En initierad synpunkt om "valet" att spela med och läsa upp budskapet eller ej:
Journalisten, av vissa här kallad en feg liten fitta, har suttit som gisslan hos de här gubbarna i snart två år. Mot bakgrund av vad man vet om förhållandena på plats, kan vi utgå från att det inte precis varit en sinekur. Taskigt med mat, stress, osäkerhet om vad precis varje dag ska innebära. Hopp, förtvivlan, slagen, småpratad med. Det har säkert funnits stunder i samvaro med gisslantagarna som varit helt okej med spår av jämställd mellanmänsklig kommunikation om sport, familj, filmer man sett, men precis när som helst svänger det (vaktbyte, något nytt inträffar som går gisslantagarna emot, ngon i gruppen gisslantagare har en mer hårdför och hatisk inställning) och då kan det bli misshandel, tortyrliknande handlingar etc.
Ett välkänt psykologiskt fenomen är det s.k "Stockholmsyndromet" där gisslan knyter an till gärningsmän, får sympati för deras agenda, vänskapsliknande förhållanden uppstår. Män och kvinnor kan få en sexuellt laddad relation. Stockholmsyndromet fungerar också på andra hållet. Gärningsmän, beroende på bakgrund och livssyn och erfarenheter i livet, knyter i sin tur an till gisslan. Försöker göra tillvaron lättare, därigenom upplevande sig som " goda" och "medmänskliga" i en allt igenom osund och kriminell relation med sina offer.
Med största sannolikhet har journalisten genomgått någon form av säkerhetsutbildning inför sitt uppdrag i området. De allra flesta västerlänningar gör det. Man får utbildning i hur man ska agera, tecken att ge akt på, lär sig "läsa" gisslantagarna och identifiera vem som är farlig och vem som är mer välvilligt inställd. Man får lära sig smörja in sig i exkrementer för att bli motbjudande att ta i (speciellt kvinnor instueras i att hålla sig smutsiga och oaptitliga i fråga om både utseende, hållning och lukt) för att undvika sexuella övergrepp eller ens att bli hanterad i så stor utsträckning som möjligt. Man får lära sig vilka samtalsämnen man ska föra in på, vilka man ska undvika och hur man i största utsträckning som möjligt ska vara en timid, obetydlig och ofarlig gisslan som möjligt.
Skenavrättningar förekommer i syfte att bryta ner psyket på gisslan. De ska aldrig veta om det är "dags" eller ej. Självfallet straffas den som bråkar eller käftar emot -och sen går man tillbaks till hålet man sitter i och proceduren upprepas en annan dag. Om en vecka, en dag eller en månad. Och har man varit utan mat och fått stryk så in i helvete, familjen har hotats, de mest vedervärdiga sätt att dö på kan ha gåtts igenom av gisslantagarna... Hur stora är oddsen att man är käftig om man varit med om det här ett antal gånger redan och kanske varit lite tuff och fått betala för det?
Jag tror inte JWF satt där i sin brandgula overall för första gången... Säkert nervös som satan men någonstans ändå lever hoppet om att det här ska vara ännu en av de gånger han suttit där tidigare och varit en "duktig" gisslan och sagt alla de rätta sakerna. Men så kommer kniven fram och VARFÖR tror ni det där klippet kommer? ISIS har väl aldrig förut varit några duvungar som visat tittarna hänsyn, eller? Varför klipper man precis efter det stt kniven kommit fram på strupen? Det kan ju vara så att JWF börjar gapa som fan, fäktas med benen, kämpa för livet på ett sätt som får tittarna att riktigt ordentligt tycka att den där jävla musslan är en riktig jävla fitta!! Det kanske får rusa fram ett jävla gäng skägglurkar för att hålla nere JWF, som inte längre framstår som ett viljelöst slaktoffer, utan som ett lejon!
Ni tror väl inte ISIS lägger upp filmer på avrättningar som gått illa för dem? Folk som slåss som fan och skriker stt de är ett jävla slödder och att Muhammed är en pedofil getknullare som sannolikt hittade på sitt skit under en tripp på magiska svampar?
Nu var JWF en högprofilgisslan, så därför klippte man och räddade på så sätt avrättningsfilmen så att den gick att använda!
Tack för ordet!
För ni tror väl inte att ISIS
