Den stora tråden om The Beatles

Ta och gör en analys av Revolution no.9, definitivt ingen vanlig pop-låt

Beatles var den första pop-gruppen som skilde sig från andra och skapade musik med just "djup". Inte de första plattorna, men man kan höra tecken på vad som komma skall senare redan på Rubber Soul. Lyssna på låtar som; A day in the Life, I am the walrus, The fool on the hill, Tomorrow never knows, Fixing a hole, Nowhere man...

Både text och musik är annat än pop "som ska låta bra". Finns inte många pop-grupper man kan säga det om.

Alla studioalbum åtminstone.

Helst inte. Du tar upp just det största undantaget i hela deras diskografi, men vad finns det att säga egentligen om den? Det är ett ljudkollage som ska måla upp bilden av en revolution. Spännande.

"Turn off your mind, relax and float downstream, it is not dying, it is not dying"

"But the fool on the hill,
sees the sun going down,
and the eyes in his head,
see the world spinning 'round."

"I read the news today oh, boy
About a lucky man who made the grade
And though the news was rather sad
Well, I just had to laugh"

Visst, bra texter, bra låtar. Absolut. Men de säger ju egentligen ingenting. Det är bara ord. Ord och musik. Som låter bra.

Att leta djup i popmusik, är som att som heterosexuell ragga på en gayklubb; du kan säkert finna någon fin villig hona/hane om du har riktigt tur men du har missat hela poängen. Leta någon annanstans så har du större chans att lyckas.

Alltså, min poäng är att popmusik, hur bra den än är, hur genuin och genomtänkt den må vara, så är den, och har alltid varit och kommer alltid att vara väldigt begränsad i vad den egentligen kan säga och uttrycka. Det är inte popmusikens poäng att egentligen säga något. Popmusikens poäng är att sälja. Detta gällde The Beatles lika mycket som det gällde Michael Jackson, lika mycket som det gällde Backstreet Boys och Britney Spears, lika mycket som det gäller Justin Bieber och Miley Cyrus idag. Så är det.

Oj vad jag inte håller med. Att jämföra The Beatles med en twerkande Miley Cyrus är bara fel.

Beatles var lite så i början, med deras glada poplåtar. Sedan började de(65-66?) sluta turnera för se ville göra deras musik i studion, på deras sätt. Dem var trötta på skrikande fans och det livet. Harrison drog till Indien och spelade sitar, dem började ta LSD och andra droger, och slutade helt med trallvänlig pop.

Bara för att dem var så stora så var inte dem alls vanlig pop.

Vet att jag gillar några låtar med dem, men sällan spelas Beatles, det kanske inte faller mig i smaken.

Åh herregud, är du helt dum i huvudet? Du missar totalt poängen. Kom igen nu, läs mitt inlägg en gång till och försök att förstå vad det är jag faktiskt säger.

Jag förstår vad du menar, så enligt din logik kan inget som har med popmusik att göra ha budskap eller mening?

Sluta skriva "dem" i början av meningar!!!

F.ö tycker jag KK mer statuerat exempel och lagt fram fakta, än sagt vad denne själv tycker om Beatles så enkla grunda musik?

Jag menar, med tanke på att du som favoritlåt nämnt den erbarmligt banala Come On Eileen som är bland det mest överskattade uttjatade skit som någonsin gjorts, så undrar man ju lite.

Den låten är enligt mig ett popmästerverk, rätt och slätt. Den må vara banal enligt dig, men jag vill kalla den allmänmänsklig. Och så är det med det. Det är verkligen ingen mångbottnad låt med någon större mening bakom, och det tänker jag inte påstå, men jag får väl tycka om den ändå?

Mer eller mindre ja.

Kan du ge lite exempel på musik med djup då?
Typ all musik som nått ut till en någorlunda stor publik kan man ju säga har som poäng att sälja, och är därför popmusik. Eller?

Men vad menar du med budskap? Det finns väl ingen musik - eller bra konst öht - som talar om för oss hur vi ska vara och leva. Musik ska inte vara uppfostrande i den meningen (enligt jag). Det hindrar inte att man trots det kan lära sig mycket av konst.

Kan du nämna nån musik (från renässansen via Stravinskij till dagens musik) som har ett budskap? Nån textförfattare som haft ett budskap? Vad är det då för budskap du menar?