Citat:
Ursprungligen postat av
nie
Tycker det var mer nödvändigt att ringa polisen och tala om att man har haft ihjäl en människa.
Men för en sån människa som hon var så var det tydligen nödvändigt att stycka. Och du förstår det till fullo.
Jag förstår inte alls hur hon tänkte där. Men man är ju olika.
Jag ser det från ett dissociativt perspektiv, och där en rad olika primärfunktioner samverkat för att fatta ett beslut gällande den situation man skapat för sig själv. Om man väldigt högt värdesätter sin egna personliga frihet (samt kanske som i detta fallet inte från början avsett att döda) och sig själv så är det inte helt orimligt att tro att man kanske försöker göra allt för att behålla denna frihet.
Eller det uns av en tillvaro som man intalar sig själv man fortfarande har trots det fruktansvärda som precis inträffat. Uppenbarligen hann också verkligheten ifatt henne här väldigt fort. Det gick inte ens ett halvt dygn.
Citat:
Ursprungligen postat av
WhichWitch
Jag har bett dej om en länk där jag kan finna saklig information om det du påstår. Djupt beklagligt tycker jag det är att du sitter och normaliserar människor som klarar av att styckmörda andra och du tycks anse det fullt naturligt och normalt. Och du får ursäkta, men jag delar inte din uppfattning i den frågan.
Jag skulle också vilja att du förklarar vad det där stora lugnet innebär som gör att man väljer att stycka någon samt att du förklarar varför fler människor inte löser sina mord genom styckning. Gärna även varför den lugna och mentalt starka gärningsmannen planlöst kastar kroppsdelar på en ganska öppen plats samt varför hon efter allt detta besvär anger sej själv. Jag väntar med spänning.
Anledningen att du ej är förmögen att se det från ett annat perspektiv är för att du redan bestämt dig för att din värld så innebär en sån här handling automatiskt att man är ett "monster"
Du kallar det även ett 'styckmord' vilket innebär att du kopplar ihop händelserna direkt och nästan förutsätter sådant uppsåt redan från början. Trots att informationen i detta stadium är minst sagt bristfällig gällande vad som hände perioden innan JH lämnar lägenheten.
Vore det ej för den biten gällande hanteringen så skulle man inte ens prata om empati eller personlighetsstörning.