Har brottsvänsterns politiska brottslighet haft någon bestående politisk effekt?

Trådens frågeställning är således om den svenska brottsvänsterns politiska brottslighet mot politiska meningsmotståndare haft någon bestående politisk effekt.

Egna funderingar:
*Våldsvänstern har ända sedan SD bildades och således under flera decennier utfört en politisk brottskampanj mot SD. I slutet av 1990-talet troddes brottskampanjen ha varit så pass framgångsrik att AFA funderade på att skriva "en slutlig segerkommuniké" beträffande SD och "rasistiska" grupper i allmänhet. (Jan Jämte, Antifascismens många ansikten, sidan 349)
** Utvärdering: SD har istället i princip fördubblat siffrorna i varje val man deltagit i.

*Våldsvänstern har krigat med skinnskallar.
** Utvärdering: Skinnskallesubkulturen har i princip helt försvunnit från Sverige och övriga västvärlden men att våldsvänstern skulle vara någon viktigare orsak till detta förefaller mycket osannolikt. Att skinnskallesubkulturen försvunnit är väl snarast något positivt för nationalisterna.

*Våldsvänstern har angripit diverse företag och organisationer om upplevts arbetarfientliga, borgerliga, kapitalistiska, kvinnofientliga, djurfientliga, miljöfientliga, etc.
** Utvärdering: Inget av detta har haft någon som helst bestående effekt.

*Våldsvänstern har försökt äga "gatan" och stoppa laglig nationalistisk opinionsbildning och demonstrationer.
** Utvärdering: Invandringskritiker och nationalister har i de allra flesta fall kunnat genomföra sina större möten och demonstrationer. I många fall har man fått långt större mediauppmärksamhet tack vare våldsvänstern än vad man annars skulle ha fått. Möjligen har man försvårat mindre flygbladsutdelningar och liknande som skett helt öppet "på gatan" men knappast uppsättning av klistermärken eller utdelningar av flygblad i brevlådor och liknande i någon större utsträckning.

*Sverige har länge haft mindre invandringskritiska partier än andra europeiska länder vilket skulle kunna bero på brottsvänstern.
** Utvärdering: Högst oklart att brottsvänstern skulle ha varit mer aktiv i Sverige än exempelvis AFA/Redox i Danmark eller bombanarkisterna i Grekland. Vad som däremot helt säkert skiljt Sverige från andra länder är den mycket mer extrema censuren, propagandan och åsiktsförföljelsen som genomförts av svensk media, ett stort antal icke-brottsliga "antirasistiska" organisationer och det svenska samhället i allmänhet. (Tilltagande samhällskollaps inom alltfler samhällssektorer och alternativ media håller dock på att försvaga den lagliga "antirasismens" tidigare effektivitet men detta är frågeställningar för andra trådar.)

Civil olydnad har alltid haft effekt, om inte skulle alla initiativ tas av politrukerna i riksdagen.
Djurrättsrörelsen har satt djurens villkor på agendan, antifascistiska rörelser har fått upp rasismen på agendan, miljörörelsen har fått upp miljöproblematiken på dagordningen, radikala feminister har lyckats göra feminismen till en politisk fråga o.s.v.

Med lite intelligenskvot ser de flesta att framtidens politiska dagordning skapas på golvet, inte i salongerna som ts vill påskina. Förändringar kommer underifrån.

Det är de lagligt verkande organisationerna som haft någon effekt. Exempelvis "Djurens befrielsefront" och liknande som "befriat" djur från "fångenskap" och vil förbjuda sådan "fångenskap" i allmänhet har inte lyckats uppnå något av detta.

När Drullknull påstår något kan man vara säker på att det är precis tvärtom.

Den kriminella extremvänstern har dock skapat ett bestående intryck och det är att för vanligt folk, vanliga hyggliga Svenssons, svärta ner socialismen rejält. Socialismen förknippades för trettio år sedan i stort med Socialdemokraterna. Det var en politisk idé som hade sina avigsidor men som för gemene man i stort sett var "god" om den sköttes med moderation. Så är det inte längre. Istället betraktar sig de flesta svenskar inte längre som socialister/socialdemokrater utan istället som någon sorts mittenväljare. De kriminella vänsterextremisterna är bland denna enorma väljargrupp precis lika avskydda som nazisterna. En vanlig åsikt "på golvet" är att bäst vore om båda grupper bestämde träff i ett grustag och tog kål på varandra.

I detta läge bestämmer sig vissa mediekanaler (ex. SR och Expressen) att ta hjälp av dessa kriminella element för att förfölja meningsmotståndare. Folkets dom har inte låtit vänta på sig. Aftonbladet har under många år allmänt ansetts vara det lägsta Sverige har att erbjuda gällande nyhetsförmedling. Denna föga smickrande jumboplats har de senaste åren istället övertagits av Expressen som under ledning av den skrupelfrie Thomas Mattson så nära förknippas med den kriminella extremvänstern att det finns goda skäl att tro att just Expressen kommer att vara en av de första stora drakarna som vänder buken i vädret. Så, indirekt kan man faktiskt peka ut den kriminella extremvänstern som varande en kraftigt bidragande orsak till detta scenario.

Får jag spekulera en aning framöver så kommer den kriminella extremvänstern att bli ännu mer kriminell och ännu mer extrem. Den kommer även att bli mindre, stödjas av allt färre och bli än mindre signifikant. Det kommer att bli mindre aktivism och mer sekt över extremvänstern. Det ligger i den här typen av gruppers natur att gripas av paranoia och vända misstänksamma ögon mot varandra, särskilt när "fienden" växer trots att man gör sitt bästa för att motarbeta detta. Fienden har alltid varit borgerligheten men har under de senaste halvdecenniet kommit att växla emot SD (och i viss mån även mot SvP, ND m.fl.). Samtidigt som SvP aldrig lyfte och ND lade ner verksamheten så har den kriminella extremvänstern totalt förlorat kampen mot SD. SD är rumsrena, etablerade och inne i värmen hos väljarna. SD kommer att accepteras även bland de övriga politiska kollegorna, det är bara en ren tidsfråga. Mot detta har extremvänstern inga som helst vapen. Man kan iofs försöka sig på politiska attentat (tänk bomber, mordförsök på ledande SD-politiker osv) men det kommer bara att skynda på den oundvikliga utvecklingen mot minskat stöd och sluten sekt. Folk i allmänhet gillar nämligen inte våldsamma tokstollar och den kriminella extremvänstern spelar lite på samma planhalva som IS, japanska självmordssekter, nazister och Al Qaida.

Mycket riktigt har inte djuren blivit fria, miljön är inte opåverkad, samhället är inte helt jämställt, rasismen är inte utrotad, men trenden är tydlig; vi går från gårdagens auktoritära samhälle med plikter och tvång, rovdrift och individförnekelse, till ett mer fritt och jämställt samhälle.
Dagdriverlagen försvann samtidigt som den första riktiga ungdomskulturen gjorde entré, fritid blev först begrepp efter decennier av utomparlamentarisk kamp, 8-timmars arbetsdag infördes knappast med konservativas godtycke.

Sociala förändringar sker inte med ett fingerknäpp, definitivt inte informella sådana.

Beträffande aphögern så har deras överlevnad endast varit möjlig med en rejäl uppryckning i både budskap och framtoning, men även denna form av fascism kommer vi att röka ut.

Brottsvänsterns brottslighet har inte orsakat någon av de förändringar du nämner.