Citat:
Ursprungligen postat av
Grandioso
Marinas gripande brev till FS vittnar verkligen om en människa som inte längre orkar med
situationen som råder. Hon har helt enkelt fått nog av att behandlas på det sätt som skett
under en längre tid. Men ändå gör hon ett sista försök att få till stånd en förändring.
Hon vädjar riktigt i den här starkt berörande texten, skriven av en tveklöst mycket
intelligent och varmhjärtad person.
Emellertid är ett sånt brev bortkastat på den figur som var mottagaren av det; han har inte
förutsättningar att kunna tillgodogöra sig innehållet och kunna förändra sig, som den
uppenbart känslokalle och missanpassade person han är.
Du gör att jag mår så dåligt psykiskt att det får fysiska uttryck. Mitt hjärta bankar så hårt att det gör ont i bröstet. Jag biter ihop käkarna så hårt att jag får spänningshuvudvärk. Du gör mig så ledsen med ditt sätt, exempelvis rökningen att du får mig att må illa. Jag sover inte bra. Jag ligger och vänder och vrider mig, oroar mig, känner mig dum och utnyttjad. Det är inte meningen att jag skall känna så här. Jag känner i kroppen att jag vill gråta, men det kommer väldigt sällan tårar. Jag känner mig så otroligt dum och utan hopp. Du ger mig inget att tro på. Det gör mig ledsen.
Det är starkt detta som återges.
En ung kvinna som drivits därhän i en relation att hon närmast känner sig tömd på all
livskraft. Nej, det kan aldrig vara meningen att någon ska göra så att en annan människa
mår så urdåligt psykiskt och fysiskt. Då vill man förstås ta sig ur ett sånt destruktivt
förhållande men som sagt så vill just Marina i sin svårt utsatta situation ändå ge relationen
en sista chans att kunna fungera fast hon nog inser när allt kommer omkring att det
kommer inte att gå hur hon än fläker upp sitt såriga hjärta och blottar hur hon har det
i sitt utsatta inre.
Hon vill så väl men människan hon vänder sig till: vill han henne väl?
Vid flera tillfällen har mina systrar oroat sig för hur du behandlar mig. Hur du förnedrar mig inför dem genom att skälla på mig framför dem, mina föräldrar eller andra människor. Det undrar var jag har tagit vägen. De vet att jag vid sådana tillfällen tidigare bara ställt mig upp och bett dig flyga och fara åt helvete. Något som jag anser att jag mognat ifrån. Jag anser att det du gör är extremt omoget och det är något som jag inte tänker sjunka till att göra själv. Jag blir arg och besviken varje gång du höjer rösten mot mig publikt och får mig att känna mig förnedrad. Jag hatar det och det får mig att känna hat mot dig. Du trampar på mig och försöker att få mig att känna mig liten och hjälplös så att jag ska stanna kvar hos dig. Jag fungerar inte så. Jag har bara haft ett större hjärta, en större kärlek och ett större tålamod än någon annan som älskat dig.
Här får vi dokumenterat hur en person riktigt anstränger sig med att förstöra
självförtroendet och självkänslan hos en medmänniska.
Så gör ofta de som uppvisar psykopatiska personlighetsdrag. De vill kuva sina partners
och njuter när dom gör det och ser resultatet av sina avskyvärda handlingar.
De vill tillskansa sig makt över den andre och i strävandena efter att uppnå det
sjuka målet ingår just att förminska och bringa känslor av svår hjälplöshet till denne andre.
Det är inte lycka och harmoni man är ute efter att skapa när man beter sig så här utan
raka motsatsen givetvis.
Nej, haschtomten Svensson med sitt missanpassade liv var verkligen inte rätt man för
en tjej som Marina. Djupt tragiskt att hon skulle behöva få in en sån påfallande destruktiv
människa i sitt unga liv. Det kostade henne livet till slut.
En kvinna som skrev brev istället för att hon förmodligen inte vågade ta det framför Fredrik, som är känd för att inte säga emot. Man ser hur hon lider i sitt liv och hur mycket han förstör-
Knarkfynd i hennes hem, hans barn som han dömdes för misshandel för. Hans attityd och kontrollbehov, lögner, arrogans-
Han sög ut allt han kunde i form av pengar, och resor och kameror som hon gav hon. Bil, som han fick disponera. Han betalade inte hyran utan va en lat missbrukare som inte tog ett handtag.
När stunden va kommen efter hon separerat och han förstod att det aldrig skulle bli bra igen hämtade han hennes morfars pistol och avrättade henne i sängen.
Han tryckte ner henne och bossade över henne och hon förändrades från en glad tjej med skinn på näsan till en som va kuvad, men han skulle se till så hon inte levde vidare och bli lycklig.
Den här mannen är det lägsta avskum som finns, och han kommer plats bland männen som mördat sina tidigare x som nummer 214 eller liknande. Ett basebollträ hade inte varit helt fel.