Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det är bara några exempel på hur vittnen som ser "fel" saker ignorerats. Guns beige kan vara Lisbeths långe Beige. Tyvärr blir det bara spekulationer på grund av den dåliga utredningen.

Problemet med vägen över Luntis är att Lars Jeppson inte sett någon under sin promenad från Tre Backar till mordplatsen 2316-21.

Gösta Söderström uppger att han blev stoppad vid norra kungstornet av en man "som kom utrusande i körbanan och omtalade att det varit skottlossning på Sveavägen vid Tunnelgatan. Min minnesbild av uppgiftslämnaren är att denne var i 40-årsåldern, över medellängd, barhuvad och klädd i en brun överrock."

Det är inte så förfärligt långt mellan Norra kungstornet och mordplatsen. Och det går ju att ta sig dit om man springer tunnelgatan och svänger höger in på luntmakargatan. Och mannen var klätt i brunt. Det kan inte vara samme man som Nilsson ser springa in på tunnelgatan strax efter mordet? Eller stämmer inte tidsfaktorn? Jag vill minnas att det finns ganska betydande oklarheter rörande identifikationen av den här mannen.

Mannen kan inte gärna ha kommit söderifrån eller österifrån (i sådana fall kan han inte ha haft kännedom om mordet). Han kan naturligtvis ha kommit västerifrån, sprungit sveavägen söderut efter mordet och svängt in på kungsgatan. Men i sådana fall borde Söderström ha beskrivit det som att mannen kom springandes mot bilen, inte att han kom utspringandes i gatan.

Söderströms beskrivning stämmer emellertid med att mannen kom springandes norrifrån. Men då måste han rimligen ha varit i trakten av luntmakargatan och tunnelgatan.

Skulle kunna vara samma röda bil om man tänker sig att den tog höger Tegnergatan/Luntis.
Kan också passerat ha passerat Jeppsson om han var koncentrerad på att "greja med sin grej" i väskan

Här är Jan As vittnesmål som jag tycker är intressant för han ansträngde sig att registrera olika saker så som mannen i porten:

http://www.itdemokrati.nu/page36w.html

Man definierar nog Grandmannen efter Lars E, han som såg en man utanför Grand under en längre tid medan han väntade på sina föräldrar som var på bio. Och som GK konstaterar så kan Grandmannen syfta på flera olika personer.

Lars Es och Mårten Ps bild stämmer dock ganska bra ihop.

Jag tror inte det är samma person, dels därför att LP av allt att döma döljer identiteten på mannen i beige rock utanför Grand, och dels därför att LP beskriver "mannen i beige" som att han har en kortare jacka av nappa.

Han blev stoppad några hundra meter från Sveavägen strax innan ett anrop på polisradion gick ut. Enligt Granskningskommissionen var det en kollega till AD som hört hans anrop på taxiradion, enligt Anér fanns ingen sådan kollega där.

Det har du rätt i.
Lisbet hade ju sett mannen en god stund utanför Grand och hade naturligtvis känt igen honom om det varit samma. Hon bör nog ha någon uppfattning om vem mannen utanför Grand är eftersom hon inte vill kännas vid mötet.

Enligt Poutiainen och Poutiainen skall mannen ha tillhört Järfälla Taxi, som inte sade sig känna till honom, och sedan jobbat på polisen. Men i och med att man tydligen har gått ut med en identitet på honom (vilket jag hade missat) så får man väl tro att det här är en relativt säker identifikation.

Källa?

Han kan ha jobbat tillfälligt på Järfälla taxi och några år senare när bröderna Poutiainen och Sven Anér började göra efterforskningar så hittade de inga bevis för hans existens.

Andra intressanta uppgifter från GK:

Tidsangivelser i SBC:s datorer. Verksamheten i SBC var vid denna tidpunkt till stor del datoriserad. Varje radiooperatör hade tillgång till dataskärmar, där alla aktuella ärenden kunde följas. En operatör som beordrade ett ingripande av något slag skrev in åtgärden i datorn, varvid ett ”ingripandemeddelande”, ett s.k. IM, registrerades. När operatören bekräftade registreringen åsattes meddelandet automatiskt en tid av datorn. Den operatör som tog emot larmet från växeltelefonisten vid Järfälla taxi gjorde en sådan registrering. Det är oklart om han bekräftade den redan omedelbart efter det att han talat med Järfälla taxi eller först efter det att han fått svar på sitt eget larmanrop. Ingripandemeddelandet åsattes i alla händelser tiden 23.23.

Denna tidsangivelse, liksom andra IM-tider från mordkvällen, är emellertid inte heller som tidsangivelse betraktad tillförlitlig. Skälet är dels att datorklockan inte utvisar sekunder, vilket betyder att den verkliga tiden kan ha varit från 23.23.00 till 23.23.59, dels att det inte finns några garantier för att den gick rätt. Klockan kontrollerades inte efter händelsen. Kommissionen har vid sina besök kunnat konstatera att datorklockan gått bortåt en minut fel (systemet för tidsangiveler och ingripandemeddelanden har vid dessa besök enligt uppgift varit detsamma som under mordkvällen). Tillsammans med den inexakthet som följer av att sekunder inte visas innebär det att tiden 23.23 kan avse allt från 23.22.00 till 23.24.59, dvs. ett spann på tre minuter, om man antar att klockan kan gå en minut fel åt vardera hållet. (SOU 1999:88 Brottsutredningen i översikt 179)

Men även tider från Sabb talar för ett tidigt "ingripandemeddelande":

Ambulans hade larmats till platsen vid omkring kl. 23.24 (23.23.40) från Sabbatsbergs sjukhus, men en annan ambulans hade samtidigt stoppats på Sveavägen och fanns på plats. (712 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88)