Citat:
Ojojoj är det så att en av avpixlats grundare blivit attackerad? Lite sur Golonka... Hej AFA!
Jag hörde idag på radion att ni via ett mail till någon redaktion eller motsvarande, påtagit er ansvaret för en del våldsdåd som under de senaste dagarna riktats mot individer vars politiska åsikter ni inte delar och några institutioner ni uppenbarligen ogillar.
Jag skulle gärna vilja höra er utveckla lite hur ni tänker där... Är det så att ni vill skrämma folk att inte våga engagera sig i vissa partier (läs: SD) och arbeta politiskt inom det demokratiska ramverket?
De där bomberna ni smällt av, hur har ni säkerställt att inte oskyldiga förbipasserande råkar illa ut, skadas allvarligt eller dör till följd av dessa? Eller skiter ni i vilket där? Man kan ju inte göra en omelett utan att knäcka ett ägg, eller hur?
Är er kamp värt ett par småungar från dagiset Silverfisken som knallat förbi på promenad just när ni smäller av den lokale dödsknarkarnazistens EPA-traktor?
Är ni medvetna om att ni nu, i och med dessa aktioner, klivit in på en arena som tidigare befolkats av riktiga våldspsykopater som RAF, ETA, IRA, Sendero Lumioso, Svarta September, Al Quaida och allt vad fan de nu heter? Är ni på det klara med att ni -i och med passagen av denna gräns- förpassat er själv till någon slags elefantkyrkogård för de verkligt hatade dårfinkarna? De vars liv slutar med en poliskula i bröstet (ju förr, desto bättre) och med ett eftermäle som för evigt höljer era namn med vanrykte och följda i graven av folkets vrede och hat? Ni kommer möjligtvis att sluta som en jävla affisch man köper på postorder bland obskyra och sektliknande närbutiker vars enda syfte är att tillhandahålla rekvisita som provocerar och retar föräldrar, lärare och "borgarklassen"...
Eller är det en logisk utveckling bland de riktigt hard core, där det gäller att skärpa till sig efter att ha förlorat terräng till RF? Är det ett nytt ledargarnityr som känner att det är dags att sparka igång den tidigare så fruktade Big Black Machine igen? Sitta där och vara revolutionsromantiskt svårmodig, bolla lite "politiska teorier" man sugit i sig på folkhögskolan, impa med tough talk på hennadreadlocks-småfittor med dåligt ansat pubes och hemmagjorda piercingar?
Jag hörde idag på radion att ni via ett mail till någon redaktion eller motsvarande, påtagit er ansvaret för en del våldsdåd som under de senaste dagarna riktats mot individer vars politiska åsikter ni inte delar och några institutioner ni uppenbarligen ogillar.
Jag skulle gärna vilja höra er utveckla lite hur ni tänker där... Är det så att ni vill skrämma folk att inte våga engagera sig i vissa partier (läs: SD) och arbeta politiskt inom det demokratiska ramverket?
De där bomberna ni smällt av, hur har ni säkerställt att inte oskyldiga förbipasserande råkar illa ut, skadas allvarligt eller dör till följd av dessa? Eller skiter ni i vilket där? Man kan ju inte göra en omelett utan att knäcka ett ägg, eller hur?
Är er kamp värt ett par småungar från dagiset Silverfisken som knallat förbi på promenad just när ni smäller av den lokale dödsknarkarnazistens EPA-traktor?
Är ni medvetna om att ni nu, i och med dessa aktioner, klivit in på en arena som tidigare befolkats av riktiga våldspsykopater som RAF, ETA, IRA, Sendero Lumioso, Svarta September, Al Quaida och allt vad fan de nu heter? Är ni på det klara med att ni -i och med passagen av denna gräns- förpassat er själv till någon slags elefantkyrkogård för de verkligt hatade dårfinkarna? De vars liv slutar med en poliskula i bröstet (ju förr, desto bättre) och med ett eftermäle som för evigt höljer era namn med vanrykte och följda i graven av folkets vrede och hat? Ni kommer möjligtvis att sluta som en jävla affisch man köper på postorder bland obskyra och sektliknande närbutiker vars enda syfte är att tillhandahålla rekvisita som provocerar och retar föräldrar, lärare och "borgarklassen"...
Eller är det en logisk utveckling bland de riktigt hard core, där det gäller att skärpa till sig efter att ha förlorat terräng till RF? Är det ett nytt ledargarnityr som känner att det är dags att sparka igång den tidigare så fruktade Big Black Machine igen? Sitta där och vara revolutionsromantiskt svårmodig, bolla lite "politiska teorier" man sugit i sig på folkhögskolan, impa med tough talk på hennadreadlocks-småfittor med dåligt ansat pubes och hemmagjorda piercingar?
Har bilen stora skador?
