Citat:
Ursprungligen postat av
Typohesus
Gäsp. Jag förstår att det blir mycket siffror för dig och att det rör till det i din kategoriska världsbild.
Som jag skrev i ursprungsinlägget så räknade jag högt när jag skrev 800 kr. I det inlägget omnämns och summorna 3-400 kr. Men det såg du kanske inte i din grafologiska analys. Testa och följ länkarna och läs in dig lite på prisnivåer etcetera. Sen kanske en grundbok i ekonomisk analys är att rekommendera, scenarioplanering/exemplifiering är tämligen vedertagna analysmetoder.
Givetvis gör man, vilket den nog inte finns en enda ekonom eller revisor i hela världen som inte skulle hålla med om, en värdering mot den summa som föreligger. År 1976 förelåg - avrundat nedåt - en summa på 400 tkr. En magasinering år 1976 hade kostat 3360 kr (280 kr/mån). Det är mindre än 1% av Bosses kapital. Sparräntan på ett vanligt bankkonto under 1970-talet pendlade visserligen men du kan vara oerhört säker på att den var minst 2-3% för ett kapital i Bosses storleksordning. Detta innebär att H i sitt förvaltarskap utan minsta problem hade kunnat skapa en kapitaltillväxt och samtidigt bevarat Bosses egendom.
Eftersom polisutredningen borde ha hanterats löpande kunde en halvårsvis eller årlig omprövning av ett beslut att magasinera Bosses tillhörigheter fattas. Hade det tillexempel år 1980 (bara för att ta ett hypotetiskt årtal) flutit iland ett manslik som matchade Bosses mått och utseende ja då hade H på lite mer säkra grunder kunnat avsluta magasineringen. Samma halvårsvisa eller årsvisa lägesbedömning borde också ha gjorts i rollen som förvaltare, d.v.s om Bosses kapital hade börjat sjunka påtagligt i värde hade magasineringen - utifrån ett renodlat ekonomiskt perspektiv - kunnat avslutas. Det du emellertid återkommande glömmer/alternativt väljer att bortse ifrån är att förvaltarskapets huvuduppgift är att tillvarata den enskildes rättigheter och rättstrygghet INTE att skapa maximal ekonomisk tillväxt.
Sen till ditt påstående om att det alltid är summan i sig som måste beaktas och att detta beaktande inte ska ske i relation till annat. Det är naturligtvis fullständigt felaktigt. Istället ska beaktanden ske i relation till det individuella behovet och den individuella ekonomin. D.v.s det går vare sig att enbart beakta summan i sig, tillgångarna i sig eller de individuella behoven utan det är helhetsbedömningar som måste göras.
I en sak har du dock en poäng - även om den poängen innebär att du ändå i slutändan har fel. Hade inte H skött utredningen av Bosses försvinnande och förvaltandet av Bosses rättigheter på basis av en övertygelse om att Bosse aldrig skulle komma tillbaka så hade T aldrig behövt kliva in. Samtidigt som du har en poäng i detta så innebär det också att om H skött sina åtaganden på ett korrekt sätt så hade en större utredning genomförts och Bosses tillhörigheter hade bevarats som förundersökningsmaterial. Hade detta skett hade vi kanske haft ett svar på frågan om vad som hände Bosse...ungefär lika kontrafaktiskt som du resonerar
Så min självgode idiot, jag väntar på ursäkten eller på att du - genom att presentera källor - bevisar att jag har fel.
Fel, fel.
Dina beräkningar avseende Bosses bankränta är felaktiga. Hans bankmedel uppgick 1976 till 120.000:- ca, och resten av kapitalet bestod av en aktieportfölj. Kanske den tidens bankränta var 5%, vilket motsvarar 6.000:-/år. Dock måste man beakta avdrag, dels för inkomstskatt - en skatt som ju var hög vid denna tid, och dessutom inflationen - även den hög. Att använda hela eller en betydande del av ränteinkomsterna till att betala magasineringen, vore detsamma som att låta kapitalet sakta men säkert ätas upp av penningvärdeförsämringen. Visserligen hade han också en aktieportfölj, men kursutvecklingen var ytterst osäker och obefogad att spekulera i. Aktieutdelningen inbringade troligen inte heller mycket, efter skatteavdrag.
Dina resonemang om polisutredningen är också de orimliga. En "större" polisutredning hade aldrig blivit aktuell - oavsett om Haglind så hade förvarat Bosses samtliga ägodelar i tio års tid! Ingen människa hade, med största sannolikhet, kommit på idén att begära någon slags lusläsning av gamla deltagarlistor från Pristina, eller av Bosses gamla anteckningar etc. Eller du kanske anser, att polisen borde utrett huruvida Bosse eventuellt skrivit några mystiska pm med osynligt bläck, i någon skönlitterär bok? Man kan ju aldrig veta!
Ditt resonemang, att en god mans skyldighet att tillvarata en försvunnens intressen skulle motsvara att magasinera i princip värdelösa saker i tio års tid, är befängt! Skulle den försvunne efter en i sammanhanget lång tid mot förmodan återvända, får denne i rimlighetens namn acceptera att saker utan marknadsvärde inte bevarats - och köpa nya. Svårare är det inte.