Citat:
Ursprungligen postat av
boboslacke
Nja Flyenhet 66 hade små Cessnor (mest 182 och 206), med begränsad lastförmåga (3-5 pax åt gången) och deras uppdrag var att föra ut och in agenter osett under krigstillstånd via små röjda fält här och var. Helst så nära fis linjer det går.
En evakuering av nyckelpersoner i regeringen mm inom eller utom riket skulle man behöva lång tid och alla kärror i skytteltrafik för att ens förflytta dem till Norges gräns. Räkna med att det krävs en rejäl stab kring dessa nyckelpersoner inklusive minst en pluton skydd. En snabb evakuering av delar av stadsledningen som bör omfatta minst 50-100 personer var nog alternativet som Herkules perfekt alternativ att smyga sig ut.
Jag menar inte en evakuering av hela statsledningen. Det som borde ske vid ett skymninsgläge var att krigs-ÖB och den utsedde politiske ersättaren för statsministern skulle tas ur landet. Då behövs definitivt ingen herka.
Notera att den utpekade krigs-ÖB, Rudberg, kontaktar ÖB Ljung under lördagsmorgonen och talar om att han är resklar. Ljung ger honom ordern att hålla an. En order som Roine C torde vara införstådd med eftersom han är med när Ljung får samtalet (källa: Ljungs dagböcker).
Roine C uppger också i sitt samtal med Juristkommissionen 860702 att hans första tanke är att höja garden. Hellre för mycket än för lite. Vid samtal med ÖB får han besked om att ÖB redan höjt garden i enlighet med vad Roine C tänkt sig. Exakt vad detta inneburit går dock varken Roine eller ÖB in på.
Höjningen av garden skulle kunna innehålla en förberedelse för extrahering av nyckelpersoner, förutom rent militära beredskapslägen. Det är dock en spekulation från min sida.
Intressant att notera är att Ljung har behållit den pensionerade marinchefen Rudberg som sin utlandsstationerade motsvarighet. Det säger något om Rudbergs status.
Vem var då tilltänkt att i krig uppträda vid Rudbergs sida som tf statsminister i exil? På Erlanders tid var det finansminister Sträng som hade den krigsuppgiften. Knappast troligt att han skulle vara det 1986, vid 80 års ålder. Det bör ha varit någon i den sittande regeringen, någon som likt Sträng kunde inge förtroende såväl inför svenska folket som mot våra potentiella allierade. Vem?
De enda två jag på rak arm kan tänka mig ha den tyngden i regeringen såväl som inom socialdemokratin är Ingvar Carlsson och Sten Andersson. Skulle jag sätta några spänn så vore det på Sten Andersson.