Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Fanns det inte en skåning i hennes telefonbok? Kan du verifiera eller dementera?

Sen är det ju rätt otroligt i sig att en läkare skulle lämna sin dotter för passning till en sliten horsare och prostituerad för att vandra runt mitt i centrala Stockholm.

Om läkaren har en fru så blir det än mer otroligt, tänk om hon eller någon annan bekant ser de två ihop, näääääää, glöm det.

Nej, vissa snutar hos VO-polisen har avfört dem. Kommissarie Bombsäker och hans gäng är inte landets alla poliser. Eva (?) Nyberg är en av dem som inte avfört läkarna från misstankar.

Gå till botten med Vincent, då, så han blir avförd. Och det är bara för er att försöka luska fram något om Gonerka. Ja, så han också kan avföras.

För att han var den de sökte efter. En person behöver ju inte alltid vara oskyldig, bara för att bevisen är tunna. De hade med en rättsmedicinare att göra med, för sjutton, som dessutom haft gott om tid på sig att städa rent efter sig. I början var inte TH mer misstänkt än någon annan av de som snuten kollade upp, men blev det sedan framöver. Och de övriga lämnades därför utanför, när utredningen fortgick.

Vadå "telefonbok"? Nej, jag kan varken göra det ena eller det andra, när jag inte ens vet vad du syftar på.

Om det är en skruvad person, då?

Frun sket väl TA i, vid det laget? Deras sexliv hade ju så gott som upphört sedan dottern föddes. Intressant är att TA ska ha sagt till sin fru att hon "har en för konventionell syn på sexualitet".

Du spelar dum eller så är du dum i huvudet på riktigt.

Att tro att varenda polisman i Sverige måste anse dom avförda innan de kan anses vara avförda är ju ytterst korkat.

De som hade hand om fallet, (inte Eva som tog emot tips, hon var bara en simpel tipsmottagare som inte ens kunde sköta det enkla arbetet.) Det är dom som inte längre misstänker läkarna.

Motbevisa gärna, längtar efter att få höra någon krimmare säga att han tror på sagan om bibbarlandet och den stora tomten.

Oj ännu en snaskig detalj från deras privatliv. Du frossar verkligen i detaljer.

Synd bara att frosseriet inte har relevans för fallet vi diskuterar.

Så du känner alltså inte till att det kan finnas en skåning som inte är identisk med ruskprick numero uno?

Då är det väl läge att du fortsätter förkovra dig så att du blir insatt.

Varför har det varit så viktigt för Jan Guillou och Per Lindeberg att få en prostituerad kvinna att framstå som lögnerska? För att det är nödvändigt för att få läkarnas krav på resning att verka berättigat, menar Borgnäs. Utan de "falska" vittnena faller hela deras sak[/i]"

http://www.dn.se/kultur-noje/styckmordet-pa-sanningen/

Jag har ju även tidigare sagt att jag felciterar GW, när jag skrivit den där meningen. Eller insinuerar du något med det där?

Om man tror/misstänker att läkarna är GM, är det då att smutskasta? Detta är ju trots allt personer som det skrivits och rapporterats en hel j-a massa om sedan 80-talet och inga totalt okända individer, som aldrig varit i rampljuset. De har åtalats och friats för mord, men det har slagits fast att de gjort sig skyldiga till likstyckning och blev sedermera av med sina legitimationer. I min värld är det så att den som styckat ett lik, på ett offensivt sätt (glöm att detta är en defensiv styckning. Det finns inte), också är den som vållat hans/hennes död.

Hanna är den verkliga spindeln i nätet, helt klart.

Det är en mycket talande tystnad från hennes sida numer. Jag förstår varför.

Bara en sån sak att de prostituerade hade tillgång till Anders Helins direktnummer, det nummer som Hanna ringde till när hon körde sin propaganda.

Man behöver inte vara Albert En-sten för att förstå vem som försett dom med Helins direktnummer och uppmanat dom att ringa. Förvånar mig inte ens om hon satt bredvid och backade upp.

Jag inte bara insinuerar, jag skriver rakt ut att du brukar felcitera. Dels har du felciterat olika källor för att sedan när du blir påkommen skriva att du "citerade ur minnet" och dels har du felciterat mig när du tog bort halva meningen för att få det att framstå som jag menade något jag inte menade. Att citera betyder att ordagrant återge något. Om du tar något ur minnet eller ändrar en text så måste du ju skriva det för att framstå som ärlig och trovärdig.

Jag vet att du inte tycker att du smutskastar. Mitt inlägg handlade mer om att e två mest frekventa debattörerna behöver semester, vilket också är nödvändigt om tråden ska kunna diskutera annat än alla de inlägg som produceras om redan genomtuggade saker. Du ville ju själv enligt utsago att alternativa GM skulle diskuteras (jag finner dock detta mindre trovärdigt eftersom du och en vän spammar sönder tråden med inlägg om läkarna vid varje försök till detta).

Man hinner glömma så mycket under resan gång, det här öppna brevet läste jag då det publicerades och det gav mig tillbaka tron på mänskligheten för en kort stund.

" Öppet brev till Karin, "allmänläkarens" dotter
Detta är mitt blygsamma bidrag till min vän Thomas A och hans önskan om att någon gång i livet få kontakt med sin dotter Karin.


Snälla Karin, läs det här. Gör sedan det du finner vara rätt och riktigt. Rätt mot dig själv. Rätt mot din pappa. Och naturligtvis också rätt mot din mamma.

Att jag skriver detta som ett öppet brev på internet beror på att jag, lika lite som din pappa Thomas, vet vad du heter i efternamn eller var i Sverige du bor och går i skolan. Detta är därför mitt enda sätt att nå dig. Dessutom kan det influera också din och din pappas omgivning till bättre förståelse.

Jag vill inte pressa på dig någon bestämd uppfattning eller ge några pekpinnar. Jag vill bara att du ska tänka på några saker, nu när du just har fyllt 17 år och börjar bli vuxen. Så att du kan ta ställning och själv fatta dina livsavgörande beslut på goda grunder.
Dessutom vill jag berätta något för dig om din pappa, som du kanske inte känner till, men som du möjligen har anat under de senaste åren. Nämligen att du och han behöver varandra. Och att ni båda är oskyldiga offer. Både du och din pappa är helt utan skuld i hela den här historien, som i flera år pågick fullständigt utan all kontroll. Först nu börjar de sanna pusselbitarna falla på plats. Och då är ni båda helt utan skuld.

Du är på ett sätt en del av din far. Och han är en del av dig. Men ni båda har inte haft någon som helst kontakt på femton år, sedan du var två år gammal. Minns du honom?
Nu är tiden kommen att reparera skadan. Innan det blir för sent. Jag är övertygad om att det fortfarande är möjligt. Ty jag har liknande erfarenheter själv. Det handlar om att lära sig förstå vad som hänt. I detta fall faktiskt något som aldrig har inträffat. Det måste kunna gå.

Omåttligt stolt

Din pappa och jag är mycket nära vänner sedan sommaren 1977, fem och ett halvt år innan du föddes. Vi läste medicin tillsammans och tog läkarexamen samtidigt. Vi förhörde varandra i flera dagar i sträck varje termin inför heldagstentorna i medicin, kirurgi, patologi och farmakologi.
Jag kände också din mamma, alltifrån den dagen hon flyttade in hos din pappa i lägenheten nära Stureplan. Jag var med på din pappas och mammas bröllopsfest och jag har flera gånger burit dig i min famn när du var baby. Du hade de vackraste och klokaste ögon en liten flicka kan ha.

Din pappa Thomas var omåttligt stolt över dig, hans första och enda barn. Själv hade jag vid den tiden just fått mitt femte barn, också en flicka, ett par månader äldre än du. Jag förstod honom så oerhört väl.
Nu när jag just har lyft upp och kramat mina barnbarn, två små flickor, påminns jag ännu en gång om den rent fysiska känslan av nästintill odödlighet som fyller en far eller farfar, och som så starkt strålade ut från din far, genom hans ögon, hans kroppsspråk och hans skratt, när han lyfte upp dig ur barnvagnen och visade upp dig för oss. Och oss för dig.

Alla gjorde helt fel

För att göra en lång och tragisk historia kort och förhoppningsvis mindre tragisk på slutet; allt gick överstyr under den så kallade styckmordsrättegången. Alla gjorde fel, fruktansvärt fel, gång på gång.
En åklagare valde att smutskasta de två anklagade läkarna, varav den ene var din pappa, i pressen i stället för att leta reda på den som hade utfört det hemska mordet. Först nu, femton år efter dådet, börjar man på det arbetet, och det ser ut som om man är på väg att lyckas.

Domaren och de andra ledamöterna i domstolen bröt alla regler om hur de ska uppföra sig. Så fick den första rättegången göras om från början.
Nästa domare friade de anklagade rent formellt från mordmisstanken, men såg till att fälla dem till livslångt yrkesförbud genom att tillföra en extra mening i domskälen om att de i alla fall var skyldiga till styckning, vilket de naturligtvis inte var.
Flera vuxna personer ställde upp som så kallade vittnen och fantiserade, mer eller mindre medvetet, ihop minnen och dagböcker för att "hjälpa rättvisan" att döma de åtalade läkarna när det visade sig att det inte fanns några som helst bevis.

Ett vanligt barn

Du känner naturligtvis till att åklagaren påstod att du skulle ha bevittnat mordet när du var knappt 18 månader gammal. Vad du själv tycker och tänker om detta nu i efterhand har jag ingen aning om. Jag törs knappast tänka på vad detta påstående kan ha gjort med dig som person och med din personlighet.

Karin, du var ett helt vanligt barn, med vanlig fantasi, med normal relation till din pappa, liksom till din mamma.

Inga barn minns detaljer från 18 månaders ålder. Många tror att de minns ting. Jag själv till exempel tror gärna att jag minns när min lillasyster föddes, eller rättare sagt kom hem från BB, när jag var två och ett halvt år. Men det kan lika gärna vara ett slags minne som skapades ytterligare något år senare, när mina föräldrar berättade för mig om händelsen och visade mig fotografier på oss tillsammans. Hur ska jag någonsin kunna veta? Det går bara inte.

Så vad du den gången sa eller inte sa till din mamma eller till barnpsykologen, när de frågade efter en massa detaljer som du inte ens visste vad de betydde, det har ingen betydelse. Alla barn försöker göra vuxna till lags, när de får uppmärksamhet som belöning. Att en barnpsykolog och en barnpsykiater sedan fullständigt blandade ihop fantasier och önsketänkande med fakta, det var verkligen inte ditt fel. Du blev ett offer. Du blev det glömda offret.

Min dotter är lika gammal

Jag ser på min dotter, hon som är bara ett par månader äldre än du, och jag tänker på dig.

Du befinner dig mitt i livets känsligaste period. Du är till hälften flicka och till hälften kvinna. Du är på väg att bli en självständig vuxen individ, med eget ansvar för ditt liv, som just har börjat.

Men du känner inte din far. Och därmed inte helt och fullt dig själv. Trots att du vet att han lever och tänker på dig. Han bor mitt i Stockholm. Han har vänner. Men han har inget arbete. Än. Han är mycket allmänbildad och sympatisk och han är lätt att umgås med, men han har en sorg, som förföljer honom.

Varje dag, år efter år, tänker han på dig. Har du det bra? Går det bra för dig i skolan? Har du börjat fundera på kommande yrkesval än? Har du samma slags humor och samma vetgirighet som far din? Kommer du någonsin att söka upp honom?

Din pappa Thomas och jag har ofta talat om dessa saker. Det är nämligen så att jag aldrig ett enda ögonblick har tvivlat på hans absoluta oskuld i den så kallade styckmordsrättegången. Under alla år hade vi så täta vänkontakter att jag direkt skulle ha märkt på hans humör om något extraordinärt hade inträffat. Allt annat var uteslutet.

Masshysterin var kompakt

Jag visste alltid i stort sett allt om den pågående skilsmässan och de problemen, om de grova anklagelserna i samband med vårdnadsfrågan, om hans lyckliga stunder och hans bekymmer. Han kunde aldrig göra en person illa.

I början av rättegångarna försökte jag flera gånger förmå mina gamla vänner inom tidningar och tv att stå emot häxprocessen och folkdomstolen och försöka se saken från en något sånär förnuftig, rimlig och objektiv synvinkel, tyvärr utan att någon enda gång lyckas. Masshysterin var kompakt. Jag förlorade till och med mitt jobb som överläkare på röntgen i Ljungby på grund av min vänskap med din pappa Thomas. Otroligt men sant!

Nåväl, jag är i dag inte ledsen för det. Skammen faller nu helt tillbaka på dem som vid den tiden styrde sjukhuset. För min egen del blev det inledningen till en ny, mycket lyckligare och mer framgångsrik fas i mitt liv, fast numera i Norge.

Och det vill jag säga dig; motgångar kan vara det bästa man får i sitt liv. För då får man en anledning att tänka om, kanske starta om. Och göra det bättre än förra gången. Nu har du din chans. Ingen människa vill dig illa. Minst av alla din egen pappa. Han vet inte hur väl han vill dig. Han väntar på att du kanske en dag kontaktar honom. Också om det dröjer tio eller tjugo år till.

Karin, du är lyckligt lottad. Du har en far som tycker om dig. Det är inte alla som har. För din egen skull; ta vara på det!"

Finare än så kan egentligen inte en vänskap uttrycka sig.

En gammal analys från 2001 som är trött och intetsägande, dagboksvittnet har sedan dess återupprättats av Borgnäs


"Även dagboksvittnet Marianne, som Jan Guillou kallade menederska, återupprättas av Borgnäs. Det kan verka som en struntsak, fast egentligen är det den verkligt svaga punkten i Lindebergs bok. Marianne var ju en prostituerad som kände mordoffret och regelbundet förde dagbok. I rätten visade hon att hennes kompis före sin död hade berättat om sina kontakter med två perversa läkare. Lindeberg försökte senare argumentera för att dagböckerna var förfalskade. Så småningom ledde hans och Guillous opinionsbildning till att åklagaren Bjarne Rosén funderade på att väcka åtal mot Marianne. Till sist bestämde sig dock Rosén för att inte göra det och Borgnäs sticker prydligt hål på Lindebergs resonemang.

Varför har det varit så viktigt för Jan Guillou och Per Lindeberg att få en prostituerad kvinna att framstå som lögnerska? För att det är nödvändigt för att få läkarnas krav på resning att verka berättigat, menar Borgnäs. Utan de "falska" vittnena faller hela deras sak"


http://www.dn.se/kultur-noje/styckmordet-pa-sanningen/

Det, ja. Men, jag tänkte på anledningen (?) till att du postade det.

OK, den här ZB...är han köpt av mediemordet, eller?

Om vi säger att ett tiotal personer, var för sig, får granska det skrivna i dagboken.
Vad hittar vi väl då?