FAQ Svenska Druid-Orden FGDO

Gammal tråd, men jag testar!
Har en gång i tiden blivit utvärderad för Frimurarorden, blev medtagen för att träffa "sponsorer" (eller vad man nu ska kalla det) av kollegan som ville ha med mig. Jag kände då att jag inte var intresserad av, eller kanske riktigt förstod, idén med att vara med i en orden. Nu har jag växt några år (ca 15 till) och intresset kanske inte är brinnande och fanatiskt, men en nyfikenhet har slagit rot. Frågan återstår dock: vad är idén? Är det sällskapande med den fantastiska bonusen att slippa politik och religion? Eller vad gör man? Vad pratar man om? De jag känner som är med i Druidorden är genomtrevliga herrar, och skulle resten vara av samma skrot och korn skulle jag nog tycka det var fantastiskt att vara med. Nu kan man ju aldrig få 100% av något bra, men ändå...
För att förkorta: vad gör man tillsammans? Hänger i chesterfield, dricker konjak och snackar skit (i uttryckets positivaste mening)?

Är det ok att vara emot invandring av ickeeuropeer?

Har jag svårt att tro, om du dömer folk efter ursprung istället för karaktär har du nog inte i en orden att göra, dessutom har man som regel väldigt låg IQ om man dömer folk efter ursprung så tror inte ”bröderna” skulle få så mycket i utbyte med dig i diverse diskussioner.

Tyvärr bakom betalvägg och därför vill jag veta mer!
https://www.aftonbladet.se/a/2GLBrq

En rehash av en femton år gammal D-uppsats. https://www.uppsatser.se/uppsats/6d277aa13f/

Men 15 år är väl inte för så länge sedan.

Om det hade varit 150 år, då hade det väl varit något.
Men 15 år ...
Det var ju i förrgår praktiskt taget.

Ordenssällskap som Odd Fellows, och dessa Druider som i tråden här, Lions, Sirius-orden, och Frimurarna såklart, har ju alla på sina ställen blivit en mötesplats för bygdens elit, iaf delar av den.

Det är väl inte så konstigt.
Om man gärna vill bli en del av den lokala "societeten" så måste man ju göra vad som krävs.
Och om det då är att spöka ut sig i lakan och leka druider, så är det väl bara att göra det isf.

Det finns ju även andra föreningar med samma syften, som diverse "herrklubbar."

Vi lever idag i andra tider, men vid tiden för förra sekelskiftet var det högsta mode bland framförallt den framväxande borgerligheten att samlas i "herrklubbar" och andra sällskapsklubbar.
Vissa av dessa kom att bli mycket inflytelsefulla och några kom att överleva till våra dagar.
Men de flesta överlevde inte så lång tid.

Detta modet blev så populärt att t.o.m. militären började inreda sällskapsrum för officerarkåren med samma inredningsdesign, som närmast direkt kopia - för att de unga sprättiga officerarna skulle känna sig hemma.



Och även de mindre välbeställda ville såklart apa efter.
Arbetarklassen och den lägre tjänstemannakåren ville ju också.
De fick ju aldrig, eller mycket sällan, lov att bli medlemmar i de finare klubbarna, föreningarna eller ordnarna, så de gjorde sina egna varianter.

På det sättet kunde de också få lov att känna sig betydelsefulla.
Och de fick ju inflytande, iaf inom sin egen krets.



Jag vet ju att du, Jonar242, har mycket svårt för allt som hade kunnat tolkas som frimurare och väntjänster osv, men samtidigt så förstår säkert alla, inklusive du själv också, att inte ens frimurarna är befriade från vänskapskorruption (ett fult ord faktiskt, för vänskap är aldrig korruption).

Och varför skulle, tex, det vara så oerhört, om tex ett par höga frimurare, som råkade vara affärsmän med gemensamma intressen i något, aktivt välja bort den den gemensamma möteslokal som tex den lokala frimurarlogen hade kunnat erbjuda.

Visst ska man vara öppen för att alla sammanslutningar kan leda till vänskapskorruption. Även Frimurarorden. Dock, det finns inget syfte inom Orden att uppnå detta, och om du som medlem försöker använda Orden för att gynna egna syften kommer du snart att ses som Persona non Grata. Däremot, om du av andra medlemmar ses som en trevlig, pålitlig, omdömesgill person så kan du säkert få nytta av det. Om du å andra sidan beter dig illa, uppfattas som egoistisk, opålitlig, osympatisk osv. så lär det inte hjälpa att du är med i samma Orden. Precis som i samhället i övrigt. Ju fler du lär känna, ju fler lär ju känna dig. Är du en rekorderlig person lär det gynna dig. Är du osympatisk lär dina bröder upptäcka även detta. Konstigt? Nej, inte speciellt. Precis som i alla andra sammanhang.

Först, det här är rätt OT vilket jag hoppas ändå accepteras.

Uppsatsens ålder har betydelse därför att förhållandena kan skifta på en liten ort. Om det under en tid varit den lokala sammanslutningen X som varit tongivande, så kan det mycket väl 15 år senare vara sammanslutningen Y som är det viktigaste/finaste.

Sedan kan man fundera över uppsatsen. Ett vanligt misstag man som student gör att man börjar baklänges: det finns något man tror stämmer (”makteliten i Piteå samlas i ordenssällskapet Merkur”) och så arbetar man baklänges i uppsatsen för att nå fram till den slutsatsen. Det man bör göra är att ställa upp en hypotes och pröva den - antingen är den rätt, eller så är den fel. Och hur sammanfattningen är skriven, där slutsaten i sista meningen är ungefär "makteliten i Piteå samlas i ordenssällskapet Merkur" även om uppsatsen i sig visar en långt mer komplex och sammansatt bild, det antyder att författaren möjligen har haft en föreställning om att det är så här, och låter uppsatsen bli medlet att visa det som slutsats. Men det hänger inte riktigt ihop.

Det finns flera frågetecken - det första är givetvis att den som skrivit inte har koll på att Merkur är en loge inom ett ordenssällskap, inte ett ordenssällskap i sig: har man inte koll på så elementära saker kan man verkligen fundera över resten. Maktelit är ett begrepp som jag har svårt för - det låter som att det är en oföränderlig homogen grupp - och så är det förstås inte: politiker kommer och går, företag blommar upp men vissa går i konkurs. Det finns en cirkulation som begreppet maktelit inte riktigt fångar in. På flera ställen i uppsatsen dras lite för långt gångna slutsatser utifrån underlaget, och delar som går på tvärs med slutresultatet. I sammanfattningen pekas enbart Merkur ut - trots att Merkur inte antar kvinnor, och det framkommer i uppsatsen är Rotary är det mest centrala för kvinnor. Flera kvinnor lyfts fram som viktiga maktinnehavare, men de är ju per definition inte medlemmar i Merkur. Och så vidare.

Nej, det är inte konstigt att människor sluter sig samman. Människan är en social varelse. Men frågan är - vad är vad? Även om tongivande personer träffas i en druidloge, betyder det att de använder logen som maktbas? Sannolikt inte. Det finns två begrepp som man använder i forskning, samvariation och samband. Det är många gånger så att folk tänker att det finns ett samband kring makt och ordenssällskap: ex. att personer som har inflytande är också medlemmar i olika gemensamma föreningar för att det gynnar dem karriärmässigt. Men det går inte att enkelt dra den slutsatsen ur de intervjuer man gör. Det som framskymtar, även i uppsatsen ovan, är att personer som har inflytande är också medlemmar i likartade föreningar för att man vill umgås socialt med likasinnade, och då är det samvariation, inte samband.

Det grundläggande fenomenet i vänskapskorruption är att man troligen har har lättare för en person som är en vän, än en som man inte känner. På den nivån bidrar alla mänskliga sammanslutningar med vänskapskorruption, i allt mellan hobbyföreningar, serviceklubbar (Lions/Rotary/Round Table), herrklubbar (Royal Bachelors Club, Militärsällskapet, Sällskapet, Lilla sällskapet), ordenssällskap (SFMO, IOOF, TRO, m.m.), Hemvärnet, golfklubbar m.m. m.m. Det tror jag är svårt att komma ifrån. Om jag känner Nisse från knyppelföreningen så är det kanske lättare att jag anställer honom än Kurt som jag inte känner, allt annat lika. Men det kan lika väl fungera åt andra hållet: Nisse har förskingrat i knyppelföreningen, så av det skälet vill jag absolut inte anställa Nisse utan väljer Kurt.

Det som är knäckfrågan: finns det sammanhang där man gynnar varandra utöver det rent mänskliga? Här är ju allmänhetens bild, återkommande befäst genom Expressens/Aftonbladets årliga reportage i sommartorkan om ” de mäktiga och mystiska ordenssällskapen där alla gynnar varandra”. Jag kan bara igen framhålla att tvärt emot den bilden så finns ett uttryckligt skriftligt förbud i Ordens Allmänna Lagar mot vänskapskorruption: det är också den kultur jag möter när jag är på loge. Vi pratar om många saker som handlar om livet, vardag och personlig utveckling, men aldrig religion, politik eller ”scratch my back, I will scratch yours”. Det är tabu. Att några skulle gå på loge där försöka göra upp någon typ av affär är otänkbart. Jag kan inte tala för alla loger, alla medlemmar, men det här är vad jag mött under 20 år som frimurare i Stockholm, med besök i alla olika Stockholmslogerna och med ett jobb där folk hade kunnat be mig påverka saker, skeenden och frågor (politiskt sakkunnig för KD i riksdagen i tio år, med en dåvarande fru som var politiskt sakkunnig för M i statsrådsberedningen i åtta år). Men ingen medlem av Svenska Frimurare Orden har bett mig om något, att pusha för en viss fråga. Det fungerar inte så. Liknande formulering finns i flera andra ordenssällskaps stadgar.

Och det är samma i ex. Sällskapet. Man går inte dit för att ordna affär, att ta upp kalender eller telefon är tabu, man är där för socialt umgänge, punkt. Sedan är det klart att en del av dem som är medlemmar av Sällskapet har högre positioner i samhället och socialt umgänge i sig kan leda till att man får ett intressant kontaktnät - men det är inte målet, det är en sidoeffekt. Samvariation, inte samband. Siktar man på att vara del av olika sammanhang för att få makt, så blir man nog besviken. Det finns inga genvägar till ”makt”. Det är viktigare att göra ett gott arbete ordinarie vägen än att försöka hitta någon bakväg via ex. ett ordenssällskap, för de finns inte.

Exakt hur ett sådant upplägg hade kunna se ut är naturligtvis svårt att generalisera om, eftersom det naturligtvis kan finnas stora variationer.
Men för att ta ett exempel, så vet jag inte om du såg dokumentärserien om kampen mot maffian i New York (serien heter "Fear City") under början av 80-talet eller når det nu var.

Och detta exempel jag ska ta upp handlar ju inte ens om maffian utan om en grupp lokala byggföretag som kallade sig "The Club" om jag inte minns fel.
De verkade i tysthet och det var inte förrän ett mindre byggföretag lyckades ro hem ett byggkontrakt från staden på mer än 2 miljoner dollar.
Då fick han omedelbart besök av den facklige representanten som förklarade att man, som byggföretag, aldrig någonsin fick lov att ta några kontrakt värda mer än 2 miljoner dollar, att dessa alltid skulle gå till en sammanslutning byggföretag som kallade sig "The Club" och det var bara ett visst antal, som inte kunde bli fler - kanske 12 företag eller ngt sådant.


Det är ju ett exempel på hur en "lokal maktelit" kan dra nytta av en hemlig gruppgemenskap.

Och särskilt för mindre städer är det nog inte svårt att förstå hur stort inflytande en sådan hemlig grupp inom gruppen kan få på det lokala näringslivet.

Men, du har ju förmodligen helt rätt när du menar att bara ett medlemskap i en orden inte räcker.
Inte ens innehav av alla de högsta graderna och ämbetena.
För jag antar att det enda som verkligen räknas är vilken position de har i det lokala näringslivet.
En vanlig ... tandläkare ... tex, hade ju en sådan grupp egentligen inte haft något större behov av, och därför hade en sådan heller inte blivit inbjuden till skumraskaffärerna bara för att han delade samma ordensmedlemskap.

Dvs ingen blir ju en del av en eventuell maktelit bara för att han är medlem i samma ordenssällskap som makteliten tillhör.

Du tror mycket du 😊 I vilken orden är du medlem?

Jag har två invändningar:
1. Först pratar vi korruption i ordenssällskap, och nu är det maffian. Är det verkligen jämförbara saker?
2. Det är precis just det som jag nog menar "är grejen": den som vill ägna sig åt makt och tjäna pengar genom hemliga allianser väljer sannolikt INTE ordenssällskapsformen. Ritualer, grader, man måsta ha specialutformade lokaler, speciella regalier, det måste finnas ett inflöde av nya medlemmar i takt med att gamla dör av, det tar runt 20 år att nå högsta graderna och att inneha ett förtroendeuppdrag som att vara del av att leda en loge tar otroligt mycket tid och kraft. Om makt och pengar är det viktiga, så är det enklast att bara skippa hela denna omständliga del och gå rakt på pudelns kärna.

Det kan stämma. I övrigt gäller samma sak i ordenssällskap som i andra former av ideella föreningar: de som har förtroendeuppdragen (styrelsen) har - i någon mening - makten. Därför att den som är med och leder en verksamhet har mer information och större överblick än en vanlig medlem som "bara åker med". Graderna har inget med inflytande och makt att göra, den visar andra saker: i någon mening hur många år man varit medlem, vilka gradupplevelser personen ifråga har, vilket kan antyda något om personlig mognad.

Nu så var det ju inte maffian, utan en sammanslutning av byggföretag.

Men om det tvunget måste vara just ordenssällskap - och då Frimurare särskilt - så kan jag stå till tjänst med det med.

Den franska "Grand Orient de France" tex ...
Passar galoscherna eller ??

Där, i franska frimurarlegerna, konspirerades för fulla muggar om hur de på bästa sätt skulle kunna försäkra sig om bästa kompisen François Mitterrand skulle kunna bli president över Frankrike.

The victory of the Socialist Party and of its head François Mitterrand owed largely to a consistent action of influence by the KGB in France, in which the SDECE, the French liberal Masonic grand lodge Grand Orient de France, the Ministry of the Economy and Finance (France), and the underground Soviet organization of the Rabkors together played a determining role from circa 1975.

https://en.wikipedia.org/wiki/Active_measures#French_active_measures




Det handlar ju inte om att man som nån slags maktgalen tok väljer att gå med i någon orden bara för att få makt.
För så går det ju inte till, någonstans.

Utan det handlar ju om att själva organisationsformen i sig själv utgör ett så redan perfekt format för hemliga skumraskaffärer att det närmast vore dumt att inte använda den till det.

Jag vet att du gärna vill protestera å det häftigaste, eftersom du inte vill se din kära orden som något sådant.
Och du har ju rätt, på ditt eget sätt.
Men bara för att frimurarorden för sina medlemmar verkligen fungerar som den sällskapsorden, oskyldig och social, så betyder det ju inte att den är Mer än det också.
Bara det att du inte är inbjuden till de rummen, så att säga.
Inte du och inte de övriga vanliga medlemmarna heller.
De som tar del av sådant är ju redan i sällskap med varandra även utanför, och har så varit helt utan ordens inflytande eller vetskap.

Frimurarorden är inte till för sådant, men den kan användas till och för det.
Självklart - det är ju ett hemlighetssystem, som fostrar ett visst sätt att handskas med fenomenet "hemligheter."




En annan sak som du missade att räkna upp, men som har visat sig ha stor betydelse för en viss personlighetstyp är ju det "Bling-Bling" som hör till.

För den som känner sig sedd och värdefull av att få vara i närheten av "societeten" spelar sådant stor roll.
Att omgärda sina hemliga möten med allt det Bling som hör till frimurarnas högsta grader förhöjer ju verkligen känslan av Betydelse - både för Saken som sådan, men också för deltagare och tillhörelsen.
Man kan känna ett större mått av tillit också, i vetskapen om att de övriga deltagarna också har ungefär samma erfarenheter och personlig läggning. Man kan känna igen sig själv i andra med andra ord, och det ger förtroende på en djup nivå.