Meningen med livet - samlingstråd

Nja, mer att hjärnan har anpassat sig med hjälp av succesiv ökning av empati genom århundrande eller årtusende av olika sociala förändringar bland människosläktet. Med hjärnan lagrar vi livets upplevelser så visst är hjärnan väldigt central.

Tar vi serotoninsystemet som exempel så vet vi att det utgår från vissa områden belägna djupt inne i vår hjärna. Och jag tror inte att forskningen har gått så långt att säga hur mycket serotonin en människa kan klara av om tusen år.

Känner du till Bibelns viktigaste påbud? "Älska din nästa som dig själv." Om detta hade varit omöjligt, skulle Gud aldrig ha sagt det.
Kommer aldrig att finnas? Och vad sägs om moder Teresa? Det som hade och har förödande konsekvenser är hat mellan folk och enskilda människor. Det är det som är den största orsaken till krig. Kärlek är motsatsen till hat.

Ja, Bibelns "sanningar" finns det ju ingen anledning att ifrågasätta.

Bibeln är en sagobok. Du är hjärtligt välkommen in i verkligheten om du vill.

Är det du som bestämmer vilka är idioter och vilka är bra? Och till vilken kategori hör du till?
Det är vi, människor, som med vårt samlade medvetande och våra handlingar avgör vad som händer i världen.

"The path to improving the world is through improving ourselves" - Yehuda Berg

"Be the change you wish to see in the world" - Mahatma Gandhi

Det är inte längre omöjligt att förstå sedan Kabbalah har blivit tillgängligt för mänskligheten.
Det du menar med att "känna efter" kan vara din personliga unika mission i detta liv. Men det finns också den "djupaste" meining med livet, som DEN har bestämt som skapade livet.

Varför skulle det finnas en mening med livet?

Att uppleva så mycket positiva känslor som möjligt och så lite negativa som möjligt.

Det startas ibland trådar i arbetsavdelningen av forumet där ts frågar de andra varför de arbetar. Detta är mestandels ett sätt att provocera och jag brukar svara i stil med att jag arbetar för att "överleva" och för att ha något att göra.

Med "överleva" menar jag att ha råd med hyra, mat, el osv. Alltså det nödvändiga. Litar inte på socialen och vill inte gå dit heller.

Dock när man jobbat ett tag och har sin a-kassa betald, har sparat en del pengar osv och har sitt på det torra ( någorlunda) så upphävs ju den motivationsfaktorn.

De enda motivationsdelarna som jag kommer på är:

* Den sociala biten. Träffa folk på jobbet.

* Ha en anledning att gå upp

* Tjäna in pengar för att konsumera. Tråkigt men sant. Jag kan som de flesta andra tillfälligt köpa mig lyckan. Jag gillar kläder så kan t ex bli glad över att köpa ett par snygga jeans eller den där skjortan jag kollat in. Fast den lyckan är oftast ganska så kortvarig.

Det är i alla fall roligt att veta att man kan köpa något om man vill ha det, så länge det är någorlunda billigt.


Men efter man radat upp dessa anledningar så ja vad blir meningen med livet eller meningen med vardagen? På helgerna sover åtminstone jag mer och kan njuta av några dagars ledighet, men såhär på söndagskvällen kan man igen börja fråga sig

"Vad är meningen med allt?"

Svaret är åtminstone inte för mig att sluta jobba ( för då får jag svårt att "överleva") men känns som om man måste ha något mer. Något att upptäcka, något att göra...

Jag tränar på gymet och vill börja med en annan ensamsport med, men ja är min vardagslunk meningen med mitt liv, eller lever vi för att jobba och sedan lata oss på helgerna?

Måste finnas något mer än såhär. Jag kan känna en större andlighet eller vad man ska kalla det i grönområden, jag tror på en skapare men att tro på något slags andligt väsen eller skapare är ändå svårt att "hålla i handen" så att säga. Läsa sin bibel o reflektera, kommer mest leda till mer grubblerier.

Så vad ska man kämpa för? Lägre skatter, liberalare samhälle? oki visst men samma frågeställning kommer ju ändå förbli aktuell oavsett om man har 60% i skatt eller 10% i skatt,. Ska allting egentligen bara handla om att konsumera?

De flesta skaffar ju fru och barn med o det verkar ju trevligt men det är ju egentligen bara ett kretslopp som går runt, nu ska man avla fram den nästa generationen som ska konsumera och sedan avla fram en till generation osv.

Vissa lever för att få större "frihet" som de säger. Alltså att starta eget o visst det verkar ju trevligt men frågan förblir ju likadant oavsett, om de lyckas o tjänar mer så kan de just det konsumera mer.

Men finns det egentligen någonting bortom konsumtionen?

Handlar egentligen våra liv om att konsumera samt eventuellt avla fram nya generationer av konsumenter? Om svaret är ja på den frågan så känns det sorgligt.

Man kan givetvis undvika att konsumera, sk onödiga saker, man kan klara sig på att köpa det nödvändigaste o t ex bara köpa nya kläder när man verkligen behöver det. Men vad ska man då göra? Man får mer pengar kvar på kontot men ja vad är poängen med det i så fall?

Res. Upptäck nya kulturer. Träffa nya människor! De flesta har intressen de ägnar sig åt när de har tid. Sitt för allt i världen inte kvar i Sverige resten av ditt liv och tyck att allt är kasst. Sätt upp och nå nya mål!

Har det funnits någonting innan vårt konsumtionssamhälle?

Kan man i så fall tänka sig att något kommer finnas efter? Själv är jag rätt säker på svaret

Jo jag är också inne på det. Kanske inte bara att resa men att "upptäcka" nya saker. Vill t ex lära mig dyka, ta mc körkort, prova på någon mer idrott och resa. Det tror jag kan ge lite extra krydda i livet. Men det ser jag ändå som "helg" åtminstone att resa och dyka. Alltså sånt som man jobbar för, men letar också meningen i livet på vardagarna och ja att köpa resor osv är ju också en form av konsumtion. Finns ju folk som skryter om hur många platser de har varit på, som lägger ut bilder på facebook osv.

Har själv lust att besöka något irländskt kloster o leva där i några veckor, skulle vara en spännande upplevelse men arbetar jag så mycket bara för att kunna konsumera en resa?

Jag är för trött för att läsa hela din trådstart, men det här med att endast tjäna så mycket som du behöver för att överleva är lite intressant. Jag är väl allmänt ny inom arbets-, studie- och vuxenlivet och jag har börjat undra vad fan folk gör med sina överskott. Som du skriver kan man få korta "kickar" av att köpa kläder etcetera, men det som känns vettigast att göra är antingen att spara inför någon resa/upplevelse eller att bränna allt på alkohol eller andra droger.

I övrigt är väl det du skriver sant. Vi jobbar för att lata oss på helgerna, att sticka ut och supa eller något. I slutändan får du skapa dig din egen mening. Förmodligen kommer den att bli som alla andras - supa på helgerna, skaffa barn, sen dör du. Livet känns mest någonting du står ut med, men man får väl försöka göra något vettigt av skiten...

Jag är ganska ung men har redan blivit fullständigt apatisk inför politik, förändring och det moderna samhället. Det går som det går, jag tänker fokusera på mig själv och trubba av hela skiten med alkohol, musik och andra droger.

[/rant].