Universitet och kronisk trötthet

Hejsan!

Jag pluggar just nu tekniskt basår på universitet med 100% studietakt och har fått diagnosen kronisk trötthet efter att jag börjat studera. Det finns i princip inga krafter till att gå på föreläsningar, om jag lyckas ta mig dit så mår jag bara skit och kan inte fokusera, ungefär ett zombie-läge där jag får anteckna allt till senare. Hemma har jag ingen ork eller energi för att ens öppna böckerna, även om jag vill det och tycker att ämnena är roliga. Jag kan inte ens sitta med fokus på studierna i mer än 5 minuter utan att jag omedvetet går över till något annat eller bara får en känsla av tjock dimma inuti huvudet när det kommer till andra känslor utöver tröttheten.

Förra tentorna slet jag väldigt mycket med, studerade runt 4h hemma varje dag efter skolan och 8-10h under tentaveckan. Ändå så gjorde jag dåligt ifrån mig och har 2 tentor på ingång om 1 månad, varav jag inte tror kommer gå alls lika bra som de förra...

Vad jag vet så kommer jag få en remiss till psykiatri, men vet också att det kan vara väldigt lång väntetid på problem som dessa. Allt detta ger mig en "fängslande" känsla, jag har inte haft problem med mitt liv som nu och funderar starkt på att hoppa av och försöka igen efter behandling eller när jag lyckats rätta till mitt liv en aning. Kan även tillägga att jag är mellan 18 och 21 år.

Någon som har suttit i liknande sits eller har tips på vad jag skall ta mig till?

Sover du om nätterna/använder sömnmedicin?

Hur påverkas din energi/produktivitet framåt kvällen/natten?
Beskriv gärna lite mer hur din dygnsrytm ser ut, hur många timmar om dagen du sover osv.

Jag pluggar också tekniskt basår, slösade i princip bort de tre första veckorna genom att gå på lektionerna och föreläsningarna. Blev helt sänkt och gjorde inget produktivt efter skolan, och självklart ville man gå ut under helgen och umgås med alla sina nya klasskamrater.

Jag har haft sömnproblem sen grundskolan och varken medicinering eller den kognitiva sömnterapin jag gick på under ett halvårs tid har fungerat.

Däremot kan jag sitta uppe hela natten och nöta ett helt kapitel under en kväll.

Jag använder ingen sömnmedicin och har inga problem att sova snabbt och länge. Det spelar ingen roll ifall jag sover 6h, 8h eller 10h om natten, samma låga energinivå bara någon timma efter att jag vaknat. Framåt mot kvällen så blir jag bara segare och tröttare i huvudet, blir jag stressad under de timmarna så tänker jag absolut inte klart. Jag orkar inte ens göra något hobby-relaterat på fritiden, däremot försöker jag att hålla mig till träningen, även om jag behövt minska den markant.

Jag har ungefär samma problematik som dig, dock efter 5 år på Universitetet. För mig handlade det om en depression. Dock bidrar mitt användande (och ibland överanvändande) av sömnpiller till min generella apati vad gäller skolan och vardagen.
Som du skriver så kan det vara rimligt med hjälp ifrån psyk, samtidigt så hamnar alla människor i svackor från och till. Det enda som är problematiskt är att du hamnar efter med skolarbetet vilket kan ställa till det rejält med CSN och dylikt. Men det enklaste sättet är väl att försöka ta en sak i taget och låta det ta den tid det behöver.

Jag känner igen den där dimman så väl..
Har du försökt skaffa en studiekamrat eller anordna någon studiecirkel?
Det är ganska mycket mer motiverande om man sitter ett par stycken.

Har du fått besöka någon endokrinolog för att se över dina värden?
Min kemilärare har varit med och tillverkat melatonin, och hon snackade något om ett fåtal människor som hade en fördröjd/skev melatoninproduktion, och fick sina toppar under dagen istället för på natten.

Har kollat upp en hel del värden innan slutsatsen om kronisk trötthet drogs. Inget fel på t3, t4 eller något annat som testades. Kommer ej ihåg om melatonin var testat, men läkaren gjorde väldigt många tester i alla fall.

Även om det kan betraktas som en idiotisk fråga tåls den att ställa: Är du intresserad av att studera? Jag minns själv när jag studerade i gymnasiet att jag knappt orkade något alls; 90% av alla ämnen och all tid tyckte jag var ointressant. Basår är inte så annorlunda från gymnasiet, annat än tempot är högre. Ämnena är precis lika trista.

Jag kanske är empatilös, men det du beskriver låter verkligen inte som något en uttråkad gymnasieelev aldrig upplevt.

Har du kronisk trötthet om du gör något du gillar? Är det samma "dimma" när du slår på datorn och kollar en film eller gör vad det är du älskar?

Jag är intresserad av att studera ja. Har fått ögonen öppnade för matematik och kemi, vilket jag läser just nu. Alla de känslorna såsom tröttheten, "dimman" m.m uppstår såklart inte endast vid studier. Utan när jag läser, tränar eller kollar film, jag kan inte sitta med en enda sak en längre period utan att få ett behöv av att syssla eller pilla med något annat samtidigt som jag tex. kollar film. Efter träningarna, spelar inte någon roll ifall jag tränat lätt eller tungt, så är det som om jag varit vaken i 2 dygn och är redo att somna ståendes vart jag nu än befinner mig.

Ber om ursäkt ifall jag klagar en hel del, men jag försöker att få saker och ting gjort och hålla mig till en vardagsrutin för att inte bli helt apatisk och förstörd. Varav att sköta skolan är en del av rutinen.

Prova Cipralex, det låter som att du är deprimerad och det är den bästa/dyraste av anti-depp så d kan hjälpa dig i början iaf att komma igång. Har du kollat dina Testosteron-värden....?

I 19-års åldern är man för det mesta trött (eftersom man ofta behöver sova mycket) och tröttare blir man när man studerar 8-17 alla vardagar och inte bara vissa halvdagar som man ibland hade på gymnasiet. Lägg därtill att det är mer ansträngande och ställs högre krav på högskolan. Säker på att det inte är detta som du känner? Omställningen gymnasiet vs högskolan?

Tycker att det låter som att du pluggar för mycket/för dålig studieteknik.