Allt om Calcio!

Absolut, han har gjort en hel del snygga mål. Men det är fortfarande mest one touch-avslut. "Men" känns fel i den meningen, jag underskattar inte den förmågan egentligen. Det är bara det att jag vill ha så mycket mer i en anfallare. I alla fall om han ska vara värderad till det Cavani är.

Jag tror att ADL är desperat att bli av med honom nu, han vet att han inte får en säsong till av målspruteri från en omotiverad Cavani och sedan är hans värde nere på 20% av vad det är nu.

Han har dock gjort en del jävligt snygga mål som bara världsklass spelare kan göra; detta exempelvis http://www.youtube.com/watch?v=YUL3lNbeq1M och detta http://www.youtube.com/watch?v=rVfqjqLagck. Han är väldigt unik också, få anfallare som jobbar lika hårt i defensiven som Cavani och ändå lyckas göra så jävla mycket mål.

Hoppas Real lyckas köpa honom.

Peter Artner

Vi skiter i Brasilien & snackar istället om...Peter Artner!! Det finns ju kultlirare man sett någon gång vid något tillfälle & sedan inte haft möjlighet att följa honom närmare. Peter Artner är en sådan jag minns från VM-albumet 1990. Han & Österrike lyckades väl inget vidare i VM men han blev utvisad för brutalt spel i alla fall. Höga kultpoäng alltså!

Nu har jag hittat en anledning att dra upp honom på FB. Han spelade 10 matcher med Foggia i Serie B 1997! Både Foggia & Artner var på väg neråt vid det här laget. Säsongen efter åkte Foggia ur Serie B & har aldrig återvänt. Även Artner försvann från de stora arenorna.

Han dök dock upp på den riktigt stora scenen då hans Salzburg mötte Inter i UEFA-cupfinalen 1994. Det här laget har ju bytt namn ett flertal gånger & hette då Casino Salzburg. Av alla namn de haft måste ju Casino Salzburg vara det absolut coolaste!

Klippet jag hittade är briljant & vackert. Vanligtvis avskyr jag när opassande musik ska läggas på. Här blir det dock genialiskt. Samma melodiösa stycke liras om & om igen. Man låter musiken fungera som behaglig fond som blir till symbios tillsammans med publiken. Det dricks tydligen en del i tråden & det här klippet bör nog avnjutas med ett glas vin.

Vi ser profiler som Ruben Sosa, Walter Zenga & Nicola Berti. Målet som holländaren Wim Jonk gör är ett mästerverk. Han får passen från Sosa, lurar backen & vrickar in bollen med magisk elegans. Spelare nr 9 i Salzburg som träffar stolpe-stolpe-ut är en brasse som heter Marquinho. Fortfarande ett gångbart namn härinne!

Vi ser Giuseppe Bergomi ta emot pokalen från Lennart Johansson. Han skickar den till Zenga som skickar vidare till Sosa. Nostalgi på hög nivå här!

Peter Artner då? Nja, nr 8 syns inte mycket i klippet. På slutet visas dock målet från första mötet som även det vanns av Inter med 1-0. Artner förlorar en duell med Nicola Berti som dundrar in bollen. Trösten är väl att även Berti snart skulle gå ner sig & bli en föredetting.

UEFA-cupfinal 1994 (4.38 underbart klipp)

http://www.youtube.com/watch?v=x0kvlxLd7-Q

Så hur ska Prandelli få ordning på den här backlinjen till VM? Och hur kommer det fungera om Buffon inte står för det trygga bakom dom?

Varför inte köra på Juventus-modellen när man har alla beståndsdelar till den? tremanna-backlinje med B-B-C, mittfält med Giaccherini-DDR-Pirlo-Marchisio-Maggio/Candreva och anfall Balotelli-Giovinco. Tror jag hade fungerat väl, dock kanske inte läge att börja pilla alltför mycket nu när man möter Spanien...

Åtta insläppta mål på tre matcher. Med trenden 1-3-4…

Vafan!

Oskärpa i avgörande situationer. Visst var det lite missflyt med domsluten, men man måste agera tydligare och hjälpa domarna. Beslutsamt med större marginaler.

Man spelade bättre i andra halvlek då offensiven och spelet fungerade trots Pirlos & Montolivos frånvaro. Det imponerar. Jag tycker att gli Azzurri gjorde en bra match.

Mot Spanien förstärks laget med förhoppningsfullt några friska fräscha spelare. Det kan bli intressant, om de vågar.

Spanien och Barcelona har börjat sätta sig i de italienska hjärnorna. Ett utmärkt tillfälle att fixa hjärnspöket?

Angående Cavani så tror jag inte att han kommer att behålla samma målsnitt, men jag ser det som väldigt osannolikt att han skulle floppa. Den människan har en enorm arbetskapacitet (vilket har ju blivit kanske fotbollens mest värdefulla egenskap senaste åren, se på både t.ex. Bayern och Juve) och det känns som om att just det är det som kommer se till att han tillslut fortsätter skjuta in mål även vid hårda tider. Lite skillnad från t.ex. en annan anfallare med stor talang, Osvaldo, som istället väljer att stå still och grina på plan i månader innan han tillslut får in ett mål och blir "glad" igen.

Inställning spelar en stor roll.

Däng mot Brasilien...här kommer en ännu tråkigare nyhet:

I samband med att Peter Artners gamla klubb US Foggia konkursade & ombildades till ACD Foggia så har man tydligen bytt ut det balla gamla klubbmärket vi lärde känna under Zdenek Zemans glada dagar. Det där med en fotbollsspelande djävul & dennes skugga. "Satanelli" kallas de ju, "Små djävlar".

Gamla märket:
http://2.citynews-foggiatoday.stgy.it/~media/originale/4182946542823/logo_us_foggia_2011-2.jpg

Istället har någon TV-spelsnörd kläckt ur sig nån skit som han verkar hittat i något TV-spel som ska prackas på kultlaget nu.

Nya märket:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:A.C.D._Foggia_Calcio.jpg

Cagliari har som bekant inga vänner. Vilket är ovanligt. Normalt knyter supportrarna några vänskapsband med andra, åtminstone med några fraktioner inom vissa klubbar. Inte Cagliari. Contro tutto e tutti.

Undantaget var Foggia. Under en 20-årsperiod var de vänner. Banderoller och flaggor var representerade på varandras arenor. Men i samband med deras konkurs ovan så...

Sau blommade upp under Zemans Foggia. Utlånad. Sedan lånades han ut till JuveStabia, där hans framgång fortsatte. Och när han därefter äntligen hämtade hem, så försökte Foggia sätta käppar i hjulen. Av någon märklig, och naturligtvis desperat anledning, hävdade man att man hade rätt till pengar.

Frågan är om vänskapen överlevde detta. Jag vet faktiskt inte. Ska försöka uppdatera mig. Normalt ser man sådant på banderoller på läktaren. Men eftersom Cagliari tvingats i exil så är allt numera svårläst. Får väl kanske ge mig ut på nätet? Eller kanske helt enkelt fråga någon på plats nästa gång som jag snickesnackar med dem.

Nu dillade den där Brille i Confederation-tråden om att Italien-Uruguay vore drömfinalen. Trots att alla vill se Brasilien-Spanien. En repris av VM-åttondelen 1990 i Rom alltså? Vilket givetvis ger oss läge att återigen nämna...Peter Artner!

Det var ju Salvatore "Totó" Schillaci som satte det så förlösande målet mot Uruguay på Olimpico. Italien hade inlett turneringen där mot Österrike men då var Schillaci inte aktuell i startelvan. Det var ju Gianluca Vialli som skulle frälsa storfavoriten Italien & föra dem till guldet med sina mål.

Peter Artner gör en dundertabbe. Han slår en helkass bakåtpassning som ställer Vialli helt fri med målvakten. Hade Vialli gjort det folk förväntade sig, dvs mål här, så hade seger för Italien betytt att Schillaci aldrig bytts in & vi hade aldrig fått den där folkhjälten med de galna ögonen som alla minns som skytteligavinnaren. Schillaci, han som dansade en sommar.

Andrea Carnevale hade också frilägen...men bommade...byttes ut...mot Totó. Det blev i alla fall Vialli som med ett inlägg hittade Schillaci som smällde in målet som fick en hel nation att andas ut. Mot Uruguay två veckor senare, igen på ett kokande Olimpico, så var varken Vialli eller Carnevale med. Istället fanns Schillaci & Roberto Baggio på planen. Vialli gjorde inga mål i VM-90.

Österrikes veteranmålvakt Klaus Lindenberger sprattlar skönt i sin neon-färgglada dräkt när Schillaci bankar in bollen bakom honom. Ögonblicket med Lindenbergers sprattel är ett bestående minne av turneringen för mig. Jag vill ha en gigantisk stillbild på hans sprattlande pose på väggen.

Italien-Österrike VM 1990 (3.08 min)

http://www.youtube.com/watch?v=Ih1hodvkiTg

Uruguay och Italien!

La Celeste och gli Azzurri. Himmelsblå och ”havsblå”. Same, same but different.

Uruguays landslag dominerade då internationella landslagsturneringar tog fart (OS 1924 och 1928, VM 1930 och 1950) och bröts av Italien (OS 1936, VM 1934 och 1938). Ser kanske inte så imponerande ut, men mellan 1924 och 1950 vann dessa två länder samtliga titlar i dessa två turneringar (förutom 1948 då Sverige vann OS ). *1)

Tradition och historia. Två ”katastrofer” avslutade dominansen. Italiens ökenvandring började 1949 med Supergakatastrofen där Grande Torino, och därmed i princip hela startelvan i gli Azzurri, gick under. I 1950 i Brasilien besegrade Uruguay hemmalaget i finalen, den sk Maracanãkatastrofen. Uruguay vände och vann.*2)

Att Uruguays framgångar ebbade ut berodde naturligtvis inte på någon katastrof, utan på att fotboll som sport växte medan Uruguay är ett litet land. Man har nu drygt tre miljoner invånare, varav ca en tredjedel räknar sig till att härstamma från Italien. Det är kanske inte så märkligt att man spelar på ett likartat sätt. Rakt, stenhårt men samtidigt med finess. Två ypperliga representanter för Uruguays spelstil är Diego Lopez och Enzo Francescoli.



*1) Fotboll i OS fanns 1924, 1928, 1936 och 1948. (Och 1948 hade man tyvärr redan reducerat värdet genom att hålla på med amatörstjafset.) VM spelades 1930, 1934, 1938, 1950.

*2) Man avgjorde turneringen genom att de fyra bästa lagen spelade ett gruppspel. Brasilien sina två första matcher med 7-1 mot Sverige och 6-1 mot Spanien. Uruguay spelade oavgjort 2-2 mot Spanien (reducerade mot slutet), och vände och vann mot Sverige med 3-2. Inför sista matchen var Uruguay tvingade att vinna mot storfavoriterna Brasilien. Man vände ännu en gång ett underläge och vann. Ett antal hjärtinfarkter på arenan, och många självmord runt om i landet. Brasilien ändrade sina landslagsfärger till dagens.


PS

Japp, jag undvek Artner ännu en gång.

För Inter så räddade UEFA-cuptiteln 1994 en annars misslyckad säsong. 1993/94 är Inters sämsta säsong i Serie A under min livstid. Man slutade på 13:e plats vilket faktiskt även gör den till den sämsta under mina föräldrars livstid.

Ernesto Pellegrinis tid som president får ju räknas som ganska bra då laget hela tiden låg i toppen & man värvade flera tyska storstjärnor, även om man bara vann en scudetto. Den sista tiden innan Massimo Moratti tog över var dock riktigt risig & får betraktas som klubbens senaste djupa svacka. Nu har man hamnat i en ny. Kanske dags för ett ägarbyte snart igen då? Pellegrini höll i det i ett decennium, Moratti snart i två decennier.

För dom riktiga nördarna kan jag berätta att jag funderade över vilka de där två spelarna som höjer pokalen efter Ruben Sosa (i final-klippet) var. Spelare nr 7 ska enligt uppgift vara Davide Fontolan. Alla vi som sett Fontolan spela kan dock enkelt konstatera att det inte är Fontolan (som var blond). Uppgiften är felaktig.

Jag vill absolut ha det till att mannen till höger om Sosa heter Angelo Orlando:

http://www.uefa.com/MultimediaFiles/Photo/competitions/History/01/44/50/43/1445043_w2.jpg

Spelare nr 8 som därefter höjer pokalen ska heta Antonio Manicone. Säkert bekant för dem som följer Lazio ingående då han tydligen ska vara assistent till Lazios tränare Vladimir Petkovic idag.

Orlando & Manicone var säkert komplementspelare på mittfältet. Jag vill inte förringa deras insatser, de gjorde en hel del matcher i Inter vid den här tiden. Konstaterar bara att vissa ansikten glömmer man bort. 1994 hade jag säkert koll på både Orlando & Manicone, men det är ju 20 år sedan nu.