Som jag ser det har många brustit här och inte bara den enskilde handläggaren om han/hon ens varit i tjänst eftersom det var påsk. Socialnämnden ett stort ansvar i och med att man lämnat medgivande för en privatplacering av tösen i ett släktinghem. Man har alltså gjort bedömning att hemmet inte är olämpligt trots att man rimligtvis borde tagit polisregisterutdrag på mannen och kvinnan i den utredning man (förhoppningsvis) gjorde av släktinghemmet. Man ska dessutom följa upp sådana placeringar och rapportera till socialnämnden minst varje halvår, man kan undra om det är gjort? Att barnen inte blev omedelbart omhändertagna när de hittades ensamma i en lägenhet full av blöjor är en gåta, det borde dessutom ha föranlett en utredning och när en sådan görs brukar man se till att göra hembesök. Det borde vara chefsbeslut om man inte inlett utredning eller avslutat utan insats. Jag förutsätter att man som brukligt informerat vårdnadshavarna, alltså hennes föräldrar, om anmälan så att de har haft möjlighet att agera. När en anmälan kommer in till ett socialkontor ska man samma dag eller senast dagen efter om anmälan kommer in sent, göra en så kallad omedelbar skyddsbedömning, alltså en bedömning av om barnet är i behov av akuta insatser, typ ett omedelbart omhändertagande. Många gånger är en anmälan inte så utförlig, behovet av stöd bedöms inte vara akut utan bedömning görs att man kan avvakta, förhoppningsvis inte av socialsekreteraren ensam utan i samråd med chef. Lagen är sådan att socialsekreteraren sedan har upp till fjorton dagar efter att en anmälan kommit in att träffa dem de gäller och fatta beslut om att inleda utredning eller inte. Kan vara vääääldigt lång tid om ett barn far illa. Bedömningarna är svåra, sällan säger barn och vuxna som det är. Självklart vill ingen socialarbetare att några barn ska fara illa, men tyvärr har vi stressade och ofta unga oerfarna socialsekreterare och ett system som gör att detta kunde ha hänt var som helst. Man undrar hur hennes föräldrar tänkt, vad skolan sett och gjort, hur grannar har kunnat låta bli att agera när de sett tösen flera gånger i tvättstugan osv osv. Detta är inte en enskild handläggares fel utan ett gemensamt ansvar; föräldrar, polis, skola, socialtjänst och grannar och framförallt våra politiker som inte prioriterar socialtjänstens arbete genom att se till att det finns fungerande lagar och resurser att arbeta efter dem.
Citat:
Så jävla tragiskt,ett barn har dött och dom skyldiga är samtliga inblandade
Ett par föräldrar som skickar iväg sin dotter till ett annat land och till en familj som är så olämpliga att dom inte skulle få ha ett marsvin,förmodligen lika förståndshandikappade som Bobbys mamma.
Friska normal begåvade vuxna reagerar och anmäler gång på gång,men inget händer.
En ny anmälan kommer in före Påsk och fastnar i en fax för nu ska hela Sverige äta ägg och fira något dom inte vet varför dom firar.
Efter Påsk hittas orosanmälan i faxen och lämnas över den till en handläggare som förmodligen sätter sig och spelar candy C eller softar runt på nätet och när dagen är slut så har han/hon glömt bort den där orosanmälan.
Plötsligt är en liten flicka död.misshandlad till döds och nu vaknar alla på socialkontoret till liv,släpper sina kaffemuggar och försöker fundera ut vems fel det är.
Nu måste dom stå framför kamerorna och se deppiga ut och lova att detta aldrig ska upprepas,precis som dom sa när Bobby mördades efter att skolan slagit larm ett 20 tal gånger och inte en jävel orkade åka ut och titta till honom.
Det måste vara en merit att vara handlingsförlamad när man arbetar på socialkontoret för dom gör inte ett skit,jag har själv sett barn fara illa och anmält flera gånger och i ett fall lyfte dom faktiskt på röven och kom ut,men inget hände...den ungen är idag 19 och sitter inne för upprepad misshandel.
Föräldrarna var i detta fallet inte svenska men gudarna ska veta att det finns föräldrar här också som borde fått knäna ihophäftade vid första mens och kulorna behandlade som hemerojder så fort fjunen på hakan började växa ut.
Jag hoppas att dom som gjorde detta ska få ruttna bort i en grop och aldrig komma i närheten av en annan människa igen
Men verkligheten i dom flatas land är att dom nog är ute båda två med skyddad identitet redan om 5-6 år och har både sina egna och någon ny unge dom hämtat i någon lägenhet någonstans.
Saxat från Aftonbladet (sagt av pappan):
"– Vi pratade ofta på Skype och hon sa alltid att hon ville att vi skulle komma till Sverige.
Mannen bor med sin fru och sina tre andra barn i Gaza. Hans dotter kom ensam till Sverige i februari förra året. Sedan dess har familjen drömt om att kunna återförenas."
Eh, va...??? Kan nån då förklara varför i helvete ett föräldrapar med fyra barn skickar iväg den ena ungen till Sverige, om man sedan samma dag har drömt om att återförenas???
"– Vi pratade ofta på Skype och hon sa alltid att hon ville att vi skulle komma till Sverige.
Mannen bor med sin fru och sina tre andra barn i Gaza. Hans dotter kom ensam till Sverige i februari förra året. Sedan dess har familjen drömt om att kunna återförenas."
Eh, va...??? Kan nån då förklara varför i helvete ett föräldrapar med fyra barn skickar iväg den ena ungen till Sverige, om man sedan samma dag har drömt om att återförenas???
__________________
Senast redigerad av FramAxel 2014-05-03 kl. 00:06.
Senast redigerad av FramAxel 2014-05-03 kl. 00:06.
Citat:
Som jag ser det har många brustit här och inte bara den enskilde handläggaren om han/hon ens varit i tjänst eftersom det var påsk. Socialnämnden ett stort ansvar i och med att man lämnat medgivande för en privatplacering av tösen i ett släktinghem. Man har alltså gjort bedömning att hemmet inte är olämpligt trots att man rimligtvis borde tagit polisregisterutdrag på mannen och kvinnan i den utredning man (förhoppningsvis) gjorde av släktinghemmet. Man ska dessutom följa upp sådana placeringar och rapportera till socialnämnden minst varje halvår, man kan undra om det är gjort? Att barnen inte blev omedelbart omhändertagna när de hittades ensamma i en lägenhet full av blöjor är en gåta, det borde dessutom ha föranlett en utredning och när en sådan görs brukar man se till att göra hembesök. Det borde vara chefsbeslut om man inte inlett utredning eller avslutat utan insats. Jag förutsätter att man som brukligt informerat vårdnadshavarna, alltså hennes föräldrar, om anmälan så att de har haft möjlighet att agera. När en anmälan kommer in till ett socialkontor ska man samma dag eller senast dagen efter om anmälan kommer in sent, göra en så kallad omedelbar skyddsbedömning, alltså en bedömning av om barnet är i behov av akuta insatser, typ ett omedelbart omhändertagande. Många gånger är en anmälan inte så utförlig, behovet av stöd bedöms inte vara akut utan bedömning görs att man kan avvakta, förhoppningsvis inte av socialsekreteraren ensam utan i samråd med chef. Lagen är sådan att socialsekreteraren sedan har upp till fjorton dagar efter att en anmälan kommit in att träffa dem de gäller och fatta beslut om att inleda utredning eller inte. Kan vara vääääldigt lång tid om ett barn far illa. Bedömningarna är svåra, sällan säger barn och vuxna som det är. Självklart vill ingen socialarbetare att några barn ska fara illa, men tyvärr har vi stressade och ofta unga oerfarna socialsekreterare och ett system som gör att detta kunde ha hänt var som helst. Man undrar hur hennes föräldrar tänkt, vad skolan sett och gjort, hur grannar har kunnat låta bli att agera när de sett tösen flera gånger i tvättstugan osv osv. Detta är inte en enskild handläggares fel utan ett gemensamt ansvar; föräldrar, polis, skola, socialtjänst och grannar och framförallt våra politiker som inte prioriterar socialtjänstens arbete genom att se till att det finns fungerande lagar och resurser att arbeta efter dem.
Först vill jag säga att den - som troligast - åsamkade flickan detta var Vårdnadshavaren. Föräldrarna hade utsett honom till det.
För det andra - mindre viktigt - dela gärna upp texten i stycken så blir det lättare att läsa
Du verkar förstå hur soc fungerar.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera