Citat:
Ursprungligen postat av
Myllo
Blir förvånad över ditt hätska utfall mot Enquist ( vilkens namn du inte har uppfattat rätt).
En mycken liten men högljudd minoritet formulerade sig så i debatten kring "Legionärerna"
Och det framgick att de hörde hemma i samma grupperingar som Åke J Ek.
Anser du också att Olof Lagercrantz och Bo Strömstedt var KGB-politruker? De tyckte att
boken var objektiv där alla aspekter kom fram,
Så ja, nog var det fler än personer i Åke J Eks politiska hemvist som kritiserade POs bok och i förläningen den svenska regeringens beslut att utlämna balterna till Sovjet.
PO Enquist tog på sig rollen som "objektiv" historieskildrare, underrubriken en roman om baltutlämningen som stod skriven på den första utgåvan av boken togs sedan bort från efterkommande utgåvor. Att PO misslyckades med den objektivitet han eftersträvade är uppenbart, det tyckte han även själv och har skrivit det många gånger. Att PO´s "objektivitet" färgades av hans politiska ställningstagande är rätt tydligt. Att sedan boken blev en nästintill partsinlaga för att svenska regeringen hade gjort rätt i att lämna ut balterna till Sovjet kan ingen förneka.
Att tro att POs research i Baltikum inte styrdes av KGB är ett naivt förhållningssätt, PO talade inte språket och var utelämnad till den tolk han fick på plats.
Du skriver om Olof Lagercrantz. Olof Lagercrantz hade vissa betänkligheter med bokformen där fakta och fiktion blandas, han ansåg till och med att blandningen var problematisk. Han lägger ut texten där han beskriver romanens och dokumentärens olikartade premisser och att romanförfattare som söker sig till det dokumentära måste ha klart för sig vad det är de gör och vilka gränser de överskrider.
PO kritiserades även av Margareta Zetterström i en artikel med rubriken "Det finns ingen helgonlik objektivitet".
Peter Hansen skrev i sin handling från 1968 "Enquist ställer det objektiva idealet mot ett slags ”politisk subjektivitet” och ett ”känslomässigt engagemang”, faktorer som enligt romanen oundvikligen ställer sig i vägen för den hett åtrådda ”objektiviteten”. Samtidigt frambringar romanen,
just i kraft av denna negativa kunskap om det historiska förloppet, en än större trovärdighet. Den narrativa slutsumman […] fungerar som ett estetiskt retoriskt medel som stärker läsarens tilltro till den ”subjektiva” hållning som ändå framförs .
Med andra ord så har PO läsaren i sitt grepp och kan styra läsaren i den riktning han vill, han kan alltså "styra tankarna" hos den som läser och han styrde dessa tankar i en riktning som baserade sig på hans egen politiska uppfattning. Han tar läsaren i handen, håller läsaren hårt i handen och följer honom framåt mot den slutsats som författaren bestämt ska gälla.
http://uu.diva-portal.org/smash/get/...FULLTEXT01.pdf
Sveriges regering bad slutligen officiellt om ursäkt den 20 juni 1994, då det medgavs att utlämningsbeslutet varit överilat och felaktigt.
[/url]