Hej, jag har nyligen kommit fram till att jag har ett litet problem...
Jag saknar min barndom något enormt. Som jag nämnt i en annan tråd hade jag ju då iofs högstadietiden framför mig, som inte var något vidare, men när man var ca 10-12 år, det var ju underbara tider! Man var intelligent nog att förstå saker och man behövde inte oroa sig för något, allt sköttes åt en. Ingen hade några speciella krav på en alls utan såg en endast för vad man var, ett barn, inte någon hemsk ungdom som alla äldre ser ner på och gärna vill sterilisera och sparka skiten ur.

Tror att en av anledningarna till min saknad av barndomen var att jag inte utnyttjade den till fullt, har alltid varit den mindre busiga, lite blyga ungen som inte gjort några aktiviteter/sporter osv, vilket jag ångrar(fick dock höra mycket att jag var snäll).
Hur tror ni jag kan undkomma detta? Ska jag försöka uppleva barndomen jag aldrig fick genom att fjanta runt, eller ska jag försöka komma över den och gå vidare på något sätt? Något jag tycker är bland det värsta är att jag inte har några filmer från min barndom(kanske någon liten mobilfilm man spelade in med polarna för skojs skull) utan bara massa bilder...