Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Mina minnesbilder från åren 1984 och 1985 gällande fallet och tidningarna skriverier är ju att det skrevs ju självklart en hel del när säckarna hittades sommaren 1984, det skrevs en del också i slutet av året när obducenten greps och när han något senare blev frisläppt.
Under 1985 så var det sannerligen ingen mediastorm runt fallet, i februari 1986 så blev Palme skjuten och då hade tidningarna annat att skriva om resten av året.
1987 så skrevs det väldigt mycket om fallet, speciellt under hösten och vintern.
1988, speciellt under rättegångarna så skrevs det mycket.
Någon som har ungefär samma minnesbilder ?

Precis så minns jag det också. Det var först när Palmeutredningen hade havererat som det kom skvättvis med information i Catrine da Costa-fallet. Det är väl naturligt med tanke på att Palme var en känd politiker och Catrine inte var det. Sen var det ju mycket annat som hände samtidigt hela tiden. Tjernobylkatastrofen i april 1986 exempelvis.

Fotohandlarparet har med stor sannolikhet fått en riktig "Aha-upplevelse" när dom läste i en tidning 1987 att polisen misstänkte att styckningen kunde ha blivit fotograferad, paret gjorde bara vad alla medborgare ska göra om dom har intressant och relevant information att lämna, dom kontaktade polisen och berättade historien om den märkliga mannen med den makabra fotorullen tre år tidigare

En bekant arbetade på Kodaks labb i Järfälla på den tiden. (Det är numera nedlagt och öde, för Kodak missade ju hela övergången till digitalteknik, trots att de hade massor av resurser.)

Här låg det.

Han sa i alla fall att om det kom in bilder på när Svensson satte på varandra fnissade de bara, men OM det var något skumt och kriminellt, något brottsligt, ringde de polisen direkt.

När du skriver detta så förklarar du exakt varför paret inte ska tas på allvar alls. Det du beskriver är en grav, katastrofal, löjeväckande vittneskontaminering. Centrala vittnen ska inte komma med smaskiga vittnesmål efter att ha läst om det som önskas i kvällsblaskan. Detta är 100% patetiskt.

Jag förstår inte riktigt vad du menar, skulle CdC och hennes anhöriga få någon slags upprättelse av att två oskyldiga får sina liv förstörda?

Kammarrätten är en förvaltningsdomstol som tvingades att döma som i ett brottsmål efter att de hade nekat deslegitimering första gången, vilket ytterligare förstärker rättsskandalen.

Ganska så exakt så här minns jag att det var, ja.

I min mening är läkarna så skyldiga som någon överhuvudtaget kan bli och mediastormen, den juridiska hanteringen och den undermåliga/dåligt skötta utredningen betyder inte alls att läkarna är oskyldiga. Det gäller att kunna skilja på saker och saker.

Och jag kan inte förstå att vittnen bör dissas bara för att de läst tidningar. Det betyder ju inte automatiskt att de haft fel eller ljugit. Anledningen till att fotohandlarparet inte gjorde en polisanmälan redan sommaren 1984 var att bilderna var tydligt tagna i sjukhusmiljö och att de trodde på fotoinlämnarens snack, även om de tyckte att denne betedde sig märkligt.

Lossnade = polletten föll ner för dem. De förstod nu att styckbilderna inte alls var legitima, trots att de var tagna i sjukhusmiljö, och att ett brott därmed hade begåtts och kontaktade då polisen. Det förklarade även fotoinlämnarens märkliga beteende.

Så var det. Om en läkare lämnar in såna bilder kanske man inte fattar att det är privata bilder, utan att det är något normalt, att det hör till jobbet.

Och så var det dags för fotohandlarparet igen, de blir inte mer trovärdiga för att du skriver om dem igen.

" Beträffande konfrontationerna har de vid det här laget avvisats av en ganska lång rad experter som helt oprofessionella och att de saknar värde. Utanför rättssalen har det till och med hävdats att konfrontationerna med fotohandlarparet är värre än den som genomfördes med Christer Pettersson i Palmeutredningen.

Idag var det dags för ytterligare en expert, docenten i rättspsykologi Nils Wiklund, att avfärda konfrontationen.

”Det går inte att bedöma utpekandet som trovärdigt. Redan efter fyra månader sjunker trovärdigheten och ju längre tiden går, desto mera minskar tillförlitligheten.”

I det här fallet dröjde det flera år mellan den påstådda händelsen i fotoaffären och utpekandet."

http://www.stadsholmen.blogspot.se/2009/12/fingeravtryck-pa-liksackarna-kan.html

Det beskrivs ännu bättre av ett par andra skribenter.

" För varje förhör minns Anita fler detaljer. Hon är säker på att hon sett hjärnan. Det hela ser ut ”som en köttdisk på ICA.” Hon har också sett någon med blodiga plasthandskar som står och skär. Men inga verktyg.

Hustrun säger att hon och mannen inte kunde äta på flera dagar efter att ha sett bilderna. De låg och pratade om det på nätterna. Men ingen i personalen, inte ens Anitas syster som arbetade i butiken vid tillfället har sett eller hört talas om dessa bilder.

Polisen: Känner du till tidpunkten för mordet på Catrine da Costa?

Anita: Ja, det har ju stått i tidningen.

Polisen: Är det först efter att ha läst om det i tidningen som du och din man vänt er till polisen?

Anita: Ja, jo.

Nya videokonfrontationer.. Makarna kommer efter ytterligare gissningar och ledande frågor fram till nummer fem. ”Det var ju den jag höll på förra gången” säger Arne fast femman den här gången inte är polis utan Thomas Allgén.

Polisen, domarna, medierna och opinionen i landet har sett makarna Schröder som trovärdiga."

http://www.catrine2009.blogspot.se/2009/12/skratt-och-tarar.html

Trovärdigt utpekande, inte mycket.

Är själv övertygad om att fotohandlarparets vittnesmål handlar om något ytterst självupplevt, så det där tar jag med en nypa salt.