Vi blattar håller ihop när ni inte tror

/.../ Min poäng är att ofta, när du är i ett sammanhang och det finns iallafall två blattar så kommer vi ge varandra signaler om förståelse och solidaritet. Vi kommer per automatik ställa in oss mer negativt mot er svennar och mer positivt i överlag gentemot varandra.

Det spelar ingen roll om vi är adopterade, födda här eller utomlands. När vi ser varandra så identifierar vi varandra fort och håller ihop. Inget händer så inget behöver göras men vi håller ihop.

Många av er svennar är naiva och ser ner på oss som "äckliga korkade babbar som inte kan någonting och bara talar arabiska" men ert problem är att ni har väldigt fel. Vi babbar kan göra någonting och vi har någonting som ni svennar inte har. Stolthet. Ryggrad. Solidaritet. Och vi ser oss alla som separata från majoritetssamhället på något plan (gentemot svennarna dvs) /.../

Cred till dig för en intressant och originell post.

Jag är också en invandrare och vill förtydliga att din hypotes bara gäller för vissa undergrupper av invandrare som känner en gemenskap och solidaritet p.g.a. religion, etnicitet, kultur m.m.

Men förekomsten av denna diffusa skapelse ”invandrare” är en av de mest idiotiska och missvisande som finns.

I ett internationellt sammanhang på en arbetsplats råder djupare skillnader mellan olika invandrare än i förhållande till svenskar. Så när jag snackar med någon som liksom jag härstammar från grannländer i Mellaneuropa, känner vi en gemenskap oss emellan och avskildhet från andra invandrare.

Dock är vi medvetna om att svenskar skiljer sig från oss också.

De är ovilliga att avslöja vad de verkligen tycker
Undviker konflikter och principiella diskussioner
Har lägre kompetens än vi men högre befattningar och löner
Är i regel tråkiga och löja
Ingen aning om omvärlden
Är hysteriskt rädda att bli anklagade för rasism vilket gör att de aldrig säger emot muslimer och utomeuropeiska personer
m.m.