Citat:
Ursprungligen postat av
fridaynightout
Det spelar ingen roll vad jag skriver.
Ni verkar ändå inte ha någon som helst respekt för Ukrainas självständiga bestämmanderätt och integritet. Många på denna tråd ser inte ens ukrainare som ett eget folk med eget språk, egen kultur och historia. Ni ser inga som helst fel i att man angriper en suverän stat, annekterar områden och ställer krav på dess inrikespolitik. Chauvinismen lyser rakt igenom i många skribenters inlägg.
Jag anser att språkfrågan i Ukraina endast används i populistiskt syfte. Denna fråga är ett sätt att skapa en opinion och skifta fokus från verkliga problemen i landet. Som det ser ut idag så finns det inga som helst förtryck av de rysktalande. Ryska är majoritet i vardagslivet och används dessutom i kontakt med myndigheter. Att påstå att det är en brinnande fråga som berör eller begränsar folk i vardagslivet är bara trams. Med det sagt så tycker jag personligen att man bör avpolitisera frågan och juridiskt tillgodose de östliga regionerna i deras vilja att utöka det ryska språket. Samtidigt bör man dock beakta det ukrainska språkets ställning och ambitionen att återföda ukrainskan. Det ukrainska språket löper risk för att utrotas om det juridiskt sätt likställs med ryskan. Det är en väldigt svår balansgång. Ett sätt är att göra ryskan officiell på regionalnivå. Detta tillfredsställer de regioner där majoriteten talar ryska. Samtidigt uppstår dock ett problem om de inte talar ukrainska, då det är det officiella språket som används i exempelvis utbildningssammanhang inom statliga universitet m.m.
Kontentan är att oavsett vilket språk som är ditt modersmål, så ska du lära dig det officiella språket i det land du bor, inte konstigare än så. Jag tycker inte Ukrainas krav är orimligt i det avseendet. En intelligent människa kommer lära sig det officiella språket oavsett vilket modersmål denne har. Man kan bo i Sverige och strunta i att lära sig svenska och använda sig av minoritetsspråk i sin kontakt med myndigheter. Men om man inte kommer in på universitetet, inte får några statliga jobb m.m., så har man bara sig själv att skylla. Olyckliga människor kommer alltid hitta något annat att skylla på. De ryssar som vill ha en framgångsrik karriär i Ukraina lär sig ukrainska utan problem, även om de talar ryska i vardagslivet. Ovilja och lathet är inte samma sak som förtryck. Du får jättegärna använda ryskan hela ditt liv, strunta i att lära sig ukrainskan. Ingen kommer hindra dig. Men kommer du inte in på universitetet i Kiev, får du inte statliga jobb, då har du bara dig själv att skylla. Men klart chauvinisterna här inte håller med mig. De tycker säkerligen att det stora ryska språket ska stå över alla andra språk, att ukrainskan bara är en dialekt, och att det utvalda ryska folket inte ska behöva lära sig någon påhittad dialekt och anpassa sig för regler i ett "påhittat" land hos en "påhittad" nation. Jag har inga problem med att diskutera ryskans status här, men chauvinismen och föraktet för övriga länder, som vissa representerar på denna tråd, är bara smaklöst. Krimtatarerna i Ukraina lär sig det officiella språket ukrainska, de lär sig det regionalt dominerande språket på Krim (ryska), och de lär sig även sitt eget modersmål, krimtatariska. Konstigt nog så klagar de aldrig. Att lära sig det officiella språket i det landet man bor ses som självklarhet. Men tydligen för mycket begärt för den stora ryska stoltheten?
Vi har respekt för Ukrainas självbestämmande och integritet. Men det är en sak att kalla sig självständig och en annan sak att vara det. Krim har också rätt till självbestämmelse. Och självbestämmelse och territoriell integritet är absoluta begrepp. De är ömsesidigt uteslutande.
Du klagar på att Ukraina "russifierades" under Sovjet. Vad gör Ukraina idag? Exakt samma sak fast omvänt. Västra Ukraina "ukrainiserar" sydöst. Hur tror du de känner sig? Särskilt Krim som historiskt och kulturellt är Ryssland? Har Krimborna rätt till sin identitet? Det finns en viss ironi i den ukrainska retoriken att det "ukrainska språket är hotat" eftersom det vanligtvis är etniska
minoriteters argument. Det språk som "segrar" är det språk majoriteten talar.
Jag har aldrig påstått att den ukrainska nationen (som etnos) är påhittad. Däremot är den ukrainska staten. Ukraina i dess nuvarande gränser existerar bara sedan 1954 när Krim anslöts. Även andra regioner, de "etniska", anslöts relativt nyligen. Det var inte UPA som anslöt Galizien, Bukovina, Bessarabien och Zakarpatje till Ukraina utan Stalin 1940-45.
Man brukar säga att det finns två typer av stater: nation-state och state-nation. Den första, när majoriteten har samma kultur medan minoriteter har små "lekplatser". Det passar inte Ukraina. Den andra, när det finns två eller flera grupper med olika identiteter och kulturer. Här utgår man ifrån att staten ska vara komfortabel för alla. Det optimala är federalisering av Ukraina. Om det inte vore för Kievs rädsla för ryskt inflytande. Härmed en paradox: Moskva inflytande vill man inte ha, men det av Moskva konstruerat territorium vill man behålla.