lyckas Batra underminera SDs position som "enda opposition" utan att splittra sitt eget parti, så vinner hon tillbaka väljare från SD som får hålla tillgodo med missnöjda sossar som nytillskott. Men det där sista är ju både spekulation och lite OT egentligen. Jag tror, tyvärr, inte det. Wikström, Khunke m.fl. är partiernas svar på "Loka Mjukglass". De är där för att attrahera en viss målgrupp och samtidigt stjäla oproportionerligt mycket plats i media/kyldisken, så konkurrenternas utrymme krymps. Jag kommer bli ytterligt förvånad om vi inte fått se Wikström/Khunke high-fiva både Timbaktu och Lotta Schelin innan mandatperioden är slut. Carlsberg ska kännas sportigt och Tuborg mer som musik. Liksom.