Citat:
Ursprungligen postat av
lampros
Jag tänkte på en sak.
I Finland har Sannfinländarna 20% av väljarkårens sympatier. Och i Norge sägs Fremskrittspartiet vara tillbaka på 20%-iga siffror. Därför torde man kunna gissa att Sverige med sitt SD kommer att hamna därikring snart.
Visst är Sverige mer extremt PK än sina grannländer. Men detta är frågan om elementära krafter. Det finns, i en nordisk kontext, viss anledning att tro på ett fortsatt uppåtgående för SD.
Även DF rör sig numera mot 20% och har passerat danska sossarna. UKIP ligger runt 20%. Osv.
Detta har varit mitt grundantagande så länge jag har deltagit i denna trådens föregångare: De övriga nordiska/europeiska ländernas nivåer på invandringskritiska/nationalistiska partier är det logiska golvet för ett parti som SD. Det är inte upp till mig att förklara varför SD inom någon valcykel bör ligga på 20%. Det är upp till Powergirl, Bergakungen och Rejdar (salig i åminnelse) att förklara varför SD INTE ska upp på dessa europeiska normalnivåer.
Jag säger "golv" eftersom alla dessa partier trots allt mötts av konkurrens från de etablerade partierna om att lyssna på medborgarnas oro. Det är först då som tillväxten stabiliseras, vilket vi såg med DF, tills det blev en vänsterregering och de började växa igen.
Sverige är undantaget, det galna, galna undantaget där politikerna istället går all-in med ÖKAD invandring, ÖKADE kostnader och ÖKAD demonisering av legtitim kritik. Allt i symbios med Europas nordkoreanskaste presskår.
Detta FÖRDRÖJER tillväxten, men skapar också en uppdämd tillväxtpotential: När SD rusar, när media inte längre kan/vågar isolera dem så är the sky's the limit. Jag menar att resan till 15% blir kort när 10% väl passeras och att 20% ligger än närmre 15%.
Detta vet de som beställer undersökningarna som ett medel i den agendadrivna "berättelsen" om vad svenska folket tycker. Därför kommer man i det längsta, helst över valet 2014 vilja skapa en bild av att SD ligger så lågt att gemene man fortfarande ängslas över att öppet säga att de är SD-sympatisörer.
För den dag som ett svensketnisk intresseparti blir så stort att det blir accepterat/norm bland vanliga svenskar - då blir det åka av. Svenskar vill känna samma tillhörighet och styrka i grupplojaliteten som alla andra grupper redan gör. "Vi svenskar måste också hålla ihop", är en glädjefylld paroll som inte har med hat att göra, men som har desto större sprängkraft.