Hur blir man av med pundar stämpeln? omöjligt?

Förstår hur du menar, allt är upp till en själv o resan ur skiten måste göras, skulle gärna gjort den tidigare, men det är som det är, får se vad som händer kanske hittar en brud som e lika fucked som en själv, blev du socialt "konstig" efter din period i skiten lr? Glömt bort hur man gör när man pratar me folk, sitta runt ett bord me folk är riktigt riktigt outhärdligt utan substanser för min del släpper sånt eller ?

funderat på de där me jesus o kanske ge det en chans, kan nog kännas tryggt på nått sätt, tror kristendomen kan va bra om man står ensamm i regnet så att säga

Tror det blir mycket svårt. Problemet är tvådelat. 1. Svenska diskursen utav droger och droganvändning 2. Att du har uppenbarligen varit en dålig, svag och vidrig människa som behandlat dina medmänniskor illa.

Du kan ju börja med att förändra hur du behandlar dina medmänniskor och sluta skylla dina problem på droger eller andra faktorer.

Håller med dig i det du säger, svag o vidrig människa absolut o extremt egoistisk o självömkande, det är slut på det nu,

flytta och börja om.. helst i nytt land.

Oj! Det svaret förväntade jag mig inte, moget! Jag var helt seriös i det jag sa. Att du faktiskt tar det på rätt sätt är en stark indikation för mig att du kommer klara det galant!

Tror det är viktigt att visa ordentligt att det är dags för förändring i personlighet och levnadssätt, får bort "pundar" utstrålningen och bli stark mentalt på snabbast möjliga sätt då det underlättar mot fördomar och att familjen o vännerna en dag kommer tänka "han ser ju stabil ut, vad har hänt" på så sätt bli accepterad igen,

Jag önskar dig all lycka i världen med detta!


ps. Akta dig för religion av alla slag, tro på Gud om du vill men stanna där.

Det släpper defenitivt. Det tar ett tag att tycka att saker är roliga och värdefulla utan droger igen, men efter en viss tid så släpper det. Om du inte permanent har skadat några halter under droganvändningen då. (serotonin dopamin osv)

Är inte så säker på att du är svag och vidrig. Missbrukaren/narkomanen var det säkert och kommer alltid vara det!

det där är ju svårt att uttala sej om då allt e individuellt. beror inte heller enbart på bilogiska förändringar i hjärnan, utan som TS säger att han inte umgåtts på nåt annat sätt på ett par år. då kan det bli svårt att bli helt återställd.

lycka till TS och lyssna inte på dom som säger att du e svag o vidrig, det är inte speciellt konstruktiva kommentarer...

Egentligen är det väldigt många som pundar, problemet är att folk har en vriden syn på "narkotika" eftersom att de ofta förknippas med att vara kriminell. Så du är inte vidrig eller patetisk, du är lika "sjuk" som alla andra svenssons med alkoholproblem. Du är psykiskt sjuk, vilket låter hårt men det är det inte. Det är vanligare än man tror, vissa går bara andra vägar än att blanda substanser för att slippa det.

Varför folk inte litar på dig och gärna håller sig borta är för att missbruk, speciellt substansmissbruk gör en opålitlig. Har man slut på substansen som får en att må bra så försvinner alla andra planer, det är den värsta AT känslan jag vet. Känslan då man inte vet hur länge det tar innan man får koppla av igen. Är det jättesvårt att komma bort från missbruket så är det inte omöjligt att få bra hjälp trots detta skitland. Visar man vilja och tar emot hjälpen så går det fort och det går bra. Är man tvingad till något så stjälper det oftast.

Det går att bli av med stämpeln, steg ett är att bli nykter och att du stannar där till du är stabil igen. Berusa dig inte igen förrän du är 110% säker att du är stabil, ha en medveten vän som slår dig på käften om du är påväg att trilla dit igen. Om du vänder om livet och börjar stå stadigt igen så kommer din sociala del lösa sig och alla bitar faller på plats allt eftersom. Om/när du vänt om ditt liv från botten till toppen så kan du ge dig själv en rejäl jävla ryggdunk för det är något som de som övergett dig mest troligt aldrig skulle klara av, speciellt inte på egen hand.

Jag blev också väldigt depprimerad dels pga missbruk och traumatiska händelser, sen förlorade jag något jag värderade otroligt högt. Vips så låg jag på avgiftning för att jag inte orkade tänka så jag tog första bästa utväg. Har haft en stämpel i 3-4 år men den skiter jag totalt i för det finns miljarder med människor så de 10, 50, 100tal som har något emot mig får tycka vad fan de vill. Förut brydde jag mig mycket, mest för att jag var nojjig att någon skulle gola ner mig. Genom avgiftningen kom jag i kontakt med psykiatri, 2½ månader senare fick jag Concerta på recept eftersom att grunden till all min misär är hyperaktiva tankar med låg fokus, eller ja.. ADHD om man ska kategorisera det.

Ta ditt beslut, gör som du själv känner att du vill och var bestämd så når du ditt mål med tiden

"Life is what we make it, always has been, always will be."