En kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk…
Så här uttryckte sig socialchefen initialt:
”Den handläggare som har haft om det här ärendet kommer inte att ha hand om sådana här ärenden i framtiden, säger Anette Gladher, tf förvaltningschef på socialförvaltningen”.
Sen får hon kritik för att offra en medarbetare, då mildras uttalandet:
”Den socialsekreterare som hade ansvar för fallet har tillsvidare tagits ur tjänst. Det beror inte på att handläggaren pekas ut som skyldig för misstagen, enligt socialchefen”.
Dagarna går och socialchefen backar/pudlar ytterligare:
”Det vill jag å det bestämdaste säga att det inte handlar om att fördela ansvar. Det är framförallt en omsorg om den enskilda handläggaren, att personen ska få lugn och ro när utredningen bedrivs, säger Anette Gladher”.
”Vi har också beslutat att under utredningstiden entlediga den handläggare som hade hand om PM:et från den här typen av arbetsuppgifter, säger Anette Gladher”.
Nu ska socialförvaltningen förstärkas för att hinna med de anmälningar som inkommit.
Hur kan dom tro att någon utbildad socionom vill söka till en förvaltning som har en ledning som så totalt sviker sina medarbetare när det blåser stormvindar.
En socionom går inte en 3½ år lång utbildning och skaffar sig studieskulder för att sen ”strunta i” eller ”jävlas” med människor. Den utbildningen går man för att göra en insats för sina medmänniskor. Men hur ser verkligheten ut när man kommer till socialtjänsten? Man får möta en värld som man aldrig trott förekom. Man får insyn i de mest bedrövliga familjeförhållanden, föräldrar som är totalt ansvarslösa, människor som på alla vis motsätter sig all ”inblandning” från soc. Att få handledning från erfarna kollegor är få förunnat. De som blivit ”chefer” kanske har som enda merit att de jobbat länge på förvaltningen.
Här behövs en uppryckning i alla led. Utbildningen, introduktion av nyutbildade och oerfarna, psykologiskt stöd till dem som arbetar med svåra fall, m.m.