Ja, jävlar vilken fantastisk text

Den kommer användas i kurslitteraturen om bara något tiotal år. Det är sällan man får en så tydlig ögonblicksbild av hur ett skrå befinner i så fullständig otakt med sin samtid. Det blir rent smärtsamt tydligt att Aftonbladet
verkligen inte alls begriper vilka de själva är, att min första tanke är att det är det som är meningen.
Jag läser den tre gånger innan jag är helt säker på att författaren inte skämtar eller försöker göra ett statement. Men nej, han tror verkligen på allvar att han och hans tidning är demokratins förkämpar. Texten är inte meta eller ironiskt eller på något annat vis ett försök till självinsikt eller branschkritik. Jag hyperventlierar nästan när det går upp för mig och jag måste resa mig från stolen för att kunna tillgodogöra mig hela insikten:
Aftonbladets journalister tror att de fyller en funktion för demokratin.
Den sortens antydningar har såklart förekommit tidigare, men jag tror de flesta med mig tänkt att "det där tror de ju inte ens själva på". Men det gör de. Det är som att de missat hela den utförsbacke som deras publikationer rusat nedför under gott och väl 15 år, och som de senaste fem åren övergått i en helt lodrät fas. Det är som att de kört huvudet i en säck.
Jag tillhör själv dem som gärna hoppar på SD när jag kommer åt, inte minst i det här forumet, men detta kan så vackert sammanfattas i ett av deras favorituttryck; "PK-media". Uppenbarligen har den ängsliga konformiteten på ABs redaktion antagit så absurda proportioner att de till slut tar de egna påhitten som sanning. "Om en lögn upprepas tillräckligt ofta..." gäller tydligen även lögnaren själv.
Jag har retat mig på deras cyniskhet - men jag hade fel. Deras tjat om "Det Demokratiska Uppdraget" och "Den Fria Journalistiken" är inte cynism. De är så fast i sitt eget bunkertänkande att de verkligen tror på det själva. Om det gör dem till bättre eller sämre människor vet jag faktiskt inte. Men jag vet att denna artikel, till skillnad från övriga viktigheter som Helin & Co valt ut åt oss denna dag (dvs lite om Kikki Danielssons alkoholism, ett kul klipp på en undulat, något om "Ebola-Flickan" som åkte taxi (min personliga favoritrubrik idag) och så det obligatoriska, felstavade inslaget om kaos/ryss/döds-vädret) kommer gå till historien. Under de fyra minuter jag skrivit det här inlägget har jag slutat skratta. Nu har jag istället en diffus klump i magen.