Diagnostisering
En Aspergerutredning görs på en psykiatrisk mottagning och består i huvudsak av två delar. Genom samtal tar läkaren reda på hur personen fungerat från barndomen och framåt för att se om den har de svårigheter som är typiska för Asperger. Sen görs en neuropsykiatrisk undersökning med tester för att bland annat kartlägga intellektuell förmåga, omvärldsuppfattning och problemlösningsförmåga.
Kriterier för Aspergerdiagnos:
A. Nedsatt förmåga till social interaktion, vilket visar sig på minst två av följande sätt:
• Påtagligt bristande förmåga att använda varierade ickeverbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
• Oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
• Brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
• Brist på social eller emotionell ömsesidighet
B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
• Omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa eller begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
• Rigid fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
• Stereotypa och upprepade motoriska manér (vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
• Enträgen fascination inför delar av saker
C. Störningen orsakar nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden
(...)
Diagnostisering av ADHD
En diagnos är en förutsättning för att få hjälp och stöd, men för att undvika att normaltillstånd diagnostiseras som en funktionsnedsättning är diagnoskriterierna för ADHD mycket stränga.
Utredning
För att avgöra om en person har ADHD görs en noggrann utredning av psykolog, läkare och om det gäller ett barn även en pedagog. Ibland medverkar även andra yrkesgrupper, såsom logopeder, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.
Utredningen består av medicinsk undersökning, olika tester samt intervjuer med personen som utreds och anhöriga. Om det gäller ett barn intervjuas även förskole- eller skolpersonal. Diagnostiseringen av vuxna kräver att man bedömer både den aktuella situationen och symtom under uppväxten.
Det främsta syftet med utredningen och diagnostiseringen är att skapa förståelse för personens förutsättningar och på så sätt lägga grunden för ett lämpligt bemötande från omgivningen.
Källa:
http://www.attention-riks.se/index.php/npfsubmeny/adhd/171-adhd.html
