Citat:
Ursprungligen postat av
Kämpendahl
Olivia, 2, fick gravsten över sig – bröt lårbenet
Först av allt vill jag säga att jag lider med Olivia. Det här är självfallet inte hennes fel. Däremot har jag synpunkter på Olivias mamma Therese Fredriksson som tycker det verkar vara okej för små barn att springa omkring och leka på kyrkogårdar.
"– Kyrkan vill ju att man ska ta med sig barnen. Och det kan inte vara så att man måste hålla fast barnen. Det är helt omöjligt att hålla fast två små barn samtidigt som man lägger ris på gravarna."
När jag var liten var det otänkbart för barn att leka på kyrkogården eller ens avvika från de vuxna man hade med sig. Det var på den tiden man fortfarande visade respekt mot de döda. Vandaliseringar av gravar och stölder av kransar och ljus förekom knappast. Att klättra på en gravsten var nog bland det mest otänkbara man kunde göra på den tiden. Jag var ibland med min farmor vid kyrkogården och hon var noga med att jag inte ens gick på gravarna. Ville man titta på någons sten eller grav så fick man stå en manslängd från stenen för att inte stå på någons grav. Jag kan låta något gammaldags, men när jag hör om att något barn skadat sig för att en gravsten vält blir jag upprörd. Dock inte av att barnet blev skadat utan hur i helvete någon kunnat låta sina barn leka på gravstenarna. Nu ligger min farmor i graven och vilar tillsammans med min farfar. Det var hon som lärde mig den respekten som liten och gud nåde den unge jag får se klättra på hennes gravsten.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17759291.ab
Den feta texten:
Det fick jag också lära mig när jag var liten, man ska visa respekt för dom döda inte springa och leka rövare runt gravarna.
Mina mamma lurade dessutom i mig och mina syskon att om vi stimmade runt för mycket bland gravarna så skulle dom som låg i dom komma och spöka/hämnas (stör vi dom så stör dom oss) för oss senare på kvällen..
Liten och lättlurad som man var så ville man ju inte ha ett spöke på sitt rum.
Vi fick såklart gå runt och titta och läsa på vad som stog på stenarna bara vi inte rörde dom och höll oss på gångvägarna som brukar finnas på kyrkogårdar
En kyrkogård är ingen lekplats, med det verkar dagens föräldrar inte fatta, förresten hur många barn var det som blev krossade av gravstenar innan 2000talet?