Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Jävla tur att du ska se på King of Queens, ändå! Var lite orolig där ett tag!

Jag blir inte rädd av filmerna utan rycker endast till vid jump-scares . Har hänt någon gång att jag blivit lite äcklad av en film men annars så ser jag skräckfilmer mest för spänningen.

Såg om Saw igår för 1411 gången. Cary Elwes insats som Dr. Gordon måste ju vara den roligaste prestationen i skräckfilmshistorien.

"Zep... His name is Zep!"

"Zep! You bastheerd fack! You Bastheeerd fack!"

"Aaawww! Fack this shit!"

Skulle nästan vilja kalla Saw för en modern The Evil Dead. Inte handlingsmässigt såklart, men alla omständigheter runtomkring inspelningen, och det melodramatiska skådespeleriet. Den hiskeligt låga budgeten gör filmen så himla rolig!

Nu har jag sett Salem's Lot av Tobe Hooper som är baserad på Stephen Kings roman med samma namn. Filmen är drygt tre timmar lång och går i ett rätt långsamt tempo, så man lär känna staden och personerna som lever i den väl. Dom två första timmarna är mest uppbyggnad till den sista, då det väl blir skräck. Men den timmen är riktigt bra. Den gotiska miljön och fotot finns där, men den hade gärna fått vara mer mörk och kuslig då det verkligen passar hemsökta hus- och vampyr-filmer.

Nightmare (1981)

Såg tidigare denna video nasties-rullen, även kallad Nightmare in a Damaged Brain.
George lider av barndomstrauma då han yxade ihjäl sin pappa och hans älskare samtidigt som dem hade kinky-sex. Han sitter inspärrad på mentalsjukhus med mardrömmar men släppa fort ut i tron om att han är frisk från sina mördarinstinkter.
Det går inte lång tid innan han börjar mörda igen, han verkar vara på väg mot en familj som man får följa parallellt med George.

Filmen är sådär dassigt grå som vissa 80-talare kan vara likt Dont Go in the House med en stil påminnande om Maniac.
Problemet är att Nightmare inte bär upp obehaget som Maniac eller Dont Go in the House bär på utan tillhandahåller bara sunkigheten med sexklubbar och ett trist foto med alldeles för långa scener på absolut oväsentligheter allt för ofta. Det satsas mycket på obehag märker man men man har inget som helst intresse för varken George eller familjen han sakta närmar sig.

Våldet däremot var väldigt visuellt och snyggt där de befann sig. Det var blodigt och faktiskt en del långa scener som var förvånansvärt bra och slaskiga i jämförelse med hur billig filmen ser ut i princip allt annat.

Det bästa med filmen var just det visuella våldet och den alternativa titeln Nightmare in a Damaged Brain

2-/5

http://www.imdb.com/title/tt0082818/

Argh...

Har nu sett "Inter. With a Vampire".
Omtumlande rulle som jag måste se igen för att försöka få ett grepp på den!
Tack för tipset, fan vad bra T.C. och B.P är, för att inte tala om K.D.!

Så länge jag ser en skräckfilm i rätt stämning (typ ensam på natten) kan jag fortfarande bli ganska rädd och sitta på helspänn men det är väl så klart inte riktigt på samma nivå som när man var liten.

Den har en av skräckfilmsvärldens mest skrämmande scener, antar att du vet vilken jag menar?

Finns ju olika sätt att bli skrämd på. Jump-scares (plötsligt "BU" som du skriver) är ju mer ett överraskningsmoment. Behöver inte ens va en skräckfilm för att man skall reagera på sådant.

När det kommer till att bli rädd och skitis efter att ha sett en film, att gruva sig och tänka på den när man kryper till kojs, existerar inte alls numera för mig. Det upphörde när man var runt 15-17 bast.

Däremot kan jag få rysningar och känna obehag undertiden man ser en film. Det gillar jag skarpt. Dock så sker det ganska sällan pga att det kräver att filmen levererar en kuslig/ryslig stämning, och dessa filmer växer inte på trän. Och när man väl sitter med en sådan scen i nyare rullar så kan man ge sig fan på att hela stämningen förstörs med en jump-scare.

Så, kort och gott: Ja, det är så här att bli äldre.


Tillägg: Sen är det ju inte kicken att bli skrämd som är anledningen till att jag ser skräckfilmer. Om så vore fallet hade jag slutat plöja dem för 20 år sen. Jag gillar genren, även om jag inte blir skrämd. Det är bara bonus.

Min betygsättning på Byzantium skulle vara 3 av 4, vet inte riktigt vart 3,5 kom från. Inte för att det spelar någon roll, det är oerhört trivialt med en poängsättning, varför jag försökt använda Roger Eberts betygsystem, som för att underminera siffervärdet och lägga fokus på texten... Men vi älskar ju alla siffror och rangordningar. Kanske borde jag ändra betygskalan till 1-5 istället, eller ta bort betyg helt och hållet. Vi får se.

Gillade verkligen vampyrernas utseende i filmen!

Den måste jag ta och se om! Det kan ha varit 16 år sedan jag såg den eller liknande. Läste boken i den vevan också och tyckte den var väldigt bra! Bland det bästa jag läst av honom tillsammans med Misery. Vet inte vad jag skulle tycka i dagens läge, men blev därför lite besviken på filmen. Det är vad min hjärna säger mig i alla fall, men den säger på samma gång att jag nog kommer att uppskatta filmen nu 16 nånting år senare.

Hur är remaken? Suger?

Edit: Jag hade tänkt ge mig i kast med The Ring Virus nu, men blev just trött så jag får skjuta lite på det.