Citat:
Ursprungligen postat av
_ZoutH
Älskar också Seventh Son. Dock håller jag inte med om att den är så värst "mörk" med låtar som Can i Play With Madness, Clairvoyant, the Evil that Men Do som ändå är ganska upp-tempo. Lägg därtill den ljusblåa färgen på omslaget. Fast temat och handlingen som går genom skivan är väl inte så muntert kanske.

Somewhere in Time sticker nog ut mer av 80-tals plattorna imo.
Angående setlisten till den stundande turnén så är jag måttligt besviken på att Infinite Dreams fick nobben. Älskar låten och detta var förmodligen sista sucken till chans att få höra den i modern tid. Undra om de hade den uppe för diskussion ö.h.t. nu inför sommaren. Läste att de repade den inför förra året men det blev som bekant kalla handen där med. Skulle vara intressant att höra hur de resonerade. Skulle nästan kunna ge min vänstra lilltå för att bara få höra dem repa den. Tror den hade blivit ännu grymmare med tre gitarrer.
Det är ju just temat som gör den mörkare, titelspåret, ljudet samt Bruces röst är tyngre än andra maiden alster.Temat är ju sammanhängande genom hela plattan. Sen är ju "Can i play with madness" iofs en lite mer trallvänlig typisk åttiotalslåt men den låten är undantaget på plattan. Den ljusblå färgen passar utmärkt till motivet, Eddie i ett islandskap. Tycker omslaget är mycket snyggt och mer estetiskt tilltalande än andra Maiden omslag.
Även om färgen helt riktigt inte är mörk så smälter det på något sätt ihop med plattans mörkare tema.
Somewhere in time är en mycket bra platta den med men sticker väl inte ut mera än att den har lite kommersiellare sound( utan att bli för mesig dock) än dom andra plattorna maiden gjorde på 80 talet.