Ställ era random astronomifrågor

Okej då, om tomrummet mellan galaxerna. hur det nu kan ha blivit så rensopat där. Men mellan stjärnorna i galaxen kan det i stort vandra omkring hur många planetstora himlakroppar som helst och troligen har en hel del sipprat ut ur galaxen så det kan nog finnas några långresenärer där ute mellan galaxerna också. Om det nu inte vimlar av bruna dvärgar till och med.

Vet inte om detta är rätt men ville inte göra en ny tråd, då är det nog bättre jag skriver här även om det inte är nån fråga.

Jag var nyss ute med hunden (i södra Sverige) och månen är gigantisk. Fullmåne samt den största jag nånsin sett. Men jag hittar ingenting om att det skulle vara en så kallad supermåne.
Förra gången det var supermåne var jag inte alls imponerad, men ikväll jävlar!

Vore kul om någon kunde ta en bra bild på den och ladda upp! Hade själv tagit om det inte varit för att min mobiltelefon (som har en jättebra kamera) är sönder.

Nu hittar man ju bruna dvärgar lite då och då så frekvensen över galaxen borde ju kunna beräknas rätt väl. Vidare kan du ju "se" stora massansamlingar då dessa fungerar som gravitationslinser mot bakomvarande objekt då de kröker den omkringliggande rymden. finns de så hittas de med tiden, vidare så skulle de genom sin egna gravitation ha bildat nya system snarare än bara existera passivt där ute.

Varför det är så rensopat där ute beror, tror man, på de små skillnader i materiadensiteten som uppstod vid universums skapelse. Du ser ju detta i bilder på bakgrundsstrålningen som har sitt ursprung från big bang. Universum skapades inte homogent. Resten tar gravitationen och inflationen hand om, den senare genom att universum expanderar hela tiden och "tunnas ut" av den anledningen. Synliga universum är ju nu ca 94 miljarder ljusår stort.

Månen kan verka "gigantisk" när den är full och befinner sig nära horisonten och kan jämföras med något i närheten som trädtoppar tex. Det handlar om en synvilla vad jag kan förstå och har ingenting med supermåne att göra som kommer sig av att månen närmsta punkt i sin bana runt jorden varierar något varför diametern ändras något men knappast märkbart för ögat.

Aha, har hört det där om att 'saker' kan te sig större när dem är nära horisonten tidigare så det måste vara det! Det var trots allt tidigt på kvällen och den befann sig nära trädtoppar också från där jag stod.

Jag brukar ofta tänka på att universum är "oändligt". Efter att ha kollat på lite klipp med Krauss så verkar det som om universum(eller det svarta vakum som finns därute) inte alls är oändligt utan expanderar hela tiden. Så med andra ord finns det inget "bakom" det där svarta - eftersom det inte existerar än.


Har jag förstått det rätt?

Sanningen är nog snarare att vi inte har en jävla aning om vad som är bakom.

Jag har alltid sett universum som ett "område" mer än ett objekt. Varför måste universum vara något, kan det inte bara vara som hagen för fåren? Utanför är det bara svart, för "stängslet"/ "hagen" har ännu inte expanderat så långt.

Någon som kan få mig på andra tankar?

Från vårt perspektiv är det så.
Men hur ska vi kunna veta vilket, om inflationsteorin stämmer och vi har ett multiverse är ju vårat universum minst 10^24 gånger större än det observerbara universum som är typ 92 miljarder ljusår i diameter tror man då...

Vi kommer troligast aldrig få veta säkert vad vi evt expanderar i.

Även om vi aldrig kan komma underfund med universum borde man kunna skapa en teori med tillgängliga rön som är "vattentät" till skillnad från Big-bang och som med tiden skulle uppfattas som självklar. Skulle man mot förmodan komma på den verkliga lösningen blir det nog som att ersätta det geocentriska systemet med det heliocentriska.

Varför påstås ibland universums expansion bero på att "space itself" utvidgar sig? Är det inte snarare så att spacen mellan de synliga objekten fylls ut med något osynligt som pumpas fram från "ingenstans" (annan dimension eller utbredd stargateliknande funktion) så att separationen mellan allt ökar? Annars skulle ju spacen i allt utvidgas överallt, inne i atomernas partiklar och i deras beståndsdelar, inne i kvarkar, myoner, higgs och allt det där, även beståndsdelarna som dessa är gjorda av (om det är vågor eller kvantissar eller supersträngar eller vad som helst) och materialet i sin tur av dessa beståndsdelar. Kort sagt precis allt är "space" och om det då utvidgar sig eller inte, skulle bli omöjligt att detektera. Allt ser ut precis som alldeles nyss, om det så blivit tusen gånger större än det var för en sekund sedan. Därför måste det där universella utvidgandet av "space" dyka upp som en utfyllnad från nowhere, eller är det någon definition av "space" som bara gäller de intergalaktiska mellanrummen, att rymden helt enkelt blir "tunnare" där det redan är "tomt" vid expansionen?

Du menar att TBBT är på samma nivå som den geocentriska världsbilden..? Kom igen..