Rekordförskingraren i Gävle kommun, Tuula Lavikkala, hittad död juni -13

Dålig hänsyn till de efterlevande, på flera olika sätt, dock.

Så tycker man i stort sett alltid om självmördare. De gjorde inte något rätt liksom. Om Tuula inte tagit livet av sig hade man väl hängt henne högt här på Flashback, då hade släkten fått lida för det.

Väl inte friskt att spela bort miljoner, en vanlig löntagare, tillika en person som jobbade administrativt med pengar och alltså mycket väl visste...?!
Hon var ett offer: för sitt spelberoende-en sjukdom, och rutten kommunal ekonomisk kontroll och styrning.
Det är i sanning en fin , och ungdomlig, syn att människan alltid har val. Men du förstår inte, men förstår senare i åren, att hon bara hade ETT val här...

Det är inte ett dugg anmärkningsvärt!

Men, alltså: hon var BORTOM sådana överväganden. VARFÖR är det så svårt? Den kognitiva bredden förvandlas lätt till en trång, trång tunnel under så här svår press. Endast EN lösning är skönjbar med ögonskärande skärpa.

Men just att ta livet av sig utan att bli hittad är alltid extra taskig hänsyn mot de efterlevande, som då inte får något avslut, och tvingas gå omkring och undra vad som verkligen har hänt, och dessutom plågas av långvarigt byråkratiskt krångel. I det här fallet var det ju dessutom arvsmässigt hänsynslöst mot döttrarna. Du har rätt i att man hade hängt henne minst lika högt på Flashback om hon inte hade tagit livet av sig. Men om hon hade tagit livet av sig och omgående hittats, så skulle väsentligt mindre ha blivit skrivet här.

Man kan diskutera hur mycket det där medikaliserandet ger. Jag börjar bli rätt trött på alla på Flashback som etiketterar i princip alla grövre brott som orsakade av sjukdom. Det vittnar om nån sorts idealiserad syn på människan som i grunden perfekt, och om en viss given människa inte är perfekt, så måste hon vara sjuk. Och Tuula var inte ett offer för rutten kommunal ekonomisk kontroll och styrning. Den ruttna kontrollen blev ett offer för henne. Och, återigen - hon spelade bara bort kommunens pengar. Hon spelade inte bort sina egna.

Hon hade inte ens bara ett val när hon avslöjades, som jag har skisserat i en tidigare postning - även om de val hon hade då naturligtvis var begränsade. Men framför allt hade hon massor med val tidigare. Hon tvingades inte av något förtärande spelbehov att börja förskingra kommunens pengar - det finns inget som tyder på att hon hade något spelberoende då. Förskingrandet kom alltså först, och spelandet därefter.

Det tillstånd du beskriver har varken du eller jag någon personlig erfarenhet av. Men det stämmer, för min observerande erfarenhet, bättre in på folk som tar livet av sig till följd av endogen depression än folk som tar livet av sig för att de blivit påkomna med någon skamlig handling.

Håller med Hamilkar här. Man kan säkert diagnosticera snart sagt varje grov våldsbrottsling med diverse impulskontrollproblem och svårigheter med aggression. Är dessa då "offer" för detta snarare än förövare av ett föraktligt brott? Jag fattar inte detta behov att att klä på den döda Tuula någon offerkofta. Hon hade dessutom - givet att vi antar att hon hade en fri vilja - möjligheten i varje läge att söka hjälp för sitt missbruk och erkänna sina brott istället för att fortsätta. Hon valde att inte göra det, utan körde på till bubblan sprack.

Naturligtvis är inte Tuula att jämställa med en mördare som Toni Alldén. I någon mån kan man väl säga att detta är ett brott utan offer, då det knappast går att hävda att Gävle kommun drabbats av någon allvarlig, ekonomisk kris till följd av hennes förskingringar. De enda människor hon på allvar förstört livet för är hennes egna anhöriga och det problemet är inte en fråga för rättsapparaten att hantera. Visst kan jag på något mänskligt plan tycka synd om henne. Men någon ömkan förtjänar hon inte, än mindre någon moralisk förlåtelse för sina brott. Hon valde sitt eget öde och den det är synd om är hennes familj och andra som drabbats av hennes brott.

Jag håller också med Hamilkar. Denna tråd har visat att man inte alltid förstår andra människor, och att människans psyke är komplicerat.

Ofta kommer man till slutsatser efter egna reaktioner och hur man uppfattat saker. Nu vet jag att det finns människor som tänker och reagerar helt annorlunda och att man faktiskt inte kan förutsäga hur reaktioner på saker blir.

Det som är intressant är hur Tuula upplevde skam, eller om hon gjorde det. Det verkar vara mer som om omgivningen ville/tyckte att hon borde skämmas, över att hon stal eller åkte dit. Det krävs en funderare på om det finns folk som faktiskt inte skäms, och kan vara styrda av andra mekanismer vi inte alltid förstår.

Det vi vet nu är att hon var hänsynslös in i det sista, för hennes barn förtjänade bättre.

Ja, Hamilkar är en mycket klok person tycker jag. Kanske för att han tänker som jag för det mesta
Att se människor som offer vore förödande för dem som jobbar med missbruksvård.
Det gäller ju att ta fram människors egna resurser och göra annorlunda val.
Jag funderar lite över skam här.
Vad kände Tuula mest skam över? Jag skulle känna mest skam över att ha fått omkring och spelat Syster Duktig, varit bossig och se till att jag inte blev ifrågasatt. Med pondus.
Där skulle raset vara större för mej än de 20 miljonerna.

Det håller jag med om. Och från vad man hört mellan raderna, så var inte Tuula odelat omtyckt utan det har alltid funnits ett "men" med i det omdömet. Jag ser framför mig, precis som du, en Syster Duktig. En som gärna och ofta moraliserar över andras tillkortakommanden. En som hytter med fingret och ger en uppläxning åt folk som stjäl ett kollegieblock och några pennor från jobbet, eller en kollega som tar två kakor när Tuula sagt att alla får ta en kaka var. En som anklagande höjer på ögonbrynet åt folk så fort de inte beter sig på ett sätt som hon finner passande. För en sådan person så vore skammen att bli påkommen som en bedragare och förskingrare av astronomiska mått och dessutom en storspelare utan karaktär och moral, är nog lika med en dödsdom för hennes "jag".

Med tanke på att vi inte vet så mycket om Tuulaa så känns Bylines inlägg smått spekulativt, samtidigt måste jag erkänna att det var exakt så mina tankegångar gick.