Under andra världskriget kom nordiska och skandinaviska nationalsocialister att välkomna att en främmande makt tog över nationerna både i Norge och i Danmark. De norska och danska nationalsocialisterna satte sig villigt i regeringar dikterade av ockupationsmakten. Man begick således landsförräderi.
Det är således ett historiskt faktum att man sålde ut den egna nationen och den egna nationaliteten för att ingå i det Tredje Rikets stormaktsdrömmar. Borta var alla tankar om nationalism. Om Tyskland hade angripit Sverige kan vi förvänta oss att de svenska nationalsocialisterna hade gjort gemensam sak med ockupationsmakten, på samma sätt som partivännerna tidigare hade gjort i övriga Europa; i Frankrike, Norge, Danmark m fl länder. Allt annat är absurt att tänka sig.
Så frågan är given.
I vilken omfattning försvara man detta historiska landsförräderi?
Är man beredd att begå landsförräderi också i framtiden om en stat uppvisar samma stormaktsambitioner som Tyskland under andra världskriget? Hur kan man tala om nationalism när man tidigare visat sig vara beredd att underkasta sig främmande nationers stormaktsambitioner? Hur djupt sitter egentligen fosterlandskärleken hos dagens svenska nationalsocialister? Är det fortfarande ett Tredje Rike man drömmer om där nationerna underkastas en stormakt?
Frågorna är många och svenska folket kräver ett svar: är ni beredd att förråda ert land åter igen på samma sätt som gjordes under 40-talet?
Det är således ett historiskt faktum att man sålde ut den egna nationen och den egna nationaliteten för att ingå i det Tredje Rikets stormaktsdrömmar. Borta var alla tankar om nationalism. Om Tyskland hade angripit Sverige kan vi förvänta oss att de svenska nationalsocialisterna hade gjort gemensam sak med ockupationsmakten, på samma sätt som partivännerna tidigare hade gjort i övriga Europa; i Frankrike, Norge, Danmark m fl länder. Allt annat är absurt att tänka sig.
Så frågan är given.
I vilken omfattning försvara man detta historiska landsförräderi?
Är man beredd att begå landsförräderi också i framtiden om en stat uppvisar samma stormaktsambitioner som Tyskland under andra världskriget? Hur kan man tala om nationalism när man tidigare visat sig vara beredd att underkasta sig främmande nationers stormaktsambitioner? Hur djupt sitter egentligen fosterlandskärleken hos dagens svenska nationalsocialister? Är det fortfarande ett Tredje Rike man drömmer om där nationerna underkastas en stormakt?
Frågorna är många och svenska folket kräver ett svar: är ni beredd att förråda ert land åter igen på samma sätt som gjordes under 40-talet?