Är all anarkism socialistisk?

Vi, samhället, ser troligt vis annorlunda.

Anarkism är rebell för mig.

Kan du ge källor som styrker dina påståenden? Det vore på sin plats med alla uppoppande högerextremister som försöker kuppa anarkismen med tolkningar oförenliga med tradition och teorier.

Tycker det är två olika tanketraditioner.

Dels har vi den amerikanska varianten. Är en striktare variant av libertarianism. Att den ideologin uppstod i USA är inget konstigt sett till amerikansk historia. Nybyggare erövrade kontinenten långt snabbare än vad USA lyckades inkorporera nya stater i sitt nationsbygge. De byar och städer som organiserades upp långt ute i vildmarken utanför egentligen all statlig kontroll var mer eller mindre libertarianska i sin natur. Fullt med inflyttade och drivna människor som bygger upp jordbruk för att bruka marken, gruvor, industri för lokal konsumtion och liknande tillsammans med egna banksystem enligt free banking-principer. Funkade rätt så bra på det stora hela under ganska lång tid. Iallafall, med en sådan historia så är det inte konstigt att ideologiskt sinnade kristalliserar fram en passande ideologi. Blev libertarianismen vilket på många sätt är en väldigt amerikansk ideologi. Nackdelen med den ideologin enligt mig är att man aldrig riktigt har lyckats att passa in det moderna samhället och den moderna kapitalismens funktionssätt inom ideologin. Det som funkar fint i samhällen som består av självorganiserade småföretag blir rejält rövknullat när modern finans och storskalig industrikapitalism blir dominerande. Den mer strikta varianten av ovanstående utvecklades till amerikansk anarko-kapitalism. Staten i det här fallet är just statsmakten. Rubbet.

Den europeiska anarkismen är totalt annorlunda med en annan bakgrund. Vi har aldrig haft samma typ av självstyrande nybyggarstäder. Istället har vi haft starka stater, adelsmän, kyrkor, storkapitalister och liknande som sätter agendan å ena sidan. Å andra sidan har vi också alltid haft självorganiserade bondesamhällen, självorganiserade gillen, till viss del självorganiserade städer och liknande. Idén med europeisk anarkismen är att eliminera den förtryckande överbyggnaden av präster, storkapitalister och rikingar, där de ersätts med självorganiserade rörelser av dem som utför arbetet. Staten i det här fallet är den repressiva överbyggnaden av staten som upprätthåller klassamhället, medan andra delar av offentliga utövningen helt enkelt frigörs och blir en del av det självorganiserade samhället. T ex offentligt dagis fortsätter som vanligt under lite andra principer medan t ex militärmakten ersätts av nåt diffust anarkistiskt. Nackdelen med den här inriktningen är att allt blir ganska grumligt. Exakt hur antikapitalistisk organisering egentligen bör se ut eller hur det ska genomföras verkar mest vara ett töcken av oklarheter. Den historiska erfarenheten är inte heller lika stark. Litegrann under spanska inbördeskriget. Men det skedde under krigssituation och under ganska kort tid.

Så som jag se på saken iallafall.

Du sammanfattar också min åsikt rätt bra. Spooner (mannen på min avatar) var från början det som vi idag kallar libertarian men blev senare anarkist. Han var en self-made man om någon, uppväxt på en bondgård, utan någon som helst formell högre utbildning men lyckades bli advokat genom att tvinga fram en lagändring i Massachusetts. Senare startade han världens första privata postverk, som myndigheterna tvingade honom att stänga just för att det var så framgångsrikt att det konkurrerade ut US Mail.

Josiah Warren kom fram till sina ståndpunkter efter att ha deltagit i Robert Owens protokommunistiska New Harmony (1825-1827), där privat ägande förkastades, likaså penningekonomi, vilket ledde till inskränkningar av friheten. Warren, en uppfinnare, gjorde ett försök med en tidsaffär för att se om social rättvisa var möjlig med penningekonomi. Resultatet från tidsaffären ledde fram till Warrens kostnadsprincip, att på en fri marknad kommer bakomliggande kostnader ställa sig i balans med pris, några kapitalister kan inte existera.
Det förekom livliga debatter i New Harmony för att förändra ofriheten, däribland den mutualistiska texten The Mutualist[Källa], skapad under influens av den Brittiska socialisten John Gray. Warren bör rimligen känt till texten eller rentav varit delaktig. Det fanns således kontaktytor mellan amerikanska socialister och europeiska från första början.
Josiah Warren var socialist, samtidigt grundande han sina teorier i en naturrätt som kan tyckas vara märklig för många, rentav osocialistisk!
Nu är det inte så att Marx skapade socialismen, inte ens den vetenskapligt förankrade, det har funnits och finns andra teorier. Minsta gemensamma nämnare för socialister är hävandet av exploateringen, om teorierna underbyggs av naturrätt utilitarism, egoism, nyandlighet eller materialism har ingen betydelse, kritiken av rådande samhällsordning förenar.
Warren var den första amerikanska anarkisten, och bevisligen socialist.

Lysander Spooner däremot arbetade ensam i deciennier innan han blev en del av den i vad vi kallar individualanarkistiska strömningen. Spooner vänder sig mot staten och ser tvånget som en grundande faktor för kapitalisternas möjligheter att parasitera sig på arbetarna.
Självförvaltningen är tidigt ett exempel:


Källa: Poverty (1846)

Det är inget snack om saken, Spooner var socialist från första början, dock med en för många annorlunda infallsvinkel. Räntan var inte ett problem i sig självt eftersom den på den fria marknaden går mot noll, inte helt olikt Warrens kostnadsprincip.
Den samtida, i Frankrike Pierre Joseph Proudhon kom fram till liknande tankegångar som Warren och Spooner, organiseringen skall ske med grunden i att arbetaren får sitt arbetes resultat. Skillnaden till Spooner ligger i synen av räntan och mot Warren i hans försök att fixera värdet i bytesbanker, i övrigt är skillnaderna små.

Proudhon träffade personligen William Greene, som presenterade hans teorier för anarkisterna på andra sidan Atlanten. Proudhon var i högre utsträckning vidare i sina analyser t.e.x. samhällsdrift över vad kooperativ utan arbetsdelning kunde hantera framförde han sin federalism, vilket öppnar för kollektivism där behovet finns (för att träskallarna skall förstå har inte federationerna makt över någon individ). Proudhon spänner över ett större fält, han kan tolkas som sträng individualist till kollektivist beroendes vilka delar som studeras. De amerikanska anarkisterna frånsade systembyggande över individen, hur människor samarbetar var inte intressant med tanke på associationsfriheten.

Högerextremisten Glimmande har således fel rakt igenom, kunskaperna räcker inte till för de fria fablerna.

Fast detta är ju lite missvisande. Spooner och Greene var medlemmar i Första Internationalen - liksom exempelvis Bakunin. Tucker kallade sin individualistiska anarkism för "anarchistic socialism", översatte Proudhon till engelska och var väldigt influerad av både Proudhon och Stirner. Ingen av dem gillade lönearbete eller kapitalism - men dessa amerikanska anarkister kring Liberty var definitivt betydligt mer individualistiska än exempelvis Bakunin, Kropotkin eller för den delen Goldman. Individualismen var däremot alltid socialistisk och antikapitalistisk, och det var knappast så att den amerikanska anarkismen var något helt "bortkopplat" från den europeiska.

Anarkokapitalismen är i princip de amerikanska (socialistiska) individualanarkisternas anarkism tömd på motståndet mot hierarkier (förutom emot just staten) och dess sociala innehåll. Medan individualisterna skrev spaltmeter om hur exploateringen av arbetarklassen skulle avskaffas och lönearbetet upphöra (eller bli ett marginellt fenomen), hur vinst och ränta är stöld, o.s.v. så är detta något som helt saknas - ofta direkt motsägs - hos anakokapitalisterna. Det är helt enkelt väldigt olika saker, med rötter i väldigt olika ideologiska läger och med väldigt olika "målsättningar" såväl politiskt som ekonomiskt.

Kan inte så mycket om Ⓐ men jag tar mig ändå friheten att kommentera detta.

Anarkokapitalism är ju en Anarkistiskt gren men eftersom Hierarki är inbyggt i det kapitalistiska systemet så är det väldigt problematiskt och kommer troligtvis att urarta till att ett litet fåtal äger enormt mycket.

"Enligt anarkokapitalismen är äganderätten grunden för människans frihet, men enligt vänsteranarkismen så är äganderätten tvärtom grunden för förtrycket i samhället."

En viktig fråga verkar var äganderätten till mark och i ett A-Kapitalistiskt samhälle så kan man ju köpa upp eller ta kontroll över stora markområden och sedan sätta igång och bestämma över det området eftersom man äger det.

Det blir lite samma sak om man gör så att en grupp människor >Frihetlig socialism< får demokratisk kontroll över mark områden, eftersom de då kan bestämma vad som får och inte får vara där, eller byggas.

Så när det gäller mark så måste det nog vara så att ingen bestämmer över den, varken demokratiskt eller genom att de äger den. Men att man har rätt till sin egna bostad och kanske något mer.

"Däremot så anser jag all anarkism vara socialistisk och tillhöra den frihetliga socialismen. Det är iallafall vad jag anser."

Anarkism kan finnas nästan överallt i olika grupper, men de kan aldrig bli den bestämmande gruppen i ett samhälle, eller gruppen i en grupp, eftersom det då alltid kommer nya Anarkister som motsätter sig alla regler som de andra bestämt. Så ett samhälle baserat på Frihetlig socialism med flera Anarkistiska grupper, borde vara det mest Anarkistiska samhället.


http://wikiality.wikia.com/Anarchy
"Anarchists are more often than not selfish shit bags who want rules for everyone but themselves.
Some also live in small shacks out in the woods writing "manifestos" on typewriters with a misaligned t."

Håller inte med, helt.

Öde Ö.
Tvång finns ju eftersom personen måste fixa mat, vatten och så vidare och hierarkier finns eftersom personen är underordnad ön. Det vill säga pajjar personen ön så har han inte längre någon ö att bo på och det blir bara öde kvar. Stat finns nog inte på ön med en person.

Men om man sedan fyller på ön med 100-pers så finns fortfarande tvånget att skaffa mat kvar och att alla är underordnade ön i ett hierarkiskt system.
Den mest anarkistiska styrelsen av ön borde då vara att alla har ansvar att fixa mat och vatten åt alla på ön, som de sedan fritt kan äta och dricka av. Mat tvånget delas på 100.
Om alla istället ska fixa sin egna mat genom att hålla på och förhandla, om du får en morot så får jag en potatis så kommer tvånget att öka och valfriheten gällande vad man äter att minska eller krånglas till. Detsamma gäller om man börjar sälja maten. 10 snäckor är värda 1 morot eller två potatisar.

De 100 personerna är tvångsmässigt helt inordnade i det hierarkiska systemet >Att inte pajja ön< vare sig dom vill eller inte. Om en mindre grupp på 10 personer då sätter igång och förstör ön så måste en hierarki skapas som stoppar dom, eventuellt blir det en ”stat” som får i uppgift att stoppa marodörerna med tvång och när staten gjort det så upplöses den.

Ön har minskat mat tvånget så mycket som det går och lever i den enda tvångsmässiga hierarkin som är nödvändig för att uppnå det.
Därmed är ön, en Anarkistisk Ö, enligt mig.

Eventuellt kan man införa någon form av Anarko-kapitalism på ön, men troligtvis kommer det att förstöra den sociala jämlikheten på ön och öka tvånget.?

På en nyliberal Ö skapar man en stat som enda uppgift är att alltid se till så att alla har rätt till liv, frihet, och egendom.

Liv = Se till så att ingen mördar någon annan, ska det mördas så är det statens uppgift.

Frihet = Befolkningen får hålla på och sälja morötter, skänka potatis, svälta, tigga, organisera sig och pajja ön bäst de vill.

Egendom = Köpa det mest produktiva området på ön med en liten bäck för 100 snäckskal och sedan sälja vatten och morötter och på det viset göra hela ön beroende av en familj/företag.
(Samtidigt som de garanterat får full hjälp av staten att försvara området eftersom det är statens uppgift att se till så att rätten till egendom följs.)

Jag anser mig själv vara anarko-kapitalist, eller marknadsanarkist. Om det inte är riktig anarkism så måste någon komma på ett nytt ord - för någonting måste vi anarkokapitalister kalla oss. PÅ engelska har jag hört bland annat "free market-eers" och "voluntary-ists", men inte hört någon svensk motsvarighet. Jag bryr mig egentligen inte om anarkokapitlism är, eller anses vara, "riktig" anarki. Jag är inte besatt av att använda ordet anarkist, tvärtom är det en fördel om jag kan använda ett annat ord för att särskilja mig från den vänsteranarkismen som ordet förespråkas med.

Anarkism i den ursprungliga tappningen innebär att individen äger suveränitet över alla institutioner, även äganderätt. "Anarko"kapitalismen sätter äganderätten före individuell suveränitet, det är helt ok att skapa nya stater genom löneslaveri, sådana stater är legitima.

Kapitalism förutsätter att kapitalisten tar en del av arbetarens resultat, kapitalister lever på andras arbete. Äger individen suveränitet får arbetaren sitt arbetes fulla resultat i lön, kapitalister kan då inte existera.

"Anarko"kapitalism är alltså en tankevurpa, den innebär en väsentlig försämring av den klassiska anarkismen, den når inte upp till kraven utan att revidera teorin.

Det här då?
Om sedan 900-pers till kommer till ön.

Vi säger att det räcker med 100-pers för att fixa bra mat. Då delas ön upp i tio mat-grupper som har gemensamt ansvar för att fixa maten till sin grupp på 100-pers, samtidigt som alla tio grupper har ett gemensamt ansvar att skaffa mat åt alla grupper. Mat tvånget delas då på 1000, samtidigt som onödigt stora mat-enheter skapas.

Eventuellt så byggs det en by vid bäcken och eftersom det bara finns en bäck med färsk-vatten på ön så finns det en 1000-pers grupp på ön som har ett gemensamt ansvar att fixa vatten till alla. Ingen har rätt att äga bäcken och ingen har rätt att förstöra den. Byn vid bäcken producerar också mat bättre åt sina 100-pers än de andra byarna, men de behöver bara lämna bort mat om någon av de andra byarna börjar få för lite mat.

Ön blir då troligtvis indelad i 10 byar, men byarna äger inte marken i byn. Detta gör så att någon från by B kan knalla iväg och bygga en liten hydda och bosätta sig i by C om han vill och hittar obebyggd mark där, ingen har rätt att stoppa honom. Däremot så har han inte rätt att gå in i en annans hus och lägga sig på soffan där. I den byn blir det då en grupp på 101-pers som "ansvarar för maten" och om byn växer till 200- så delas gruppen så att det åter igen blir två grupper på 100-pers och folk kan välja lite hur som helst vilken grupp de vill tillhöra i byn, så länge som en grupp inte blir för stor eller liten. Efter många år så kanske det bara finns en by på ön, med så många grupper som det behövs för alla i byn att få mat. Kan vara en eller 20? det har de själva kommit fram till, vad som funkar bäst.

By B kan inte kräva att ”hela ön ska leva” och får inget extra av de andra bara för att de nu är 99-pers som bor där.

Ett Anarkistiskt samhälle är på det viset väldigt decentraliserat, men det tillåter också att folk exempelvis själva flyttar runt. Så länge som de inte bosätter sig i exempelvis bäcken eller verkligen förstör för de andra.

Varje organisation som har makt över andra är bara tillåtna om de har ett syfte, till exempel rädda bäcken.

Ⓐ
Jag har börjat tro att det i Anarkism kan finnas underliggande absoluta principer som inte kan tas bort, och de finns inte i exempelvis, ”Nyliberalism, nattväktarstat”.

Det här med ön visar ju att det bevisligen finns ett tvång att skaffa mat där, det går inte att komma ifrån. Så i starten på Ö-koloniseringen med 100-pers så kommer man fram till att 50-st har ansvar för att 100-pers ska ha tillgång till morötter och 50-pers har samma ansvar för potatisarna.

Men sedan kommer den ”anarkistiska friheten” in och det är fritt att byta ”grupper” hur man vill. Kanske är det så roligt att odla potatis så att ö-borna odlar alldeles för många, det spelar ingen roll, för överskottet kan kastas bort eller användas till att mata fiskar med.

Eller om en individ hamnat i ”potatis-gruppen” så är det fritt att strunta i att odla potatisen och istället sätta igång att odla meloner för eget bruk. Blir man då så duktig på att odla melonerna så att man får en rejäl ”vinst” så är produktionsöverskottet fritt att hämta ut av de som vill. Vidare så har exempelvis 5-pers i potatisgruppen rätt att sluta odla potatis och istället, "inte syssla med något alls". Den övriga gruppen har ingen som helst rätt att tvinga dom att göra något för att kunna få ta del av potatisarna och morötterna som produceras, eftersom det inte finns någon egentlig äganderätt.

Det intressanta här blir att om potatis-odlandet börjar faila rejält på Ön och ingen vill odla något alls så sätts den ”underliggande absoluta principen in, som säger att det bevisligen finns ett tvång att skaffa mat” och en stat bildas som tvingar folk att odla maten. I det skedet så kommer det att finnas en massa Anarkister som dissar staten och hävdar att de bor på en totalitär, tyrann-Ö. De är viktiga för när Ö-borna återigen får igång mat-produktionen, så måste staten upplösas.