Hjälp! Ung och lider enormt av svåra ögonproblem (grumlingar). Vad ska jag göra?

Okej, jag vet faktiskt inte var jag ska börja. Det kommer bli mycket informationsflöde, men jag hoppas att ni orkar läsa er igenom allt detta (snälla, ignorera inte tråden).

Men kör i vind; jag är en man, i 20-årsåldern, som lider av väldigt mycket grumlingar, även känd som glaskroppsgrumlingar, i bägge ögonen.

Jag ser framförallt tjocka, grådassiga molnformationer som dansar framför mittersta synfältet, följt av mindre knutar, streck och trådar. De följer ögonens/blickens rörelse men när jag väl håller blicken helt stilla, sjunker de sakta mot botten av ögat. Dessa ses jämnt, jag kan alltså inte tänka bort dessa, trots åtskilliga bortförklaringar av ögonläkare under tidigare synundersökningar.

Så vad är då grumlingar kanske en del undrar? Jag har sökt mycket fakta i området och kan tala väl för mig. Kort beskrivning är att de finns inuti ögats glaskropp, den geléaktiga massa som fyller ut inre delen av ögat. Grumlingar är alltså inget påhittat fenomen som betraktaren "tror sig se", utan högst verkligt. Grumlingarna kan man säga är "ojämnheter" eller klumpar av protein som flyter omkring i glaskroppen, och kastar skuggor bak på näthinnan, som gör att det betraktaren egentligen ser är skuggorna från dessa. De kan med andra ord vara väldigt svårupptäckta av en ögonläkare vid en synundersökning, för att dessa ser väldigt små eller icke-existerande ut, men för betraktaren så är det ett rent h*****e! Tyvärr är de alltid bestående (fysiska ting) och går alltså inte att "tänka bort" eller "ignorera" som jag ju fått rådet av från några ögonläkare. De försvinner inte heller med tiden, utan kan om möjligt bli fler, som jag ju upplever sker i mitt fall.

VANLIGTVIS upplever de flesta människor grumlingar någon gång i sitt liv, men vanligast är i 70-80 års ålder, då glaskroppen blir vattnig och lossnar från bakre delen av ögat, vid näthinnan, och därav orsakar dessa grumlingar. Detta kallas då glaskroppsavlossning (PVD = Posterior Vitreous Detachment) och är totalt ofarligt i de flesta fall (Man förlorar inte synen, men man kan däremot plötsligt se jättemycket grumlingar).

Och det här vill jag faktiskt utveckla, då jag i skrivande stund känner mig totalt maktlös och utlämnad. Vi kan ju konstatera att jag inte alls är nära 70 eller 80 års ålder och således INTE BORDE ha haft en glaskroppsavlossning (vilket jag ju själv först misstänkte pga av alla grumlingarna) men vid senaste synundersökningen (fjärde gången gillt i år, senast i September) så kunde ingen glaskroppsavlossning upptäckas alls, på något av ögonen. Jag blev naturligtvis förvånad men tacksam för att jag inte haft en glaskroppsavossning, men samtidigt väldigt fundersam över varför jag ändå ser så mycket grumlingar. Ögonläkaren gjorde en extra koll, från en s.k spaltlampa, och kunde inte upptäcka något onormalt i övrigt; näthinnan, gula fläcken, trycket i ögonen - allt som det skulle vara.

Jag frågade då om denne kunde se grumlingarna, men det kunde inte ögonläkaren. Jag rörde då ögonen i en cirkel och upp-ned, sida-till-sida för att "förflytta" grumlingarna och då kunde "små, små opaciteter", som ögonläkaren valde att förklara det, upptäckas som flöt omkring, men att dessa var väldigt marginella och knappt märkbara.

Vidare nämnde ögonläkaren en kirurgisk metod, det enda i dag kända sättet att bli kvitt grumlingar, som kallas Vitrektomi. För mycket information, men länk här för den intresserade:
http://www.sankterik.se/sv/sjukdomar-och-besvar/behandlingar/glaskroppskirurgi/

Vitrektomi utförs i Umeå, och enligt ögonläkaren remitterades en del patienter därifrån till Umeå för just det ändamålet, men att jag borde tänka över beslutet om ett sådant ingrepp då den är komplicerad och riskfaktorn ganska hög. Vidare förklarade denne, ordagrant citerat; "Det kan jag säga till dig nu, det finns nog inte en specialistläkare i världen som skulle vilja ta sig an dina ögon, med tanke på att de är friska".

Jag sa ingenting, men valde att instämma. I förrgår valde jag att personligen ringa upp Umeå, och fick då prata direkt med en läkare på ögonmottagningen. Jag frågade denne om Vitrektomi utförs för grumlingar, och det instämde läkaren på att det sådant gjordes. Denne tyckte dock att om jag hade så pass mycket av dessa så rekommenderades jag att höra av mig igen till den senaste läkaren jag träffade vid synundersökningen, för att be om att skriva en patient-remiss/second opinion dit. Och så har nu skett.

Jag inväntar tålmodigt ett svar, men inte länge till. Ibland tror jag att jag ska bryta ihop fullständigt. För jag ärligt talat inte vad som är värst, att gå med till synes friska ögon som utvecklat så pass extrema grumlingar (notera, har ej haft glaskroppsavlossning!) och som besvärar min syn hela tiden, eller att jag inte riktigt tas på allvar för mitt problem under de synundersökningar jag tidigare varit på. Jag säger inte att läkarna INTE gjort någonting, för det har de ju faktiskt. De har trots allt kollat alla värden i ögonen och dessa var bra, men de är väldigt nonchalanta när jag väl nämner grumlingarna. Jag har hört allt ifrån att "försöka fokusera på annat", medan andra bortförklarat det med att "nästan alla människor upplever grumlingar och de försvinner nog med tiden ska du se, "det är ofarligt" och blablabla

Jag är också bekräftat översynt (kanske ytterligare en anledning till att jag ser grumlingarna så pass klara?) och jag kan instämma på att min synskärpa vanligtvis är bra på långt håll, det vill säga så till vida inte ett tjockt grumlingsmoln väljer att fara förbi synfältet, vilket ju sker hela tiden. Jag måste ibland "rulla ögonen" för att försöka få bort dessa ur synfältet, och tro mig. Ögonmusklerna tröttas ut efter ett tag, och ibland orkar jag inte ens hålla ögonen öppna. Att gå omkring i ljusa miljöer är ett rent h*****e, för att inte tala om utomhus vintertid.

Andra mystiska "komma-och-gå" symptom jag haft som hållt i sig i några dagar, är ofrivilliga spasmiska ryckningar i högra ögats pupill och detta är bekräftat av andra familjemedlemmar som också sett det. När det väl sker, så svarar det inte normalt på ljus utan drar ihop sig/drar ut sig om vartannat medan vänster pupill är normalt fungerande. Jag har oftast "dimmsyn" på höger öga när detta sker, men när det väl går till sig igen så återfår jag skärpan i ögat. Jag sökte en gång till ögonmottagningen för just detta, men fick en tid en eller två dagar efteråt och då hade symptomet försvunnit, och ögonläkaren kunde föga förvånande inte hitta någonting onormalt. Ögonläkaren lyste i ögonen och pupillerna drog ihop sig helt normalt. Jag lämnade undersökningen med en känsla av att inte vara betrodd.

Sen så, när allt kommer omkring, så tror jag faktiskt att jag har DVS = Degenerative Vitreos Syndrome. Finns nog inget svenskt namn för det, men ungefär degenerativt glaskropps-syndrom.

Vad ska jag tro? Vad ska jag göra? Det finns inte så mycket att göra verkar det som, och jag är fullkomligt less att höra av mig ytterligare till samma ögonmottagning där jag är skriven, då jag får en känsla av att bli lite av "den-återkommande-patienten-som ingen-tar-på-allvar". Den riskfaktorn är betydligt högre, än att få hjälp för mina ögonproblem.

Så vad jag ville få ut av den här tråden är väl egentligen om det finns fler människor där ute som lider av dessa extrema grumlingar - så pass att de inverkar negativt i ens liv? Vad har DU gjort eller vad gör DU för att tackla situationen, och har DU fått hjälp? Har DU genomgått en Vitrektomi? Har DU fått komplikationer till följd av en Vitrektomi?



Väldigt tacksam för alla svar!

Jag har nog också extrema grumlingar som du beskriver. Jag har dock alltid tänkt att det är ögongegga eller liknande då det oftast blir värre när jag är trött, men tydligen inte. Jag störs dock inte av det, har ju haft det hela livet, och har väl egentligen trott att det är så för alla. Ska tilläggas att jag är närsynt.

Har ögongrumlingar hela tiden, och inget mörkerseende + jag ser dåligt på långt håll. Är orolig att jag ska bli blind då problemen blir värre med åren. Men man vänjer sig snabbt och jag har inte så stora problem som TS som tur är, jobbigt att inte få hjälp.

Har också sådana grejer i ögonen, som åker omkring och är störande.
Har också vant mig och jag kommer ihåg när jag först började se en liten svart prick när jag gick i fyran eller femman skulle jag tro (konstigt för någon så ung?) och sen dess har det blivit värre. Jag upplever det som att det bara/mest är på mitt högra öga och samma öga ser jag svindåligt med på långt håll, det vänstra ser jag perfekt med. Tror du att det har något samband eftersom att det är så för dig också?
Blir så orolig över att det ska bli värre än vad det är... Men jag tycker inte att det blivit så mycket värre de senaste tre åren ungefär och än så länge ser jag bra om jag kollar med båda ögonen så jag slipper glasögon/linser men nu blir jag ju jättenojig över att jag ska bli blind

Jag som är 34 år har haft grova grumlingar i ögonen och hade då glaskroppsavlossning, irit och en inflammation i ögat. Jag var till ögondoktorn och fick en ögondroppskur som varade i ett par månader och sen vart det i huvudsak bra, grumlingarna är i princip borta.
Glaskroppsavlossning syns bäst genom att det kan blixtra i periferiseendet ibland då glaskroppen drar i receptorerna som då skickar fel signaler till hjärnan vilket kan vara ganska obehagligt.

Så skaffa en tid hos en ögonspecialist så fixar det sig nog.

Utifrån din beskrivning så antar jag att du har fullgod synskärpa, säg 1,0 bilateralt, men irriterande grumlingar. Det är naturligtvis möjligt att vitrektomera, men även om du skulle ha tur och får behålla synskärpan så utvecklar man oftast gråstarr efteråt. Visst, den går också att operera, dessutom polikliniskt, men du förlorar förmågan att fokusera och behöver läsglasögon resten av livet.

Har du testat KBT?

pysslar du med droger? jag fick mina då jag punda CB..

Jag har runt tvåhundra störande element som flyger omkring i ögonen. Ständigt ser jag väl några av dem åtminstone; prickar, maskar, punkter o.s.v. Tänk dig att du tittar in i ett smutsigt akvarium med massa växter och skit. Det kallas Mouches volantes, flygande flugor eller myodesopsia. Det är helt ofarligt. Jag upplevde det som att dessa kom ganska snabbt, även om jag hade några innan också, detta var i 20-årsåldern, för drygt ett par decennier sedan. Då fick jag bara beskedet att det inte fanns någon metod, medicin, operation eller annat att komma åt problemet och att alla har dem mer eller mindre.

Optikern lyste med lampa i ögonen och såg dem tydligt. Många av punkterna, maskarna sjunker nedåt men en del av dem verkar mer trögflytande och ligger kvar men inte helt stilla. Det viktiga och som man ska beakta det är att ingen punkt får befinna sig i vägen på exakt samma ställe dygnet runt - för då är det fara å färde! Då är det någon allvarlig ögonsjukdom man har. Den enda metod som min optiker nämnde hade de slutat med för längesedan och det var zinkinjektioner, då riskerna var stora och trycket i ögat kunde rasa och ögat kollapsa. Jag visste inte att glaskroppsavlossning kunde ge sådant här, det nämnde han aldrig något om. Trots att han såg massor av sådana här döda celler som det handlar om, vilket är ett resultat av ögats åldrande, menade han.

Vad som borde bekymra dig mycket mer är att din pupill upplever spasmer. Det är inget annat än ganska akut. Det låter som om ditt ögontryck inte beter sig normalt. Att du får dimsyn då och en syn som kommer tillbaka (lyckligtvis) är något du bör betona gång på gång och få utrett av specialist. Dimsynen är sannolikt ett resultat av trycket ökar och synnerven påverkas temporärt. Det kan också vara samtidig ackommodationsstörning i linsen beroende på ögats muskelspänning och som då påverkar synskärpan. Ta detta på allvar! Det kan faktiskt vara så, att en del av de synfenomen du upplever faktiskt beror på just denna automatik. En del kanske inte enbart är glaskroppsgrumlingar, menar jag. Det finns vissa synfenomen man kan uppfatta vid förändrat ögontryck eller ackommodationsstörningar och dessa tillsammans med dina existerande glaskroppsgrumlingar ger en addering som du upplever.

Går du på någon medicin - då dessa kan ge störningar i ackommodationen och ögats tryck
Hur länge har du haft dessa glaskroppsgrumlingar?
Har de eller vissa av dem kommit plötsligt?
Får du ont i ögat när du får dimsyn, som ett lätt tryck ovanför, bakom eller i ögat?

Här är en länk till förresten:
http://www.retinaspecialistsmd.com/what-we-treat/degenerative-vitreous-syndrome/

Visst ser jag dem alltid (är därför troligen steg 3 där, DVS), men lärt mig acceptera dem.
Men precis som det stod, kan vara irriterande när man läser notskrift eller ibland också i en bok t.ex., utomhus särskilt vid mulet väder, eller i vintrigt landskap, varsomhelst egentligen.

De opererar sånt på Retrinaavdelningen på S:t Erik. En äldre släkting gjorde det förra hösten. Ögonkirurgerna dammsög liksom bort resterna som var i vägen i ögat. Ring S.t Erik och be att få bli kopplad till retrinaavdelning. Lycka till!

Trodde jag var ensam om dessa. Har varit till optikern 3 ggr på mindre än ett år, mina skuggor uppkom rätt plötsligt i november förra året. Började med att jag iakttog en liten prick men nu är det streck prickar you name it. Precis som TS är ögat i tipptopp enligt dr, ingen s.k. glaskroppsavlossning och samma svar som TS fått från doktorn har jag fått. Är i sena 30års åldern och dessa bör inte existera ännu, iallafall så bör det inte ske på 30 år som jag förstått.

Fick någon av er hjälp? Jag känner mig rätt maktlös.. är utomlands sedan många år. Får exakt samma svar "Hjärnan glömmer dem med tiden", "dem kommer sjunka bakåt och försvinna". Känner att det varit helt tvärt om.

Är det s.k. Vitrektomi som din släkting erhöll? Hört att det är stor risk med detta..

Känns för jävligt att inte kunna gå utomhus dagtid utan att konstant se skuggor. Detta driver mig till vansinne rent psykiskt. Tänker konstant att jag kommer förlora ögat.

Kan du uppdatera hur det gått för dig TS? Behöver lugnande ord just nu..

Man kan alltid vänta till sommaren när himlen är fri från alla moln och stirra in i den tills man får tårar och det flyger omkring små rörliga prickar, likt man får tårar efter att ha masserat ansiktet nära ögonen. Det har åtminstone jag själv blivit mindre närsynt av om det sker varje dag i någon vecka, och jag har suttit med halva ansiktet nära ett fönster i något år så det är säkert att himlen gynnar synen.