Den stora samlingstråden om besvärliga grannar

Sjukligt fel fokus i den här trådstarten.
Ja, bebisar skriker mycket. Det gjorde du med när du var bebis.
Jag skulle istället bry mig i hur det är för den där bebisen där det verkar bråkas så mycket.

Det verkar vara en väldigt öm tå någon trampade på där eller? Varför blir du så förbannad för att man undrar varför ett litet barn skriker i en lägenhet där de vuxna inte gör annat än bråkar? Känns det lite för "nära hemma"?

Om det stämmer att barnet tystnar och blir lugnt när de otroligt omogna föräldrarna kan hålla käften en stund, är det väl inte barnets fel att det blir oroligt och skriker? Då finns det ju en onödig anledning till att barnet inte är lugnt?

Kid - gå till soc och rädda det lilla barnet från de här förvuxna barnen till "föräldrar"!

För ganska länge sedan flyttade det in ett nytt par i lägenheten under oss, de bråkade dag o natt och hur mycket vi än klagade till hyresvärden gjorde han inget, för att läsa mer läs tidigare tråd, här.

Nu är det såhär att grannarna har nu skaffat sig en bebis, och den skriker sjukt mycket. Hör man inte grannarna bråka hör man deras bebis skrika, vi vaknar mer eller mindre varje natt av att deras bebis skriker och vi börjar bli riktigt lacka på deras unge nu! Vi känner att deras val att skaffa bebis ska inte behöva drabba vårat välmående då sömnlösheten pga deras bebis påverkar oss i såväl våra arbeten som våran relation.
Till grejen är att hur mycket ska man tolera deras bebis? De kan ju inte direkt sätta silvertejp så den slutar skrika men ser man det från ett annat håll skulle man tex skaffa en hund som skäller kan man ju bli vräkt för det.

Faktiskt inte. Ta på dig glasögonen och försök läsa mina inlägg igen så ser du att jag lägger rätt lite fokus på grannarnas bråk och mest stör mig på TS oförståelse över att en bebis "inte kan hålla tyst" (sic!). Att hon berättade att det minsann hade gått en månad (sjukt lång tid!!!) utan att barnet hade lärt sig vara tyst retade också upp mig något.

Jag kan väl också tycka att det är rätt upprörande att TS försöker maskera sin egoism med någon slags spelad omtanke om barnet (som hon dessutom påstår "förstör" för henne och hennes sambo. Vem säger ens så om ett barn?). Men medan du fortfarande har på dig glasögonen kan du ju läsa mitt inlägg där jag bad TS kontakta soc.

Det har gått mer än en månad och skriket har inte försvunnit.
Hade grannarna inte stört oss med sitt bråkande ända sedan de flyttade in hade vi nog haft mer acceptans för bebisskriket, men eftesom att de som sagt stört oss med sitt bråkande så länge så känns det sjukt jobbigt att de även skaffade sig en bebis som inte kan hålla tyst.