Citat:
En hårsmån från döden.
Ja, det uttrycket passar bra in här för så nära var det ju att även Lisbet strukit med.
Vi kunde haft ett dubbelmord och jag tror det var mvagrippa som länkade
en artikel av Agrell där just detta belystes; att mordet på Olof Palme istället kunde blivit
morden på makarna Palme och vad det då hade betytt för fortsättningen.
Det var alltså rysligt nära att det verkligen slutat på det viset. Och tre söner hade i ett
enda slag mist både sina föräldrar och det hade kunnat beskrivas som det perfekta brottet
för någon Christer Pettersson hade med största sannolikhet då aldrig blivit aktuell
i utredningen och knappast någon annan heller. Ingen hade då haft närheten till mördaren
och direkta igenkänningsmöjligheter.
Då hade det sannerligen varit en mordgåta utan någon som helst lösning i sikte.
Så är det ju visserligen betraktat av många ändå eftersom man kategoriskt avfärdar
tanken på herr Pettersson som den skyldige.
Någon ynka centimeter skilde alltså fru Palme från samma blodiga öde som maken.
Hur hade jakten efter förövaren påverkats i fall det handlat om en kallblodig
dubbelmördare istället som man hade att göra med? Hade någon skillnad märkts av?
Hade det kanske strulat till sig ännu mer än vad som redan var fallet? Om möjligt?
Hade uppfattningen av gärningsmannatypen sett ut på ett speciellt sätt då?
En bedömning av denne som mer professionell, iskall och skoningslös och därmed
kanske det blivit en betydligt större slagsida i teoribildningen åt ett verk genomfört
inom ramen för en större eller mindre komplott på inhemsk eller utländsk basis?
Mindre benägenhet att spekulera i termer av ensamma galningar som slår till i natten?
Dubbelmordet på makarna Palme.
Jag föreställer mig att det hade skakat om än mer än vad som redan blev fallet.
Ja, det uttrycket passar bra in här för så nära var det ju att även Lisbet strukit med.
Vi kunde haft ett dubbelmord och jag tror det var mvagrippa som länkade
en artikel av Agrell där just detta belystes; att mordet på Olof Palme istället kunde blivit
morden på makarna Palme och vad det då hade betytt för fortsättningen.
Det var alltså rysligt nära att det verkligen slutat på det viset. Och tre söner hade i ett
enda slag mist både sina föräldrar och det hade kunnat beskrivas som det perfekta brottet
för någon Christer Pettersson hade med största sannolikhet då aldrig blivit aktuell
i utredningen och knappast någon annan heller. Ingen hade då haft närheten till mördaren
och direkta igenkänningsmöjligheter.
Då hade det sannerligen varit en mordgåta utan någon som helst lösning i sikte.
Så är det ju visserligen betraktat av många ändå eftersom man kategoriskt avfärdar
tanken på herr Pettersson som den skyldige.
Någon ynka centimeter skilde alltså fru Palme från samma blodiga öde som maken.
Hur hade jakten efter förövaren påverkats i fall det handlat om en kallblodig
dubbelmördare istället som man hade att göra med? Hade någon skillnad märkts av?
Hade det kanske strulat till sig ännu mer än vad som redan var fallet? Om möjligt?
Hade uppfattningen av gärningsmannatypen sett ut på ett speciellt sätt då?
En bedömning av denne som mer professionell, iskall och skoningslös och därmed
kanske det blivit en betydligt större slagsida i teoribildningen åt ett verk genomfört
inom ramen för en större eller mindre komplott på inhemsk eller utländsk basis?
Mindre benägenhet att spekulera i termer av ensamma galningar som slår till i natten?
Dubbelmordet på makarna Palme.
Jag föreställer mig att det hade skakat om än mer än vad som redan blev fallet.
Det finns inte en chans att du kan tro på det du skriver Grandioso, inte en chans. Av alla rövarhistorier man läst i tråden ligger det här rätt bra till för en välförtjänt nominering och en framskjuten placering till berättarpriset från trollskogen.