Den stora tråden om vampyrböcker!

Carmilla... Dracula... Interview with a Vampire... The Southern Vampire Mysteries ("True Blood")... Låt den rätte komma in... Twilight... Smittad...

Vampyrfiktionen är en genre som skapat många klassiker och storsäljare... Den senaste bestsellerserien, 50 Shades of Grey, lär ursprungligen ha varit fanfiction till Twilight(!)... Lite konstigt kanske, men litteraturens vampyrerna har sedan Carmillas tid varit sexualiserade, och ofta på kontroversiella sätt med inslag av lesbianism, bögsex och BDSM implicit antydda eller explicit och grafiskt beskrivna...

Vad tycker ni om vampyrfiktion?? Överskattat eller stort med rätta?? Vad är det som attraherar?? Är det sensualiseringen av våld som lockar eller är det eskapismen - vampyrernas övernaturliga styrkor tillåter kanske protagonister, antagonister och kärleksrelationer att ha diverse häftiga egenskaper som hade gjort dem till dåligt skrivna Mary Sue-karaktärer om de hade varit vanliga och dödliga??

Vilka vampyrböcker har ni läst och vad tycker ni om dem?? Själv har jag bara läst de svenska romanerna Låt den rätte komma in och Smittad... Jag kan varmt rekommendera bådadera... Båda är emotionellt gripande och har en hel del karaktärsutveckling... De är också spännande och riktigt otäcka här och var... De utspelar sig i Sverige, i storstadsmijö... Jag tycker inte att de är några Mary Sue-berätteler... Det känns inte som om böckernas författare onanerae medan de skrev och hade som målsättning att skapa vampyrer som var så häftiga och sexiga som möjligt... De är sensuella men inte perversa...

Twilight har jag sett på film... Jag var hög då jag såg den första Twilight-filmen och då tyckte jag faktiskt det var gripande att Bella älskade Edward så intensivt... Men jag tenderar att bli blödig då jag tar tunga opioiddroger och det hade jag gjort då... Jag har hört att boken Twilight skall vara riktigt fruktansvärd annars - vad säger ni som faktiskt har läst den?? Jag har förstått att Bella skall vara något av en Mary-Sue, närmare bestämt en Relationship Sue... Hon skall tydligen sakna humor och wittiness och icke-våpiga egenskaper överlag, men ändå skall vampyren Edward slåss om henne! Att hon saknar personlighet skall dels bero på att författarinnan är en sexist, mormon, kvinna och amerikan... Sexistiska kvinnor känner sig ofta mer feminina då de beter sig våpigt för de anser att kvinnans roll är "vara" snarare än att "agera", om de är oskulder, vackra, våpiga, hjälplösa vill män ha dem... Sen så gjorde Bellas brist på personlighet henne lättare att skriva också, och så kan ju vilken tjej som helst låtsas att hon är Bella p.g..a. att hon är så blank och saknar egna utmärkande drag...

50 Shades of Grey skall också vara en produkt av sexism... Jag har inte läst boken men jag har hört en del om den... Medan Twilight implicit glorifierar kvinnlig underdånighet gör 50 Shades of Grey det explicit! Jag tror att det är alltså en berättelse i stil med The Story of O och den skall alltså vara baserad på Twilight... Jag skall inte tala så mycket om boken eftersom det kanske är så att den egentligen inte alls handlar om vampyrer längre... Men samtidigt så kanske den är relevant för tråden ändå, i och med att boken är en produkt av våpiga kvinnors önskan om att "bli satta på plats genom påsättning"... Vad tror ni?? Är det dominansen som lockar människor till att läsa vampyrböcker?? Tror ni att kvinnorna som skriver sådana saker är kvinnor som blir satta på en piedestal av män, får allt de pekar på, slipper ta ansvar för sina egna handlingar och är uttråkade p.g.a. detta?? Kan drömmen om vampyren då vara en sorts flykt där kvinnan slipper komma undan med att vara vidrig och våpig människa och "straffas" för detta genom sexuell njutning?? Anne Rice. författaren till Interview with a Vampire, har också skrivit denna typ av böcker fast där har jag för mig att dessa (Sleeping Beauty-trilogin) inte handlar om kvinnans underdånighet utan istället berättar om dominansorgier där både män och kvinnor är både förövare och offer...

Homosexualitet är också mycket vanligt i vampyrböcker... Jag kommer på flera exempel på både manlig och kvinnlig homosexualitet... Bisexuella karaktären kommer jag också på... Jag vill dock inte avslöja vilka böcker det rör sig om eftersom det spoilar... Men varför tror ni egentligen att homosexualitet är så vanligt i vampyrberättelser?? Är det helt enkelt att det är "förbjudet"?? Eller var det så att det från början var väldigt, väldigt tabu och att man kunde komma runt detta tabu genom att beskriva vampyrer (som ju redan är onda, depraverade och destruktiva) och att det sedan blev en tradition??

Det finns egentligen hur många saker som möjligt att diskutera när det gäller vampyrer... Vad tycker ni förresten om att det pågår en "maskerad"; vampyrerna håller sin existens hemlig?? Blir det tjatigt och löjligt eller är det lättare att leva sig in i boken om vampyrernas existens inte är något som alla vet??

Hurudana vampyrer föredrar ni annars?? Vad är deras styrkor och svagheter?? Är de supersnabba?? Kan de förvandla sig till fladdermöss?? Är de superstarka?? Kan de läsa tankar?? Och vad är deras svagheter?? Dör de av silver, solljus, eld, vatten, vitlök och/eller träpålar genom hjärtat?? Hur är det merd religiösa symboler?? Är det vampyrens egen tro eller vampyrdödarens tro som gör religiösa symboler effektiva?? Är vampyrer odöda?? Kan vampyrer flyga?? Kan de äta?? Kan de älska?? Kan de få stånd?? Kan de bli gravida?? Hur fungerar blodet vampyrer dricker?? Måste det vara människoblod eller går det med djurblod?? Hur mycket blod måste de dricka?? Hur sprids smittan?? Kan djur bli smittade?? Dör de om de inte får blod?? Åldras de snabbt?? Kan de vara evigt unga om de hittar tillräckligt med blod??

Hur känner man igen en vampyr?? Är de vackra?? Fula?? Ser de ut som vanliga människor?? Har de huggtänder?? Saknar de skugga?? Saknar de spegelbild?? Går de att fånga på kameror??

Och vad har vampyrer för sorts personlighet?? Kan de vara både goda och onda?? Om vampyrer alltid är onda, blir en god människa ond i och med att han eller hon blir vampyr?? Vilka är vampyrens fiender?? Är det varulvar?? Vampyrjägare?? Andra vampyrer??

I vilken miljö passar vampyrer?? Science fiction, fantasy, dark fantasy, urban fantasy, rysare, kärleksromaner, böcker som utspelar sig i exotiska länder och fjärran historiska historiska epoker?? Kan man blanda vampyrlitteratur med exempelvis cyberpunk?? Eller passar vampyrer väl in i deckare; böcker där poliser jagar mystiska mord och det sakta men säkert framgår att mördaren är något annat än en dödlig man??

Ni som tycker om vampyrböcker - är det ett nöje ni skäms för eller läser ni med stolthet?? Anser ni att vampyrlitteratur är någon sorts skräplitteratur?? Tycker ni att vampyrböcker från början var helt okej men att t.ex. Twilight har förstört genren och fått den till att bli pinsam?? Om så är fallet, är genren förevigt dömd att vara skräplitteratur eller kan den räddas??

Om ni själva skulle skriva en vampyrberättelse, vad hade det då varit för typ av bok??

Jag inser att jag ställt en massa, massa frågor men ni behöver givetvis inte besvara dem alla... Besvara de frågor ni tykcer känns intressanta och relevanta??

Bram Stokers Dracula och Anne Rices Vampire cronichles är bland det mest intressanta jag någonsin läst. Utöver det så har jag dock inte läst alltför mycket vampyrrelaterade böcker. Någon som kan rekommendera bra böcker som utspelar sig för åtminstone 100 år sedan? Jag gillar inte riktigt vampyrer i modern tid.

Min favorit inom vampyrgenren är Nancy Bakers "Nattvarelser" som jag läst både på svenska och engelska. Tycker karaktärerna känns välbalanserade i den. Allt för ofta så blir vampyren för extrem på alla sätt.


Vampyren för mig är snabbare och starkare än en vanlig dödlig, deras sinnen är skarpare och reflexer snabbare. Dom kan läka skador som skulle döda en människa och åldras inte förbi sin "peak" dvs ett barn som blir vampyr fortsätter att åldras i avtagande takt tills dom uppnått vuxen ålder varvid åldrandet avstannar helt, mycket gamla personer föryngras tills dom nått lämplig ålder (en ålder där kroppen är på topp). Dom har förmågan att förlänga hörntänderna till huggtänder för att äta och kan "fälla ut" längre, vassare naglar att använda som vapen.
Beroende på ålder så kan dom även få ganska omfattande övertag i kunskaper på praktiska och teoretiska. Med ålder så utvecklas detta övertag till en nivå där effekterna blir "magiska", att kunna kontrollera en person endast med rösten, böja deras vilja till sin egen genom att ha en enorm kunskap om psyket, att kunna "läsa tankar" genom att iakta även dom minsta detaljerna i kroppsspråket ("cold reading"). Men inget flyga, förvandla sig till fladdrmöss/dimma och liknande extremer.

Dom kan överleva på djurblod men mäniskoblod ger bätter föda och om dom lever endast på djurblod så förlorar dom mycket av sina "extra" förmågor, hur länge dom klarar sig utan blod beror till stor del på hur gamla och starka dom är. Dom behöver inte döda den dom tar blod från utan kan leva gott på att ha "donatorer" som dom tar blod från lite då och då. Dom kan klara en lång tid utan föda genom att försätta sig i dvala. Dom kan äta vanlig mat men får inte ut nånting från det.

Deras existens är "övernaturlig" i sin grund, solljus försvagar dom men är inte "poff - du är död" för minsta lilla utan ta sig i skydd och få sig en ordentlig måltid så löser det sig. Religiösa symboler fungerarsom skydd och vapen men det är användarens tro som är avgörande inte föremålet, vigvatten fungerar om en troende använder det, men inte om jag som icke-troende svensson använder det, det blir som en förstärkning av personen övertygelse. Silver och andra "rena/kalla" metaller orsakar svårläkta skador, vitlök påverkar deras förmåga att "smälta" det blod dom dricker och orsakar svält om dom får i sig för mycket. Blir dom tillräckligt svårt skadade utan att få i sig blod så dör dom, ju mer välnärda ju svårare att få död på, men halshuggning, förstöra hjärtat, elda upp dom mm funkar fint.

Vampyrismen smittar inte vid endast ett bett utan det krävs ett utbyte av blod, en medveten handling där vampyren get den dödlige av sitt eget blod.
Förvandlingen till vampyr ändrar inte vem du är i sig (inget "poof" mr niceguy blev plötsligt ett ondskefullt monster), men den nya styrkan, känslan av oövervinnerlighet och törsten efter blood kan ha enorma effekter på en person. I grunden så är dom som mäniskor, finns alla sorter, men med åren så utvecklar dom en viss distans till livet, blir uttråkade och letar utlopp, nåt att göra som känns nytt. Dom kan älska som "vanligt" men blir avtrubbade och härdade då dom ser sina älskade dö (eller ev förändras om dom gör vampyrer av dom)

Dom ser ut som vanligt folk men i extremt bra fysisk form, något mer markerade hörntänder men "huggtänderna" kommer bara fram vid behov. Det är ögonen som utmärker sig med "udda" färger (röda, gula, silver men normal ögonvita) skårad pupil som tex vissa reptiler och katter, detta kan dock lätt döljas i morderna sammanhang med linser.

Inga "naturliga" fiender utan det kan vara lite av varje, från religiösa fanatiker och "jägare" som känner till deras existens och vill utrota dom för att dom abser dom vara "onda" "demoner" mot guds ordning osv", andra vampyrer (stridigheter om "jaktmarker", olika åsikt om hur man handskas med människor, tex döda/inte döda, endast ta blod från frivilliga eller käka vem man vill, om "maskeraden" ska uppehållas eller om man ska ta makten och hålla mänskan som boskap osv) och andra "övernaturliga" varelser tex Varulvar (även där så kan det finnas en hel del stridigheter om territorium osv). Andra fiender kan vara tex människor som vill försöka utnyttja deras förmågor för att tex bli snorrika, odödliga, bota sina eller näras sjukdomar osv.

Läser en hel del vampyrböcker då jag anser det vara en genre som har potential, dock så blir den sällan så väl utnyttjad, tycker dom kan passa i nästan vilken miljö som helst.

Carmilla kanske är något?? Den skrevs t.o.m. lite tidigare än Dracula om jag inte minns fel... Jag har inte läst den men jag kan absolut tänka mig att den är intressant! Tack för ett långt och välformulerat inlägg!

Om du läst många vampyrböcker, vad tyckte du om de två jag har läst: Smittad och Låt den rätte komma in??

Carmilla är jag lite nyfiken på också, så om du läst den skulle det vara kul att höra vad du tycker om den också!

Har varken läst Smittad eller Låt den rätte komma in, men det beror mest på min aversion mot svensk film och litteratur i allmänhet (har alltid blivit besviken på dom :/ ).

Jag vet att jag har läst Carmilla (läste den på svenskan i högstadiet) men det var så många år sedan så jag ,åste läsa om den om jag ska komma ihåg nåt

Jag gillar spännvidden (moderna) vampyrböcker uppvisar. Laurie K Hamiltons vampyrer existerar öppet i samhälllet, och har alltid (?) funnits - medan andra författare håller vampyrerna hemliga. Sookie Stackhouse-världen är speciell, genom att vampyrerna nyligen "kommit ut ur kistan" och mänskligheten försöker anpassa sig till detta.

Det är kul att i en bok möta vampyrer á la Stroker och i nästa bok nyblivna vampyrer vilka använder hemma-solarier för att avsluta revirstrider med äldre vampyrer.

En av mina favoriter är Barbera Hamblys "Those who hunt the night". Inget romantiskt där inte - den mänskliga hjältinnan (senviktoriansk bluestocking, läkare och forskare) gör vid ett tillfälle en överslagsräkning hur många offer en 300 år gammal vampyr lämnat efter sig, och kommer upp i femsiffriga antal. Men vampyrerna är minst lika varierande och intrigerande som människor. Den moderna världen (elektricitet, järnvägar, tunnelbanebyggen och The Great Game) rubbar vampyrernas kretsar på obehagliga sätt, och läkarvetenskapen börjar sniffa i vampyrernas fotspår.

För att hålla det kort och koncist: jag har alltid haft en svag punkt för det 'realistiskt' övernaturliga som t.ex. vampyrer gömda i vårt samhälle. Jag föredrar dock tveklöst den äldre synen på dessa varelser - onda, skoningslösa, obotligt blodtörstiga nattens härskare framför den som hänger samman med New Age-vampyrer vilka i mitt tycke mest kan liknas vid emotionellt känsliga, taskigt klädda och sexuellt frustrerade tonåringar med identitetsproblem.

Kan tänkas att jag är överdrivet hård mot det senare fenomenet då jag av ovan nämnda anledning inte har läst/sett Twilight-serien, True Blood, Vampire Diaries eller några av de andra nyare alsterna i genren och kanske därmed missat något.