Citat:
Ursprungligen postat av
sgeddingaggli
Du sitter i en helvetes jävla sits och vad du än gör här i livet så låt inte det hela bero. Alkoholism är mer än bara en oförmåga att avstå från alkohol.
Om hon minns eller inte, vad spelar det för roll? Om du berättar för henne vad hon gjort emot dig på fyllan och hon säger att hon inte minns det då får väl hon helt enkelt bara tro på dig. Och om hon ifrågasätter det, javafan, vad är hon då för en jävla människa?
Jag har en fråga: När du berättat vad hon gjort och hur hur hon fått dig att må och hon säger att hon inte minns, tror hon på dig eller påstår hon att det du säger inte är sant?
Om hon bara tror på dig så är det en bra början. Jag menar, hon litar väl på dig i andra sammanhang? Då borde hon väl lita på dig här också? Du skulle ju knappast säga nåt sånt till henne om det inte vore så. Och om hon rentav påstår att du ljuger, ja, då går det inte säga det mildare än att hon är ett pisshuvud och fittskalle som kan gå iväg och göra fula saker med sig själv
Hon är alkoholist och om du då har ett förhållande med henne så involverar den alkoholismen dig också. Slut alltså även för din del att softa med några öl. Ni får softa med kaffe och kakor.
Och till leda tills det börjar bildas hålformationer i huvet på dig kommer du att få höra: "Ska vi inte köpa oss några öl bara? Två, tre stycken var? Jag vet att jag kan sköta det nu, jag kommer inte att dricka mer än så."
Gå aldrig nånsin på det, det kommer aldrig att funka. Och om hon okejar att du dricker, så funkar inte heller det. På den punkten har du inget val. Ingen mer alkohol för din del om du tänker dig en framtid med henne.
Alkoholister är superbra på några saker. Att se riktigt jävla ynkliga ut och lova att det aldrig ska hända nåt otrevligt igen. Oförståelse för vad de orsakar är en annan. De skadar och sårar och sprider ett jävla elände omkring sig. Och det ska de höra när de nyktrat till. Och varför inte? De flesta har väl erfarenhet av att ha gjort bort sig på fyllan och bettet sig som ena jävla apor. Och det får man fanimej vackert hacka i sig.
Två konkreta råd: Höj inte dina acceptanströsklar så du godtar mer sån skit från henne. Och både du och hon måste för alltid avstå från alkohol.
Ni har ett styvt jobb framför er som kräver att ni verkligen finns för varandra. Och att ni gerr varandra stöttning och oavsett vad drar åt samma håll.
Jag har en fråga: När du berättat vad hon gjort och hur hur hon fått dig att må och hon säger att hon inte minns, tror hon på dig eller påstår hon att det du säger inte är sant?
Svar: Hon förnekar inte det, men hon vidhåller hon inte kommer ihåg och för mig låter hon trovärdig. Jag har jobbat rätt mycket inom kundtjänst så jag hör när folk ljuger.
Hon är alkoholist och om du då har ett förhållande med henne så involverar den alkoholismen dig också. Slut alltså även för din del att softa med några öl. Ni får softa med kaffe och kakor.
Svar:Nja, jag vill inte avstå en god öl vid midsommar eller nyår för att hon är alkoholist. Vi är vuxna.
Dessutom gillar jag inte kakor.
Och till leda tills det börjar bildas hålformationer i huvet på dig kommer du att få höra: "Ska vi inte köpa oss några öl bara? Två, tre stycken var? Jag vet att jag kan sköta det nu, jag kommer inte att dricka mer än så."
Gå aldrig nånsin på det, det kommer aldrig att funka. Och om hon okejar att du dricker, så funkar inte heller det. På den punkten har du inget val. Ingen mer alkohol för din del om du tänker dig en framtid med henne.
Svar:Men jag har svårt att stå emot hennes rådjursögon och blinkande med ögonen. Dessutom önskar jag det kunde vara så. Trots detta har jag gått på isberget 100 ggr.
Alkoholister är superbra på några saker. Att se riktigt jävla ynkliga ut och lova att det aldrig ska hända nåt otrevligt igen.
Har de utvecklat denna förmåga utan att träna på det eller ligger det i sjukdomens karraktär att manipulera även folk man älskar? Jag menar jag skulle aldrig ljuga eller manipulera för någon jag älskar.