Vart tog Hifi:n vägen?

Som jag skrev i mitt inlägg ovan... jag tror knappast att de här prylarna finns på nätet eftersom de troligen inte finns i alla butiker. Är du intresserad av läget i just din stad så ta du dig en tur till MM o se vad just din butik erbjuder.

Ja, det är ju HiFi vi pratar om. Då gissar jag att vi inte ska faktorisera alla andra fördelar som att lyssna från datorn ger. Men även det tycker jag är tvivelaktigt då jag har en bra DAC inkopplad mellan datorn och förstärkaren. DACen kostade 322kr med frakt från Kina och det är japanska kvalitétskomponenter i den. Jag tycker den faktiskt låter bättre än ljudet från CD-spelaren som har runt 7 år på nacken. Gissar att det beror på att chippena i DACen är moderna. 'n de som är i CDn.

Så jag vågar påstå att man kan lätt och billigt kan få CD-ljud från datorn om man spelar högkvalitativa musikfiler. Jag har bränt ut FLAC-filer på CD och jämfört med att spela både FLAC och 320 mp3 från datorn (normaliserat ljudnivperna så det går att jämföra ljudströmmarna head on synkront. Man kan oxå korrigera volymen på Winamp på datorn så leveln är samma som Cdn ger till förstärkaren. Och jag kan verkligen konstatera att ljudet är av CDklass, och det låter t o m bättre. Men det är en smakfråga också när det gäller nyanserna. Men inte kvalitétsklassen.

Nu verkar väldigt få här i Sverige inte vara beredda att sälja dessa billiga ljudkorts (DACs) från Asien som är högkvalitativa. Och det gäller även s k T-Amps (förstärkare). Såna är egentligen perfekta i normalfallet när det gäller att lyssna från dator. En T-Amp på 2x25W kostar 160 kr med shippen. Så man kan få förstärkare med DAC för under 400kr., och då har man nära CDljud. Det som tillkommer är högtalare och filer på datorn.

Jag tror att billiga högkvalitativa varor från Kins, som underligt nog inte marknadsför här annat än på tradera. (förmodligen är det en kartellbildning i Sverige där handlarna har beslutat sig för att bojkotta dem då priset är för lågt och hotar därmed de löjligt överpricade systemen.

En bra extern DAC är mycket viktigare än att (fel)(över)fokusera på att ljudkällan (filerma) ska innehålla ljud i perfekt kvalité (läs FLAC). 128 mp3 låter förvansbra om du har en bra extern DAC.

Så vem är det egentligen som äger och definierar HiFi-begreppet? Ja, det är ju mycket handlarna idag tyvärr. Men också folk som köper hifi-handlarnas hypade varor. Skulle vilja säga att konsumenter de facto inte har någon möjlighet att enkelt få en känsla av vad som verkligen är HiFi., kontra det som handlarna defierar i sina pristrappor...

Jag skulle vilja se den som skulle kunna peka ut vad som är vad i blindtester när man sätter upp datorer som spelar musiken och skickar musiken digitalt till billiga kinesiska DACar kontra spela musik ifrån CD-spelare och in till samma förstärkare.

Alla vet att HiFi-världen är välylld med lycksökare som försöker ta ut hiskeliga priser just p g a av att folk inte riktigt har en baseline i vad bra ljudkvalité är för någonting, och då är det lätt att bli lurad.
Tycker väl att HiFi mår bra av de nya trenderna: att folk vill spela FLAC, vill ha externa DACar som inte litar på 3.5 mm-kontakter utan rejäla RCA. Och de billiga t-ampsen. Hifi kan vara billigt, det är en ny företeelse sen NADs 3020 Amo "for the masses".

Visst kan man hitta bra produkter från Kina.

Som svar på din fråga"vem som äger och definierar HI-FI begreppet";

När man talar om HI-FI ska man ha klart för sig vad det handlar om. Alltså hög trovärdighet, att den musiken som producerades en gång i studion eller konserthallen återges med så lite påverkan som möjligt och med så stor exakthet som möjligt då den spelas upp i anläggningen.

Det finns standard för detta enligt DIN normen, avseende på minsta krav på frekvensgång hos förstärkaren, brus, distorsion, linjäritet i DAC:ar, svaj hos vinylspelare mm. Där har man alltså ett min. krav för att en apparat ska få betecknas "HI-FI". Sen därutöver är det väl mer en fråga om vad man tycker är rimligt. Många har ett specialintresse för detta och kan betala mycket för specialutrustning av mycket hög kvalitet.

Men att betala t.ex. 1000kr./m. för en högtalar kabel då har det tappat sin mening lite grand. Självklart ska det vara en bra kabel men man skulle inte märka skillnad på en högtalarkabel av medelmåtta.

Däremot när det gäller DAC.ar, CD-spelare, förstärkare mm. kan man höra skillnad med dom allra billigaste/dyrare.

Självklart finns det folk som kan bli lurade, typ "folk på stan"som inte förstår vad begreppet HI-FI står för och det är ju gaska trist. Sen vad handlarna säger är ju en sak i och med att det finns så mycket att välja på och det är ändå upp till konsumenten att själv ta reda på vad han/hon vill köpa. Jag ger mig t.ex. inte in på att köpa exklusiv konst eftersom det inte är mitt område, då det är stor risk att bli lurad av en förfalskning. Då skulle jag i så fall konsultera någon expert eller lära mig själv. Det finns ju många som inte ser skillnad på "Hötorgskonst" och en riktig dyrgrip av känd konstnär. Det är ju så inom alla specialområden att det gäller att skaffa sig nödvändig kunskap i ämnet om man ska ge sig in i det.

DAC på moderkort vs $2000 DAC.

Det roliga är att folk som utger sig för att kunna allt inom audio (aka audiofiler) blir konstant blåsta. Marknaden utnyttjar dessa människors vanföreställningar så det står härliga till. Majoriteten av "faktan" inom high-end spektrumet är ren skitsnack. Bästa exemplet är kablar. Det finns absolut ingen skillnad på dom billigaste kablarna och de dyraste. Tjockleken gör skillnad (högtalarkablar), exotiska material och extremt invecklade tillverkningstekniker gör inte det. Trots det finns det t.o.m high-end usb-kablar! Ja, usb-kablar. Idiotin hos audiofiler saknar gränser.

Märklig inställning.
Kablar gör såklart en stor skillnad i hi-fi anläggningen, precis som dom dom gör i alla andra sammanhang.
Att påstå att tjockleken är skillnaden och inte materialet säger väl en del om din kunskap.
Tyvärr så förstår inte de flesta som inte är insatta i tex hi-fi hur det fungerar. Jag lever med min anläggning, jag använder den ofta och lyssnar i mitt väl avstämda hi-fi rum. Jag vet precis hur olika musik låter i min normala konfiguration. När jag ändrar något, tex kablar, så märker jag det direkt.

Det tråkiga med tex kabeltester (speciellt blindtester) är att dom utförs under ofta väldigt tveksamma förhållanden. I något kontor eller någon lokal på någon mässa i en anläggning som testpanelen förmodligen inte lyssnat på tidigare, det fungerar så klart inte. Test ska göras i anläggningar som testpersonen känner till, annars blir det pannkaka.

Nämen! En tvättäkta audiofil som försöker rationalisera sina tiotusenkronorskablar. Har du gjort ett blindtest hemma eller är det placebon du märker av när du byter kablar? Att påstår att konstiga kolfiberkablar eller platinakablar kylda med flytande kväve låter annorlunda än vanliga kopparkablar är ren idioti. Tjocklek är det som faktiskt gör skillnad. Eventuellt även flätning.

Att man måste vara van vid en anläggningen för att märka skillnad bevisar bara hur sjukt liten skillnad kablar gör, ifall dom gör någon skillnad alls. Om effekten försvinner för att man flyttar på en stol i rummet, är det verkligen värt flera tusen kronor?

När seriösa tester ska göra så är allt folk med guldöron borta. Ni är bara intresserade av att sitta på nåt forum och göda era vanföreställningar med all möjlig pseudovetenskap. Jag slår vad om att du har bi-wire:at dina högtalar och märkt en enorm skillnad. HA!

High-end-marknaden är ungefär teknikens motsvarighet till alternativmedicinen. Gått om människor som faktiskt begriper sig på vetenskapen och tekniken bakom musikproduktion. Sen finns det dom som missförstår allt, lägger till egna fantasier och vi har en hdmi-kabel för tio papp som magiskt förbättrar bildkvaliten.

Härligt att du börjar mjukna, både i kabelns tillverkningsmetoder och även i rumsbyggnad, det finns hopp!
Bygg ett eget rum och köp lite riktiga prylar och börja experimentera och du kommer att förstå.

Läsförmågan är inte den bästa ser jag.

När det gäller kablar så är det ju inte så svårt att mäta om det är någon skillnad, bara att skicka samma signal genom båda och mäta en ev distorsion.

Något jag däremot finner väldigt lustigt är folk som köper speciella strömkablar till förstärkare och ljudkällor för att få så ren ström som möjligt - att det innan vägguttaget sitter kilometervis med skräpkablar har tydligen ingen betydelse....

Men nog är det skillnad på grejor och framförallt i olika rum. Jag bytte mina stora golvare mot ett par bättre byggda stativhögtalare och lyfte ljudet ordentligt. Satta också in en ren stereoförstärkare och nu är ljudet mångdubbelt bättre.
Hittar jag nu bara en LP12 till ett bra pris så blir det nog ännu ett lyft.

Som jag skrev är det ofta lite överreklamerat just angående kablar. Materialet i kabeln har dock betydelse! Folk som blir blåsta är väl i så fall oftast sådana som inte vet något och som i sin okunskap inte förstår bättre och blir lurade av säljarna. Du verkar tillhöra dom."Att High-end spektrumet är ren skitsnack"..."Idiotin hos audiofiler saknar gränser". Det du skriver rent allmänt här vittnar tyvärr om din okunskap i ämnet.

Först var det "bara" kabels tjocklek som spelade roll, sen blev det eventuellt även flätning.
Se där, du kanske börjar begripa lite eller så förstår du inte själv vad du skriver.

Hel plötsligt fattar du även att det räcker med att flytta en stol för att ljudet ska upplevas annorlunda för lyssnaren.

Jag säger det igen, tänk lite till så kanske även du börjar fatta något.

Hi-Fi dog väl lite när CD:n kom och man var tvungen att komprimera ljudet.
T ex "Loudness War" har haft en stor betydelse för ljudkvaliten. Tyvärr inte i positiv bemärkelse.
Ska vi passa på att ge en känga till iPod-generationen också? Högre komprimering, mindre information, fler låtar ... skitljud.