Citat:
Ursprungligen postat av
LibertasEtJustitia
Det är hemskt tråkigt att det ska behöva gå så långt att man blir äcklad av själva tanken på att röra sin partner sedan många år, men har man haft en sexuell relation när man lagt grunden för sitt förhållande och sedan helt plötsligt ändrar sig och inte alls vill längre är det faktiskt en själv som får kompromissa lite om man vill hålla ihop förhållandet.
Det är inte tanken på att röra partnern som är äcklande, utan tanken på att partnern skulle njuta av sex med mig, när han tydligt ser att jag inte vill och inte tycker om det.
Citat:
Jag tror att sexet är såpass avdramatiserat efter ett mångårigt förhållande att man nästan skulle kunna se det som en "syssla" att tillfredsställa sin partner, ungefär som att ge sin tjej massage på fredagskvällar eller liknande. Precis samma sak som andra sysslor är det så klart inte men att vara intim med någon man varit intim med hundratals och åter hundratals gånger förut skulle nog knappast få en att känna sig smutsig eller så bara för att man själv egentligen inte har lust.
Att du "tror" känns som ett jävligt lätt vägande argument faktiskt. Jag VET när det gäller mig själv. Och det jag försöker säga är att om man kommit till en punkt där sex är så avdramatiserat att det går att se som en hushållssyssla som kan göras oavsett humör eller lust, då har något gått jävligt snett i relationen. Menar du på fullt allvar att det är eftersträvansvärt att sex ska vara så avdramatiserat att det känns likadant som att diska? För det är absolut ingen nödvändig konsekvens av ett mångårigt förhållande, det ställer jag upp som vittne för. (Och som sagt, jo, det skulle kännas smutsigt)
Givetvis får man räkna med att partnern kan lämna en, det måste man alltid räkna med.
Men jag tror inte att mitt huvudsakliga argument har gått fram faktiskt. Det är att det är "ställa upp" sexet i sig som förstör kvinnans sexlust, och därmed på sikt sexlivet och förhållandet. (Alternativt då att man fortsätter på att upplägg som du föreslår där man har ställa upp sex en gång i månaden och håller ihop av det. Men då hade man antagligen, om man skippat ställa upp sex från början, kunnat ha ett mycket bättre sexliv fortfarande)
Du skriver att man bör göra allt man kan för att lösa det först, men du lägger väldigt liten vikt vid det och väldigt stor vikt vid hur viktigt där är att kvinnan ställer upp eller blir lämnad. Min slutsats blir att du tror sådana försök oftast inte lyckas, och inte är värda att göra någon riktig insats för, utan att det är enklast att snabbt gå vidare till "ställa upp" delen.
Min tanke är att det ofta är så att den ena vill oftare än den andra, och när denne ena är en man, börjar den snart anklaga kvinnan för att ha för lite lust, att något är "fel". Nu menar jag alltså inte att kvinnan aldrig vill ligga, utan bara mer sällan. Dessa anklagelser och ständigt tjat om sex gör kvinnan mer avtänd och att det blir ännu mer sällan. Till sist är det så sällan att mannen kräver att något görs, helst ska det gå snabbt och utan att han behöver göra något. När inga snabba resultat uppnås, ja, då får kvinnan helt enkelt "ställa upp" eller riskera att bli lämnad. Så hon ställer upp. Och efter att ett sådant mönster upprättats, har man satt alla spikarna i kistan till att någonsin hitta tillbaka till ett normalt sexliv eller till att kvinnan ska ha lust eller njuta.
För egen del FÖRUTSÄTTER du ju redan i ditt första inlägg, att kvinnan tappar lusten efter ett tag, så risken att man hamnar där då är jävligt hög om du inte får tag på en nymfo.