Citat:
Ursprungligen postat av
Etnisal
RDY som varit ute och rekat igen?
Tänkte precis detsamma. Eller någon annan här inne?
Att som anhörig leva med vetskapen att något fruktansvärt har hänt en anhörig/vän och att hon inte lever är en sak. Man kan då, även om man rent logiskt förstår att hon inte lever, bara för någon sekund lura sig själv att hon finns levande någonstans. När så kroppen är funnen börjar nästa process. Lider med alla anhöriga och skänker dem mina tankar trots att det inte på något sätt hjälper. Ingen tröst idag men trots stt sorgen består så på något märkligt sätt bleknar den med åren och man minns det fina.