Den enda tråden om kreationistisk evolutionskritik och intelligent design[/Mod.]

Du menar, precis som du plagierade rakt av från Gärdeborn?

Oavsett om jag har en examen i molekylärbiologi eller om jag har hoppat av skolan i 8an och ändå läst studielitteraturen för en 20-poängskurs i biologi kanske jag kan dra slutsatser kring vilket fokus utbildningen har.

Angående professorer som jag diskuterat med så är det en Sverre, en Jan-Erik och en Per som blundat mycket hårt. Sedan har jag läst alster av flera professorer som verkar blunda lika hårt om man skall döma efter vad dom skriver.

Framförallt blundar de för problemen med att förklara uppkomsten av specificerad, komplex och exakt information.

stebe2

Jag har inte tillgång till artiklarna som sammanställer de olika studierna just nu.

Det du kan fråga dig själv är om du vet vilken grund de har för dessa siffror på mellan 95 och 99 % som marknadsförs?
En väckarklocka borde kanske vara när de sänker likheten från 99,3 %(?) till 97 eller kanske t o m 95 % hux flux. Då kan man fråga sig vad detta beror på.

Tror du att dessa siffror grundar sig på jämförelser på hela genom från människa och schimpans?

Angående ERV får vi återkomma.

Tror du att det är generna som ensamma bestämmer vilken sorts organism som skall byggas eller förstår du att det snarare är informationen "utanför" generna som styr hur generna skall avkodas och vilken sorts organism som skall produceras?

stebe2

Grejen är ju att det naturliga urvalet i dessa fall städar undan de proteiner som fungerar som de ska och de organ som har korrekt funktion till förmån för proteiner som inte fungerar och inte kan utföra sin uppgift samt städar bort organ med korrekt funktion till förmån för missbildade organ som inte fungerar. Dessa skadade proteiner och missbildade funktionslösa organ sprids med hjälp av det naturliga urvalet i dessa exempel.

Det stöder inte evolutionsteorin om en utveckling från en självreplikerande RNA-sträng till människa.

För att ge stöd åt en sådan utveckling krävs att man visar hur mutationer kan orsaka uppkomsten av information för helt nya system med helt nya funktioner, helt nya proteiner med helt nya former och strukturer med nya funktioner och för helt nya organ med helt nya funktioner.

Kan man inte detta blir teorin meningslös vad det gäller vårt ursprung. Och teorin får gälla för genetik och ärftlighet där den har relevans.

stebe

Tänk på att siffror som presenteras i media låter vedertagna på ett helt annat sätt än vad dom gör i en artikel! Varför man ha lite olika uppgifter går mest troligt att finna i dessa. Kanske mäter man olika saker, eller så får man vassare och mer säkra mätningsmetoder. Grejen med vetenskap är ju att man gärna ändrar åsikt om någon kan bevisa att nuvarande resultat är fel. Men antalet olika procentsatser kommer garanterat från okunnigt media som basunerar ut grova bedömnigar som bevis.

Vidare så är det fortfarande inte korrekt att säga. Vetenskapsartiklar visar inte exakt samma procentsats, därför måste hela teorin vara fel, andelen procents likhet i exakta procent är ju oviktig, så länge en närmare släkting är med lika än en avlägsen!


Kort varför det är mer relevant att mäta vad som är lika (och konserverat över tid).

Säg att vi mäter varenda bas varenda deletion eller förskjutning i DNA. Hur ska man mäta detta? Hur lika är två genom där ett har en uppsättning av allt och en har två (dupplicering) minus en gen i en av den. Är det mer eller mindre lika än ett genom som har samma uppsättning men två extra gener dupliceringar? Det finns enormt många svårigheter att säga en procentats, och den kommer att bli olika beroende på vad man vill visa!

Om man vill visa i vilken ordning tre arter skillt sig åt i historien är detdullatändigt nog att mäta skillnader i det som är mest lika, då man idag kan se enskilda basförändringar i DNA. Har två av arterna 3 single nucleotid polymorfisms som är lika, men som saknas i den tredje, så är dessa två närmare släktingar.

Vilken relation som finns mellan positiva och negativa mutationer kan vi väl lämna då det inte finns någon data på detta. Som jag beskrivit förut så är det sjuhelsikes mycket lättare att mäta en negativ mutation än en positiv. Finns det någon "negativ" mutation du tagit upp som inte går att se med blotta ögat, det är ju ganska givet att detta är mätbart och enkelt upptäckt då det får ett extremt fenotypiskt genomslag? Om du tänker omvänt, det är inte sannolikt att en vinge plötsligt dyker upp ut intet ur en art som inte haft vingar förut. Utvecklingen av något sådant sker långsamt över massor av generationer. Men för att sedan ta bort vingen igen räcker det ju att bryta någon länk i kedjan. Att man ser fler skadliga mutationer med blåtta ögat förstår jag inte ens är ett argument, det är ju en logisk självklarthet med tanke på hur systemet är uppbyggt!

Det är jätteenkelt att tänka sig hur detta utvecklas tillsammans, vad är det du tycker är så svårt med detta? Titta på ett termitbo tex, det ser extremt avancerat och designat ut om man tittar på ett färdigt bo och förutsätter att denna design var något de ville ha från början. Men egentligen så har detta bara byggts upp genom att utvidga boet där det bäst passar för dagen och strukturen bara är ett slumpmässigt resultat, resultatet blir bara fantastiskt om man utgår ifrån att det är ett resultat av en design och inte kan vara en slumpmässig process ( den största skillnaden mellan kreationister och övriga). Från början kan molekylerna ha varit väldigt enkla och haft väldigt svaga interaktioner på varandra, små små förändringar gjorde någon molekyl aningens bättre. Men på den tiden då detta utvecklades var detta top of the line. Det fanns helt enkelt ingenting snabbare och någon som man kanske inte ens kan mäta idag, kunde ha den största betydelsen för en bakterie då det begav sig.

Sen är det många detaljer som man inte kan redogöra för, men principen finns där. Vi ser det än idag att saker utvecklas till det extrema tillsammans, som långnäbbade fåglar och jättedjupa blommor, eller giraffen tex.

Siffrorna beror självklart på hur jämförelsen görs. Normalt så framgår det ju av studien i fråga hur siffrorna tagits fram. Jag hoppas du förstår att det inte är en helt trivial sak att sekvensera ett helt genom och sedan jämföra den med en annan organism. Hur menar du att man ska mäta för att få en "rättvis" bild och med vilken metod kommer man fram till siffran 80%?

Misstänker att det kommer ta väldigt lång tid innan du "återkommer angående ERV". Frågan om ERV och den om varför inga nu levande arter hittas i gamla fossillager brukar inte vara favoritämnena för ungjordskreationister att diskutera.

Vad är det för kriterier du använder för att utvärdera vad som "fungerar som de ska" och vad som är "korrekt funktion"?

Du har uppenbarligen missuppfattat. Att det skett en utveckling finns det inga som helst tvivel om. Det visste vi redan innan någon visste om att det fanns DNA.

Du argumenterar för att mutationer och naturligt urval inte kan förklara evolutionen, och att en fullständig sådan förklaring måste finnas för att man ska kunna acceptera evolutionen. Det är ju helt bakvänt. Vi vet redan att evolution skett och sker. Det vi inte vet är alla detaljer i utvecklingshistorien, och en hel del annat som är värt att forska på för att förstå bättre. Något nämnvärt tvivel kring att evolutionen skett finns inte, eftersom det är den i särklass bästa förklaringen på vad vi observerar.

Nej, det här har du helt enkelt fel i. Vi vet redan att utveckling skett eftersom en mängd observationer stöder detta. Det behövs inga kunskaper om mekanismerna för att vi ska veta att utveckling har skett och sker.

Beror på hur febrilt han jobbar med att få fram ännu mera pseudovetenskap.
Fakta kvarstår, alla spår man hittar i naturen är precis vad man kan förvänta sig utifrån ett evolutionärt perspektiv. Inte ett kreationistiskt synsätt, vad man än försöker påstå.

Ja, ju mer vi lär oss om hur molekylärbiologi fungerar, ju mindre liknar det ett arkitektritat hus och ju mer påminner det om det där termitboet davve beskrev.

Ett vanligt sätt att bilda nya strukturer med nya funktioner på är genduplikation. Eftersom det räcker med den ursprungliga genen för den ursprungliga funktionen, är den duplicerade genen inte utsatt för någon form av renande selektion, utan kan mutera iväg till lit av varje, inklusive till en ny användbar funktion.

Frågan är hur vanligt det är att nya funktioner uppstår?

Bästa observerade exemplet på det är väl den s k nylonbakterien som kan bryta ned restprodukter från nylontillverkning.

Till att börja med hade väl ett enzym muterat troligen så att det aktiva centrat blev mer blottat så att det kunde med mycket svag verkningsgrad bryta ned ämnet från nylontillverkningen. Den egentliga funktionen hos enzymet var dock allvarligt försämrat och bakterien var därför svag.

Sedan har jag obekräftade uppgifter om att en duplikation alternativt konjugation gjort att den gamla genen är intakt och producerar det gamla enzymet oskadat samtidigt som bakterien producerar enzymet med det mer blottade aktiva centrumet.

Vet du något kring detta?

Jag har också hört om någon bakterie som efter mutationer kunnat bryta ner ett nytt näringsämne, sockerarten D-arabinos, som den tidigare inte kunnat bryta ned.

Vet du något mer kring detta?

Och har du något mer exempel på sådan observation på duplicering som blivit lyckad.

Jag menar att vi kan lära oss mycket av detta och att förstå vad som krävs av en mutation för att den skall vara rent positiv och konstruktiv.

Och om man försöker tänka sig hur ett komplext informations-lagringssystem och informations-kopieringssystem som DNA skulle kunna uppkomma genom kopieringsfel så blir det överväldigande. Eller vad säger du?

stebe2