Ja, om det ständigt är 9-10% i rådata som säger att de tänker rösta på MP men varje val slutar det med 7% så är det väl tydligt att det är många som flashar med partisympatier som de sedan aldrig omvandlar till en röst? Om de blir de kränkta för att jag kallar det att ljuga så får de väl lägga sig under sängen och gråta.
Vad gäller SD-väljarna kunde det knappast finnas fler bevis för att de mörkar. Det gäller även flera som skrivit i tråden om att de aldrig skulle uppge SD-sympatier om ett institut ringde.
- SD:are säger att de ska rösta på S (Le Pen-effekt)
- S-väljare säger att de ska rösta på MP (Bradley-effekt)
- På valdagen tar det ena ut det andra så att S-prognosen landar ganska rätt men de andra två blir fel.
Klart är i alla fall att instituten klarade ganska bra att mäta MP förr i tiden. Fram till Göran Persson avgick. Efter det har S haft 3 partiledare, struliga byten, Juholts avgång, limbo när ingen vetat vem nästa blir, rödgröna kartellen som sen upplöstes osv. Ser man på mätningarna över tid är det som att OI har blivit groggy och irrat omkring i terrängen med MP ju struligare det varit för S. Folk har hoppat till MP i glappen mellan partiledarbytena, hoppat tillbaka, eller inte. I glappen blev Wetterstrand lite som Annie Lööf har blivit i glappet mellan Reinfeldt och ???. Wetterstrand passade på att synas och var grymt populär, bästa loket MP har haft.
Vad gäller SD-väljarna kunde det knappast finnas fler bevis för att de mörkar. Det gäller även flera som skrivit i tråden om att de aldrig skulle uppge SD-sympatier om ett institut ringde.
Citat:
Nja det är väl inte SD:arna, de gömmer sig nog bland osäkra väljare och alliansen + S. Jag menar mer att MP är det mest populära andrahandsvalet (framför allt bland sossar) och att det leder till att de får många kompisar i OU som sen visar sig vara dåliga kompisar på valdagen. Typ så här:
Ursprungligen postat av LeifD2
Den menar alltså att många SDare (och eventuellt andra) är parctical jokers som säger att dom röstar på Mp när någon frågar, men på valdagen med ett hålflin smyger ned SDs underbara valsedel i sitt lilla valkuvert?
- SD:are säger att de ska rösta på S (Le Pen-effekt)
- S-väljare säger att de ska rösta på MP (Bradley-effekt)
- På valdagen tar det ena ut det andra så att S-prognosen landar ganska rätt men de andra två blir fel.
Klart är i alla fall att instituten klarade ganska bra att mäta MP förr i tiden. Fram till Göran Persson avgick. Efter det har S haft 3 partiledare, struliga byten, Juholts avgång, limbo när ingen vetat vem nästa blir, rödgröna kartellen som sen upplöstes osv. Ser man på mätningarna över tid är det som att OI har blivit groggy och irrat omkring i terrängen med MP ju struligare det varit för S. Folk har hoppat till MP i glappen mellan partiledarbytena, hoppat tillbaka, eller inte. I glappen blev Wetterstrand lite som Annie Lööf har blivit i glappet mellan Reinfeldt och ???. Wetterstrand passade på att synas och var grymt populär, bästa loket MP har haft.